Reporteruppdrag. Maria Kabatanya besöker en skola i Kabul tillsammans med EUPOL:s Head of Mission Pia Stjernvall, rosa slöja, från Finland. Foto: Privat.
Via en förvånansvärt bra Skype-uppkoppling från Afghanistans huvudstad Kabul berättar Maria Kabatanya, 37 år, om sin nya vardag och verklighet. En vardag som inte liknar något annat hon varit med om.
– Jag har fått mitt drömjobb och här vill jag vara. Det känns så ofattbart spännande och meningsfullt.
Hon är utsänd av Folke Bernadotteakademin, en myndighet under Utrikesdepartementet, och verkar i den europeiska organisationen EUPOL Afghanistan, European Union Police Mission in Afghanistan. Uppdraget är att stärka det afghanska polisväsendet. För att över huvud taget kunna bygga ett fredfullt och fungerande civilt samhälle behövs en poliskår som kan upprätthålla lag och ordning.
– Min uppgift är att ansvara för att informera om vad organisationen gör, både internt och externt. Att få jobba med internationell politik, diplomati samt journalistik är precis vad jag hela tiden har strävat efter. Här får jag vara med och skapa fred.
Marias uppdrag har fört henne till en av de farligaste delarna av världen. Trots att det är kaos och minimal säkerhet som präglar livet i den afghanska huvudstaden kände hon ingen större tvekan inför flytten till Kabul.
– Jag såg möjligheterna att få jobba med något meningsfullt. Det är klart att jag förstod att det kunde vara farligt, men om jag lät rädslan styra mina val så skulle jag inte komma någonstans här i livet. När jag väl hade tagit beslutet så kändes det självklart, säger hon och betonar att hon inte är rädd.
Bara under den korta tiden Maria har varit i landet, från augusti, har huvudstaden drabbats av ett flertal terrorattentat. Alla anställda inom organisationen får gå kurser i hur de ska hantera säkerheten. Det handlar om att vara medveten om riskerna och hur man undviker att hamna i farliga situationer. Men även hur man agerar om man trots allt hamnar i ett skarpt läge.
– Terrorbombningar och kidnappningar är inget ovanligt här. Tack vare att organisationen prioriterar de anställdas säkerhet, känner jag mig lugn. Fast jag är medveten om att riskerna är stora.
Maria både bor och jobbar inom ett inhägnat och skyddat område, mitt inne i Kabul. Här finns ett par livsmedelsaffärer, gym och ett litet matställe. Några spontana utflykter utanför området, till exempel ett restaurangbesök, är inte att tänka på.
– Helt uteslutet, det finns inte på kartan, säger Maria bestämt och börjar skratta.
Varje förflyttning inom staden och landet kräver säkerhetsvakter och skyddsutrustning, som säkerhetsväst och hjälm.
– De gånger jag lämnar området skärps mina sinnen. Innan jag kliver in i bilen försöker jag att tänka igenom allt jag lärt mig på säkerhetskurserna och att vara förberedd på om det skulle hända något. Men man vet aldrig vad som kan hända och hur det slutar. Många gånger blir planerade resor inställda på grund av att säkerhetspersonalen anser att det just då kan vara extra farligt att förflytta sig. Då säger man inte emot utan litar på att de vet bäst.
Trots att farorna är större i Afghanistan än på många andra platser i världen så betyder det inte att det är tryggare någon annanstans. Innan Maria begav sig av till Afghanistan jobbade hon åt EU i Bryssel. Även där slog terrorn till. I mars sprängdes tre terrorbomber under morgonens rusningstrafik. En av självmordsbombarna löste ut sin sprängladdning på tunnelbanestationen Maalbeek, en station som Maria använde dagligen. Det var där hon klev av när hon skulle till jobbet. Just den här morgonen hade hon precis anlänt till sin arbetsplats, när bomben briserade. Hon undvek katastrofen med endast en halvtimme.
– Det kändes väldigt nära, säger hon lugnt.
Maria är född och uppvuxen i Uganda, fick ett språkstipendium till Tyskland vid 17 års ålder, har bott i London och kom till Skellefteå 2004.
– Jag träffade en Skelleftekille när jag bodde i London. På den vägen är det.
Efter att ha läst svenska på SFI började hon att jobba på kommunledningskontoret i Skellefteå.
– Jag kände ganska snabbt att Skellefteå blev mitt hem.
Förutom jobbet på Skellefteå kommun så hann hon även arbeta som reporter på både Norran och Västerbottensradion, innan hon lämnade stan 2011 för att arbeta som fredsobservatör och följeslagare på Västbanken.
– Men fortfarande känns Skellefteå som hemma.
Att skapa fred i Afghanistan är ett långsiktigt arbete som kommer att ta tid, menar Maria. Problemen är många, men analfabetism och korruption är två saker som måste bekämpas innan ett fungerande samhälle kan skapas. Talibanerna bringar än i dag oreda i landet.
– De har fortfarande kontroll över delar av Afghanistan.
Trots att landet har långt kvar till en fungerande struktur och att utvecklingen går långsamt så finns det ljuspunkter.
– 2001 fanns det inga kvinnliga poliser i Afghanistan, men i dag finns det faktiskt över 2 000. Just nu jobbar jag med en kommunikationskampanj om hur kvinnor stärker poliskåren.
Maria menar att alla världens länder borde ha ett intresse av att bringa ordning i kaoset.
– Om det finns konflikter i Afghanistan, eller något annat land i världen, så leder det till exempel till flyktingkatastrofer och terror. I dagens värld blir alla påverkade så därför borde vi alla ha intresse av att jobba för en bättre värld.
Marias uppdrag är till att börja med tänkt att fortgå under ett halvår, men hennes förhoppning är att det ska bli mer än så.
– Jag vill stanna längre och verkligen försöka förstå landet.
Många har förlorat livet på grund av oroligheterna i landet, men nu måste alla göra sitt för att sätta stopp för vansinnet. Ett svårt, men inte hopplöst arbete, anser Maria.
– Jag kan inte annat än att vara optimistisk inför Afghanistans framtid. Om världen bara fortsätter att vara här och jobba för ett bättre Afghanistan så är jag övertygad om att det kommer att gå. Det är därför jag är här.
Här får jag vara med och skapa fred.
