Det finns inte särskilt många åsikter om saken, men det finns många som känner ett behov av att framföra just sin. Idag är jag en av dem. "Snacka om att förstöra en underbar barnfilm" och "Tur att man har de gamla filmerna kvar så att mina barn får se oklippt Pippi" är några av de kommentarer, och åsikter, som går emot mina egna i debatten om att SVT valt att varsamt klippa i scener från "Här kommer Pippi Långstrump". Detta med anledningen att de tänker att det 45 år gamla materialet kan upplevas sårande eller nedsättande för barn, och i mötet med en modern publik. Givetvis har Saltkråkan AB, som förvaltar Astrid Lindgrens verk, godkänt ändringarna som gjorts. Men det finns de som inte riktigt vill ge sitt godkännande, och som tycker att just det är relevant i sammanhanget.
SVT har valt att klippa bort n-ordet, vilket gör att Pippis pappa numera bara refereras till som kung i Söderhavet. Men berättelsen är ännu oförändrad. Jag kan inte se anledningen till att någon skulle vilja blåsa dammet av en gammal VHS för att delge sina barn extra vardagsrasism, men uppenbarligen finns ändå de som gör det.
Inga förord varnar våra barn för stereotyper eller rasistiska fördomar. Även om det visst finns vuxna som kan tänka sig att inleda filmstunden med en historielektion finns det inga garantier för att det alltid finns vuxna i närheten av TV-soffan när Barnkanalen lämnas på. Därför behöver vuxna människor ta sitt ansvar över den kultur vi riktar till våra barn, den får bara inte vara historielös. Ingenting sker i ett kulturellt vakuum, när Astrid Lindgren skrev berättelsen influerades hon av en kultur vi inte längre borde vilja ställa oss bakom. Jag vill utlysa tolkningsföreträde till de som förvaltar hennes verk, och till dem som berörs på riktigt. Vi får aldrig glömma att det är vårt ansvar att handla inom moraliska, och etiska, ramar.
Emelie Häggström
Ilskan är felriktad