Skelleftefotografen som ställer ut i Stockholm – på tre ställen

Fortsätter. Krister Hägglund beskriver sitt fotograferande som ständigt pågående. Han uppdaterar hela tiden sina fotoserier. Foto: Maria Wallin.
Utsikt. Fotot ingår i fotoserien "Sejour/bonjour", taget i Moskones på Lofoten 2014. Foto: Krister Hägglund
Dekoration. När Krister promenerade längs Strandgatan i Skellefteå 2012 såg han hur det lyste i en snödriva. Bilden är en del av serien "Lux". Foto: Krister Hägglund
Foto: Krister Hägglund
Foto: Krister Hägglund
Foto: Krister Hägglund

En ensam julstjärna i ett blåtonat landskap. Krister Hägglund är Skelleftefotografen som skapar bilder lika ödesmättade som frågeväckande, och nu ställer han ut i Stockholm – på tre olika ställen.

Det var hösten 2011. Krister bestämde sig för att börja gå till jobbet på Skellefteå museum. Han kände att han behövde motionera mer, och bli av med några kilon. Kameran, den var alltid med, stadigt i handen eller tryggt vilande i fickan.

I takt med att höstlöven byttes ut mot snöflingor och mörkret sänkte sig över staden lade han märke till något. Juldekorationer, ensamma i mörka fönster eller sorgligt lindade runt balkongräcken.

– Det var inte planerat men när jag tittade igenom vad jag fotat den hösten och vintern så var det mycket belysning, och främst julbelysning. Då fortsatte jag på det spåret.

Han vandrade längs villaområdena i Skellefteå, gick promenader i Umeå när han hälsade på sina föräldrar och fastnade för en upplyst byggställning i Nordmaling.

Krister öppnar sin ryggsäck och plockar fram en tung fotobok. Där har han samlat alla vinterpromenader, lysande tomtar och blåtonade julgranar. Han lägger handen på ett fotografi, från Rågvägen i Skellefteå. En trasslig, röd ljusslinga i en kal buske, framför ett nedsläckt hus.

– Jag vet inte riktigt varför jag fastnade för juldekorationer. Jag tycker det är vackert, men samtidigt vemodigt. Som den här bilden. Det ser inte så kul eller julmysigt ut, även om det var meningen, säger han.

Jag dras till form och känsla. Det ska finnas något intressant i bilden.

Bilderna på blinkande, sneda, malplacerade och ibland vackra jullampor har sedan 2011 växt stadigt. Det är ett ständigt pågående projekt, förklarar han. Fotografierna ligger i mappar på datorn, och upptryckta i fotoböcker som han mest gör för sin egen skull. Och så finns de på galleri RALF i Stockholm, placerade på en restaurang i gamla stan.

Kristers bilder tog nämligen andan ur Johan Bergmark och Ulf Berglund, fotograferna bakom galleri RALF.

– Vi hittade honom när vi var och föreläste i Skellefteå 2015. Han visade oss en serie bilder som hette ”Korridor”. Ödesmättade stämningar från ett kontorslandskap och på de som arbetade där. Som stillbilder ur en Roy Andersson-film. Wow, fantastiskt, tyckte vi. Vi ville se mer, berättar Ulf Berglund för Fotosidan.se.

De beskriver sig själva som ett gerillagalleri, ett forum för ofta okända fotografer. ”Vi vill visa bra fotografi av bra människor. Vi ska inte äga något galleri. Vi kan ställa ut vart som helst, närsomhelst”, skriver de om sig själva.

– Jag tänkte inte så mycket när jag visade de där bilderna för runt två år sedan. Men sedan gillade de allt som de såg, de blev väldigt intresserade. Det kändes roligt, säger han.

Tidigare i höst hörde de av sig. De ville ta Kristers fotografier från Tuböle till Stockholms innerstad. Det slutade med tre separata utställningar, samtidigt, i olika delar av Stockholm. Där sitter de fram till sista januari.

– Jag var tvungen att ta chansen. Det känns väldigt stort, att som okänd fotograf få ställa ut i Stockholm och dessutom på tre olika platser.

Julbelysningen utgör en egen utställning, under namnet ”Lux”. På Hornstull finns serien ”Via”, svartvita gatufotografier från 80-talets Paris och i galleriets eget utrymme syns ”Sejour/bonjour”.

Det är olika motiv, allt från lekande barn på Londons gator, till semesterbilder i ”Sejour/bonjour”. Men Kristers uttrycksätt syns i varenda pixel.

– Jag dras till form och känsla. Det ska finnas något intressant i bilden, det ska inte vara perfekt eller bara vackert. Jag vill att man ska undra vad som händer, och varför det ser ut som det gör, säger han.

Han fotograferar hela tiden, och det är aldrig planerat. Det som fångar honom där och då förevigas av kameralinsen, och sedan tar han fram bilderna en lång tid efteråt. Det som fortfarande är intressant får vara kvar.

– Så har det alltid varit för mig, ända sedan min gymnasiekompis fick mig att falla för fotografi för länge sedan. Jag tänkte att jag skulle bli teckningslärare, och pluggade därför en förberedande linje på folkhögskola. Men där slutade det ändå med att jag bara fotade.

Via konstfack hamnade han sedan på Skellefteå museum, som fotograf. Han pekar på ett foto av en husvagn, tagen med Lofotens berg som bakgrund. På bakrutan syns ett fotografi av berg, som att bergstopparna också bor inuti. Fotografiet kapslar in Kristers estetik; detaljer som bryter av, former som väcker frågor och något som är lite skevt.

– Jag vet att mina bilder beskrivits som vardagssurrealism. Men min dotter hon tycker att de ser ut som att apokalypsen är nära, och det tycker jag väl inte riktigt. Ödesmättade, det är nog ordet.

 

Mer från Nöje & Kultur

Artiklar från 27 mars 2017

Artiklar från 16 mars 2017

Artiklar från 9 mars 2017

Artiklar från 4 mars 2017

Artiklar från 23 februari 2017

Artiklar från 18 februari 2017

Artiklar från 13 februari 2017

Artiklar från 6 februari 2017

Artiklar från 28 januari 2017

Artiklar från 19 januari 2017

Artiklar från 29 december 2016

Artiklar från 23 december 2016

Artiklar från 15 december 2016

Artiklar från 3 december 2016

Artiklar från 28 november 2016

Artiklar från 26 november 2016

Artiklar från 31 oktober 2016

Artiklar från 29 oktober 2016

Artiklar från 24 oktober 2016

Visa fler Preloader
Fler klipp i TV-portalen