Om en vecka är det premiär för den 20:e säsongen av den tecknade tv-serien ”South Park”. Vem hade trott att den skulle bli en så långlivad succé? Jag minns när jag på gymnasiet såg de första avsnitten, som föregåtts av stor uppmärksamhet och upprördhet i USA.
Fula ord ur små barns munnar, rå humor och absurd handling till exempel att Kenny, en av huvudpersonerna, går en våldsam död till mötes i varje avsnitt. Det första avsnittet animerades med urklippta pappersfigurer. Även om man sedan övergick till datoranimering så är det samma billiga stil som används. Kenny och hans vänner Cartman, Kyle och Stan ser alltså fortfarande ut som platta pappersurklipp.
De tidigaste säsongerna följde jag delvis för att jag inte hade sett mycket liknande. Men den grova humorn var också uppfriskande och passade mig perfekt i tonåren. Efter ett antal års uppehåll har jag nu sett allt fler avsnitt från de senaste säsongerna, och faktiskt imponeras jag över hur roligt och fräscht konceptet fortfarande är.
Det är nämligen inte bara svordomar och våld som är seriens signum, utan slagkraftig och vass satir. Skaparna Matt Parker och Trey Stone har satt fingret på många aktuella företeelser på ett mycket skarpsynt sätt. Det må ha kommit i skymundan av respektlösa kändisporträtt och bajsskämt, men budskapen finns där.
Eftersom avsnitten produceras på kort tid tätt inpå sändningsdatum är handlingen oftast väldigt aktuell, och den kommande säsongen bör kunna hämta mycket inspiration från den pågående amerikanska presidentvalskampanjen. Donald Trump och Hilary Clinton har redan fått sig några kängor av South Park, men mer lär det bli.
Parker och Stone har gjort mycket mer tillsammans, bland annat dockfilmen ”Team America” och musikalen ”The Book of Mormon”, som faktiskt sätts upp i Stockholm nästa år.
Andreas Eriksson
