Att skildra Döden som en person är populärt inom konsten, men Nekromani tillför ändå något nytt i sammanhanget. Aurora Walderhaug berättar om Liemannens öden och äventyr i en samling korta och mestadels textlösa serier som lyckas behandla huvudpersonen med respekt och respektlöshet på samma gång. Illustrationerna är vackert svartvita i en klassiskt detaljerad stil som för tankarna till Gustave Doré. Men Döden är inte bara skrämmande utan råkar ut för diverse missöden i kontakten med det moderna samhället, vilket ofta framställer honom som lite av en pajas.
Det är mörk, rent av morbid humor, absurda infall och en och annan tänkvärd slutsats längs vägen. Stor möda har lagts på att bilderna ska få den rätta gotiska känslan, bara för att i nästa stund visa sig vara ett upplägg för att kunna plocka poänger på att Döden faktiskt bara är ett benrangel som själv bland annat fruktar små hundar på jakt efter ben att gnaga på. Kontrasterna är bokens styrka – både när handlingen kombinerar skräckscenarion med humor, och när teckningarna förenar djup svärta och benvita skelett.
Serieavsnitten har tidigare publicerats i serietidningar som Utopi, och förutom de svartvita berättelserna om Liemannen innehåller denna samlingsbok även fristående färgillustrationer på temat gotisk skräck. "Nekromani" är perfekt att avnjuta i vintermörkret för den som inte tar Döden på mer allvar än nödvändigt.
Andreas Eriksson
