Henriksson har fruktansvärt höga förväntningar

Linnea Henriksson ger sig ut på vägarna i sommar. Räkna med "peppiga och fartfyllda" spelningar. Man försöker på något sätt tonsätta känslan av sommar, säger hon.

2017-06-17 09:00

Efter ett par år av musikalisk tystnad är Linnea Henriksson tillbaka på allvar. Efter vårens två singlar, "Säga mig" och "Släpper allt", väntar nu en massiv sommarturné.

TT: TT: Vad är det speciella med att turnera på sommaren?

- På sommaren ligger det så mycket i luften, man vet att man måste samla på sig bra grejer inför att hösten kommer. Det är väldigt tacksamt, folk är överlag väldigt glada och positiva, säger Linnea Henriksson.

- Publiken som samlas på sommaren gör för mer än bara en konsert. En konsert som jag ska ge kanske är anledningen till att folk sluter upp, att de får en titel för kvällen, men egentligen handlar det lika mycket om att skapa episka sommarkvällar med sina polare.

TT: TT: Vilket är ditt bästa turnéminne?

- Storsjöyran. Jag har varit där två somrar och båda gångerna har det varit något väldigt speciellt. Senast så spelade jag i tältet och Ebbot hade precis spelat så det fanns något slags rockstjärneaura över hela platsen. Det var liksom "ok, vi får lägga ribban högt". Det var överfullt, väldigt sent och sådan respons. Det var en sjuk spelning att få uppleva från scenen.

- Jag ska dit i sommar också så jag har fruktansvärt höga förväntningar!

TT: TT: Och värsta?

- En styrka som jag har är att jag kan bli väldigt taggad och en akilleshäl är att jag kan bli övertaggad. På Trästock hoppade jag av en massa sladdar till en analogsynt. Den gick bananas och satte i gång någon rumbatakt, varpå jag tänker "men det här blev ju lite fräckt" och fortsatte sjunga låten över rumban. Till slut var det bara riktigt dåligt, det var inte ens charmigt, och jag fick bryta till slut.

TT: TT: Vad har du alltid med dig på turné?

- Det finns ett utdragbart pingisnät som man kan sätta på vilket bord som helst. Det är ett väldigt smidigt och turnévänligt redskap för att samla festen där man själv är. Vi ska vara rundpingisgänget.

TT: TT: Vad är det sista du gör innan du kliver på scenen?

- Det är väldigt viktigt att få stirra in i bandmedlemmarnas ögon och skrika ihop. Det blir som att dra en tändsticka mot ett plån. Och så måste jag nypa mig själv mellan fingrarna, det är som att jag måste se att handen är i gång så att jag inte kommer att tappa micken eller så.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!