Sara Jordenö. FOTO: Ola Fredholm
Ica Diamanten och Diamantrummet på Folkets hus. Spåren av diamanttillverkaren Element Six finns överallt i Robertsfors.
Men så hände det. En vårdag 2014 fick de 180 anställda beskedet – fabriken ska läggas ner. Vissa hade då spenderat en hel livstid innanför fabrikens väggar.
Och det är där som "Diamantfolket" tar avstamp. För vad innebär det egentligen för en bruksort när själva bruket försvinner? Vad händer sedan, efter det uppslitande beskedet?
Sara Jordenö står för regi och i den 30 minuter långa dokumentärfilmen vill hon besvara de frågorna.
Hon är själv uppvuxen i Robertsfors och hennes första jobb var på diamantfabriken. Och det är livsnödvändigt när en historia som denna ska berättas. Det sista vi behöver är nämligen en film där någon utifrån ska berätta vår Västerbottniska historia, en film som rider på stereotyper och exotifiering.
"Diamantfolket" behandlar fabriksarbetarnas och Robertsfors historia på ett varsamt sätt. Den lyckas skildra den oerhörda sorgen hos de enskilda arbetarna, men också hur djupt rotad identiteten som diamantort är.
I den allra första scenen öppnar en man den gnissliga porten till en öde fabrik. Han vandrar omkring i de tomma verkstäderna med en blick som är någon annanstans, i en tid då diamantfabriken blomstrade.
Bildspråket är lika symboliskt laddat som vackert, där kameran sveper över Robertsfors samhälle för att sedan följa med före detta anställda tillbaka till tomma industrilokaler.
I helgen var det världspremiär, på inget annat ställe än just i den gamla fabriken. I går visades den i Skelleftehamn och nästa helg kommer den till Boliden och Holmsund.
Det är en halvtimme av sorgsenhet, ilska men också nystart och hopp. Jordenös respekt för orten och människorna märks i varenda bildruta.
