Skogen. Under Renmyrans yta lurar en hemlighet som förbryllat Jan-Erik Granström genom åren. Foto: Lars Eriksson.
Det klafsar under stövlarna när Jan-Erik Granström tar sina snabba och bestämda steg mot den forna myren. Det här är hans hemtrakter. Här tog han sina första steg redan som liten grabb och det var då han för första gången stötte på hemligheten som myren ruvat på i så många år. Ett mysterium som än i dag inte har fått något svar.
– Här måste det ha dragit fram en fruktansvärd storm, säger Jan-Erik.
Under myren ligger träd, en massa träd som bildar en hel skog. En skog som har konserverats av myrens fukt och brist på syre.
Åsträsk föddes 1892 i samband med att järnvägen drogs fram. På Renmyran strax utanför Åsträsk fanns ingen som helst skog 1920 när Jan-Eriks pappa, Gunnar, flyttade hit. På vårarna gick det till och med att sätta ut nät.
– Gäddorna gick upp efter bäcken och ut över myren när det var högvatten på vårarna.
Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet började man dika ur myren för att få tillgång till odlingsmark.
Det var när Jan-Erik och hans pappa skulle plöja som det stora mysteriet kom i dagern. Året var 1955 och pappa Gunnar hade köpt en ny plog. En plog som gick ungefär en decimeter djupare än den gamla plogen. De centimetrarna fick oanade konsekvenser.
– Vi skulle plöja upp de här läggdarna närmast gården. Jag körde hästen och farsan höll i plogen. Jag minns det väldigt tydligt att plogen fastnade gång på gång. Vi fastnade i ett rotsystem och började gräva för att försöka få upp och bort det.
Upptäckten var förvånande. Under myren låg en hel skog. Träden låg ner med rotsystem och allt. Helt bevarade där nere under myren, oåtkomlig för syre.
– Det märkliga var att alla träden låg i samma riktning, från väster mot öster. Farsan skar upp barken på en av granarna och det var alldeles vitt och fräscht under. Den låg en halvmeter under dyn.
Trots att Jan-Erik tyckte att träden där under myren var underliga, funderade inte han så mycket mer på det, inte då.
– Det var en konstig grej, men inte mer än så.
”Tick, tack, tick, tack”, klockan slår taktfast i köket. Tiden går oundvikligen och lämnar det historien längre och längre bakom sig. När Jan-Erik berättar vrids tiden tillbaka och känns väldigt närvarande. Huset är Jan-Eriks hemställe, där har han växt upp och i dag har som fritidshus.
Senare i livet fick han vetskap om att fler människor i Skelleftetrakten hade hittat skog under myrar. Även där låg träden från väster mot öster, precis som i Åsträsk. Då började minnena från den där dagen på Renmyran komma tillbaka. Tankar som han sedan inte har kunnat släppa.
Jan-Erik är övertygad om att träden måste ha blåst omkull före istiden eftersom att träd och rotsystem är intakta. Träden har ryckts upp med rötter och allt. Hade marken varit frusen skulle träden ha brutits av, menar han.
– Granarna och tallarna som ligger där under myren ser precis ut som de gör i dag.
Lars Liedgren, 1:e antikvarie och filosofie doktor i arkeologi på Silvermuseet i Arjeplog, menar att det mycket väl kan vara så att det har hänt något dramatiskt i området, till exempel en storm. Har bara veden hamnat i en fuktig miljö så kan den vara gammal. Han ger däremot inte något stöd för teorin att detta ska vara rester av en skog som fanns där före istiden. Isen var flera kilometer tjock och omvandlade det översta jordlagret. Fanns det en skog där under så skulle den ha försvunnit med isen.
– Det kan mycket väl vara gammalt, men inte före istiden, slår Lars Liedgren fast.
För att mysteriet ska få ett svar måste man gräva fram något av träden så man kan ta prover som kan åldersbestämma dem. Ett ganska enkelt jobb, menar Jan-Erik. De ligger bara en halvmeter under marken och Jan-Erik vet var.
– Det är ingen som vet hur gamla de är, men gamla är de. Jag hoppas att jag kan få ett svar någon gång. Det skulle kännas bra.
Det märkliga var att alla träden låg i samma riktning, från väster mot öster
