Mötet. Hjördis Dahlberg och Millan får snabbt ögonkontakt med varandra. Foto: Lars Eriksson.
De boende på Buregården har samlats i en ring. Här sitter de och väntar, för i dag kommer människans bästa vän på besök. Ungefär en gång i veckan besöker Ruth Törnqvist och hennes hund Millan Buregården och Nygårdens äldreboende.
– De flesta har haft egna hundar eller katter och när de klappar henne så kan jag se att det händer något här uppe, säger Ruth och pekar på huvudet.
Det är alldeles tyst i rummet när Millan stryker runt benen på dem. Så fort hunden stannar till vid någon så sträcks en hand ut för att klappa den fyrfota gästen. Ruth står utanför ringen och är ganska passiv.
– Millan är så mjuk och följsam i sättet. Hon gör jobbet själv, men jag hjälper henne att hoppa upp till någon om hon vill det. Vi brukar vara här en knapp timme för mer orkar de oftast inte.
Försiktigt kliver Millan fram till en av de boende. När mannens hand söker sig till hundens huvud tänds för ett ögonblick minnets ljus. Ansiktet spricker upp i ett leende och ögonen lyser när han berättar om hunden som en gång fanns i hans liv.
För Millan och Ruth startade besöken för fem år sedan. Studiefrämjandet sökte hundar som ville besöka olika boenden.
– Vi gick kursen. Jag hade tid eftersom att jag var deltidssjukskriven och nu efter att jag har slutat jobba så har jag ännu mera tid.
Då var jag deltidsjukskriven så jag hade tiden och nu har jag slutat att jobba.
På fler och fler platser har hunden blivit en naturlig del i vården. Enligt socialstyrelsen så finns inte tillräckligt vetenskapligt underlag för att kunna uttala sig om effekten av vårdhundar. Här behövs det fler studier. Men de menar också att det för enskilda personer kan finnas många positiva effekter i mötet med en vårdhund.
För Ruth och Millan är arbetet helt ideellt, endast en litet resebidrag delas ut om duon behöver transportera sig till något boende. Till Buregården behövs inga transporter utan hit traskar de på ett par minuter. Eftersom att Ruth tidigare jobbade på Konsum i Bureå så känner hon många av dem som bor på äldreboendet.
Lite i sin egen värld och strax bakom de andra sitter Hjördis Dahlberg. Men så fort Millan kommer fram till henne vaknar hon till och lutar sig framåt. Snabbt fångas de av varandras blickar och ett kort ögonblick av gemenskap uppstår.
Erica Pettersson, boendechef på Buregården, ser flera positiva effekter av att Millan och Ruth Törnqvists besöker äldreboendet.
– Det blir en annan stämning när de är här på besök. De boende blir gladare och får något att prata om, det blir ett lugn i grupperna.
Hon förklarar att hundbesöket kan få igång produktionen av hormonet oxytocin.
– Det är ett må-bra-hormon som kan utsöndras när man umgås med djur eller människor.
För många tar besöket fram minnen som ligger gömda i brukarnas förflutna.
– Hos demenssjuka försvinner minnet fort. De kan snabbt glömma själva besöket, men känslan kan leva kvar längre. Så Ruth och Milan gör en toppeninsats. Vi är så glada att de kommer hit.
Millan är så mjuk och följsam i sättet.
