Oviss framtid för linbanan: ”Det är väldigt mycket känslomässigt krut i det här”

Det sprakar och värmer från brasan som Bosse Biström, 67 år, har tänt i den öppna spisen. Ute i köket står hans sambo Marie-Louise Eklund, 59 år, och kokar kaffe. Lokalen är gigantiskt stor, 1 500 kvadratmeter, och nästan lite kusligt öde. Den gamla gruvlaven i mensträsk är ombyggd till krog, Krogen i skogen. Nu är linbanan och alla byggnader till salu.

– Linbanan har varit vårt liv, men nu känns det som att banans framtid står skrivet i stjärnorna, säger Marie-Louise.

Läs också: Nu avvecklar de linbanetrafiken

Linbanan har en lång historia och färdigställdes 1943. Den var en transportlänk mellan gruvan i Kristineberg och anrikningsverket i Boliden. Innan banans tillkomst transporterades malmen på lastbilar, men under krigsåren rådde det brist på både gummi och bränsle. En 96 kilometer lång linbana blev lösningen på problemet. Världens längsta linbana var född.

1970 anställdes Bosse på linbanan, där han jobbade i 17 år innan den lades ner.

– Det kändes jättekonstigt. Det var en katastrof för oss som jobbade där, säger han.

Allt gick väldigt fort efter det att Boliden meddelat att banan skulle läggas ner, berättar Marie-Louise.

– Vi fick besked under hösten 1986 och sista vagnen gick i januari 1987, säger hon.

Bosse menar att Boliden under de sista åren satsade alldeles för lite på underhåll och det var orsaken till att linbanan inte kunde fortsätta med malmtransporterna. Resultatet av Bolidens nedläggning blev att Världens längsta linbaneförening bildades.

– Föreningen växte snabbt. Efter bara några månader hade vi runt 600 medlemmar, säger Marie-Louise.

Föreningen som så småningom omvandlades till en stiftelse räddade linbanan från att monteras ner och bara bli ett gamalt industrimonument. En 13,6 kilometer lång persontrafikbana, från Örträsk till Mensträsk, iordningsställdes. Första turen kördes 10 juni 1989. En turistattraktion var född.

– Elin Johansson, landshövdingens fru, var här och klippte bandet. Det var märkvärdigt värre, säger Marie-Louise och börjar skratta.

Tack vare nystarten kunde Bosse fortsätta att jobba med linbanan. Enda skillnaden var att han bytte ut malmen mot turister. Även Marie-Louise blev engagerad i linbaneprojektet. Elva år senare tog paret över hela anläggningen. Under årens lopp har de skött allt, krogen, linbanan, busstransporter, bokningar och mycket annat. Att göra allt själva har varit ett sätt att överleva.

– Om man skulle ersätta Marie-Louises alla olika roller, så behövde man åtminstone anställda fem personer, säger Bosse och skrattar.

I 28 år har linbanan tjänat som turistanläggning, men vad som nu händer med epoken Världens längsta linbana är osäkert.

– I två år har vi våndats, men förra året tog vi beslutet att lägga ner och försöka sälja. Vi har inte blivit miljonärer på det här, men vi har haft roligt. Linbanan har varit vårt liv, men nästa sommar är vi lediga, säger Marie-Louise och ser ganska lättad ut.

Under alla år har de bott i Örträsk, i skuggan av linbanan. De har levt med och av linbanan, men nu är det över.

– Det är väldigt mycket känslomässigt krut i det här. Dels har vi hållit på så väldigt länge, dessutom har båda våra fäder varit med och byggt linbanan.

Att sälja anläggningen kommer inte att bli lätt. Men inte omöjligt, menar både Bosse och Marie-Louise.

– Om 30 000 tyskar kan åka norrut för att se Nordkapklippan, en klippa som ändå inte går att se eftersom den nästan alltid är dold av dimman, så borde det gå att få hit några av dem, säger Bosse.

Om man skulle ersätta Marie-Louises alla olika roller, så behövde man åtminstone anställda fem personer.

Anläggningen. Nu står passagerarkorgarna stilla i Mensträsk. Foto: Lars Eriksson.

Foto: Foto: Lars Eriksson.

Världens längsta linbana. ”Drömmen vore verkligen att någon kunde ta över verksamheten”, säger Bosse Biström och får medhåll av Marie-Louise Eklund. Foto: Lars Eriksson.

Foto: Foto: Lars Eriksson.