Sanningen om vårt ufo

Detta är en krönika. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning.

För inte så länge sedan körde vi, hustrun och jag, mot stadens sus och dus.

Längs vägen passerade vi ett skogsparti och där såg vi, mitt ute bland träden, ett antal arbetsmaskiner av olika slag och fason.

Deras lampor lyste och guppade runt i en yster dans. Vi saktade ner farten och kikade allt vad ögonen förmådde i våra vilda spekulationer om vad som försiggick därinne bland björk och tall.

Åsikterna gick isär men vi var överens om att här krävdes inte bara en konkret analys av skeendet utan också ett mer kreativt tänkande för att få fram sanningen.

Vi fortsatte vår färd, ivrigt bollande idéer mellan varandra. En sak var vi i alla fall säkra på, det var inte så enkelt som att de fällde träd.

Icke! Absolut inte! Inte ens på en tisdag, vilket detta råkade vara.

Regeringen och militären var där och sopade undan alla spår.

Nej, då var det mycket troligare att tänka sig att det skulle sättas upp en byggnad av något slag.

Ikea? En bordell? En filial till Microsoft? Kanske var manskap och maskiner ute och letande efter guld och diamanter! En åder fylld med glittrande saker låg just där, bara att gräva upp! Eller olja, kanske?

Men vi fastande till slut för det mest logiska och sannolikaste scenariot. Det var helt enkelt så att det hade störtat ett ufo där och nu var regeringen och militären där och sopade undan alla spår efter kraschen.

Platta till, gräva ner, skyffla undan. Bort med alla spår bara och avsluta med en till en rostig Åkerman H9 förklädd kvantlasermaterieomvandlare.

Det svåra blir att hindra grävande spontanjournalister som undertecknad från att skriva sanningen! Men här är den nu, oförfalskad och glasklar, bara att …

Va? Kommer det nån? Svart kostym och solbrillor – i det här vädret?

Hörru, peka den där ficklampan åt ett annat håll!

Du kan ju …

Mer från Livsstil

Visa fler Preloader
Fler klipp i TV-portalen