Karin jobbar för Skelleftesjukans drabbade

Notera att denna artikel är från 2014

Maken Hans-Olof dog när han var 46 och själv drabbades hon av utbrändhet. Lägg därtill att Karin Olofsson dagligen möter de som på något sätt drabbats av Skelleftesjukan. Men deppig? ”Nej, jag har ett fantastiskt jobb.”

Kontoret i föreningshuset i gamla Telia i Skellefteå är inte stort. Här har hon haft hemmaplan ett halvår, sedan förre kanslisten och Norranjournalisten Kenth Johansson tackat för sig efter 17 år.

Förhoppningsvis kan den nya gentekniken medverka till att genombrott i jakten på medicin.

– Tur; jag jobbade i samma hus för personskadeförbundet RTP. När Kenth antydde att han skulle sluta såg jag min chans. Suveränt!, säger Karin.

Hon är Buretjej, gick ettan–trean i Östra Falmark och fyran–nian i Bureå. Sedan blev det Balder och därefter apotekslinjen på Anderstorp. Hon vidareutbildade sig till farmaceut i Uppsala och har jobbat på sjukhusapoteket på Skellefteå lasarett och därefter Tärnan i Skelleftehamn.

Men livet har inte alltid varit en dans på rosor. Maken Hans-Olof dog på Mors dag.

– En blixt från klar himmel. Jag fann Hans-Olof liggande vid bilen. Infarkt, bara 46 år. Oerhört tufft med små barn, säger Karin.

Hon mådde av naturliga skäl fruktansvärt illa, gick in i väggen och hade sju väldigt tuffa år. Sjukskrivning, arbetsträning, ansvaret för två barn och hus i Bureå.

– Dessförinnan hade jag förlorat min pappa då jag var 16. Klart jag undrade; varför just jag?

Men motgångarna gjorde henne samtidigt stark. I dag är hon Famys enda anställda i Skellefteå, med ansvar för kontoret/kansliet, för bokföring, för tidningen FAMY-bladet, för allt som rör Skelleftesjukan (familjär amylodios).

På kansliet fungerar Karin också som medmänniska och psykolog.

– Av naturliga skäl är det väldigt tufft att få beskedet att man har Skelleftesjukan. Speciellt som sjukdomen i dag saknar botemedel.

Omkring 7 500 anslagsbärare finns i Norr- och Västerbotten. Uppskattningsvis fem procent utvecklar sjukdomen. Vem vet man aldrig.

Något garanterat botemedel finns inte, även om medicinen Vyndaqel visar tecken på att begränsa sjukdomsförloppet. Men den kostar omkring en miljon per år och patient.

Även levertransplantation har visat sig ha effekt på sjukdomens utveckling, men inget kan tas för givet.

– Förhoppningsvis kan den nya gentekniken medverka till ett genombrott i jakten på medicin, säger Karin.

Att jobba med Skelleftesjukan är inte speciellt upplyftande. Men Karins värme, optimistiska läggning, och naturliga sätt smittar över på alla.

– Nej, jag har aldrig sportat, men dans på Parken, Rotan och i Bredsele är bästa sortens motion!, säger hon.

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder Norran dig möjligheten att kommentera en del av innehållet på norran.se. Vi hoppas att du vill bidra med nya perspektiv och kunskap. Men kom ihåg att hålla dig till ämnet och visa respekt mot andra skribenter och personer som berörs i artikeln. Norran och Ifrågasätt kommer att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.

Mer från Livsstil

Artiklar från 15 februari 2018

Artiklar från 8 februari 2018

Artiklar från 1 februari 2018

Artiklar från 25 januari 2018

Artiklar från 18 januari 2018

Artiklar från 11 januari 2018

Artiklar från 4 januari 2018

Artiklar från 28 december 2017

Artiklar från 21 december 2017

Artiklar från 7 december 2017

Artiklar från 23 november 2017

Artiklar från 16 november 2017

Artiklar från 9 november 2017

Artiklar från 2 november 2017

Artiklar från 26 oktober 2017

Artiklar från 19 oktober 2017

Artiklar från 12 oktober 2017

Artiklar från 6 oktober 2017

Artiklar från 28 september 2017

Artiklar från 21 september 2017

Visa fler Preloader
Fler klipp i TV-portalen