Det luktar vilda blommor i hela huset. Barndomsminnen väcks till liv. En äng. En sjö. Smultron. Soligt och varmt. Det doftar städat och hemmet skiner.
Jag är så nöjd att jag skulle kunna slicka golvet med min bara tunga. Och diskbänken när jag ändå håller på. Eller kolla bara på de fantastiskt fina lamporna som hänger i fönstret. De som tidigare var belägrade av lager av damm. Så angripna att man inte ens behövde kisa för att se den gråa massan som intagit lampornas annars så fina hölje.
Men nu är allt så vackert. För ett par trötta trebarnsföräldrar med påsar under ögonen, med påsar av bajs på bron och påsar med smutsig nedkissad tvätt är ett rent hem en av livets höjdpunkter.
Jag borde egentligen inte erkänna så som jag nu kommer att göra - hur det blev så här bra. Istället borde jag bara visa upp på Instagram hur perfekta vi är och samla på hjärtan från mina följare.
Men den här dagen är dagen då vi har städhjälp hemma – och vi har betalat för den. Vi har köpt oss en gnutta frihet. Och det är så skönt.
Hela min kropp pulserar av lycka när jag glider fram på det skinande golvet. I dag så blankt att jag nästan kan se mitt ansikte speglas i det träiga parkettgolvet. Förut tyckte arbetaren i mig att städhjälp var överklass att köpa. Äckligt att inte kunna sköta sådana sysslor själv.
Men när bajs, sjukdomar, intorkad gröt och dammtussar som man aldrig hinner närma sig tar över hemmet, då är mitt resonemang annorlunda. Men det är som jag brukar säga. Eller det brukar jag inte alls det. Men jag tycker så nu.
När huset är i balans är jag också det.
Jonas Andersson
Vi har köpt oss en gnutta frihet. Och det är så skönt.