Drygt hundra år efter att kvinnor fick full rösträtt och valbarhet i alla val, har Skellefteås fullmäktige en jämställd mandatfördelning. Efter valet 2022 blev 32 kvinnor och 33 män invalda i fullmäktige. Men den jämställda fördelningen i Skellefteå är långt ifrån en spegelbild av en typisk svensk kommun år 2023. Efter det senaste valet fick män majoriteten av mandaten i 255 av landets 290 fullmäktige. Och variationen i andelen kvinnor som sitter i kommunernas fullmäktige har ett spann mellan 26–64 procent.
Den stora variationen har flera orsaker. En faktor visar att det rödgröna blocket har en något mer jämställd vallista än det borgerliga blocket. En annan faktor indikerar att en konservativ syn på könsroller inom kommunens befolknings styr mandatens könsfördelning. Eftersom könsroller påverkar samhällets normer; vilket i förlängningen dels påverkar vilka kandidater som blir valbara, och dels vilka av dem som får rösterna, oberoende av politiska majoriteter. Men oavsett ojämlikhetens orsaker är det synd att utvecklingen mot ökad jämställdhet i mandatfördelningen stagnerat under tjugo års tid. I synnerhet när det medför negativa samhällseffekter.
En skev representation har en direkt påverkan på politikens innehåll. Viktiga frågor kopplade till skolan och barnomsorgens utformning, våld i nära relation, och jämlika arbetsvillkor får starkare fäste när kvinnor driver frågorna. För det andra är det problematiskt om kvinnor inte vill eller kan utöva sina politiska rättigheter i samma utsträckning som männen gör. Det skapar strukturer där makten koncentreras inom en snävare grupp av människor. Och stärker sambandet mellan politisk position och kön. Ett samband som i dag är tydligt. Andelen män ökar ju högre upp i den politiska hierarkin vi befinner oss i de flesta svenska kommuner.
Sverige har till skillnad från flera europeiska länder ingen lagstiftad könskvotering i allmänna val. Det är klokt. Partierna ska själva avgöra vilka kandidater som kan väljas, och folket ska kunna rösta på ett parti och en person. Utan att statens långa arm ska påverka besluten. Skellefteå ska ses som ett utmärkt exempel på att det är möjligt att uppnå politisk jämställdhet utan kvotering.
Att vi ser en nästan helt jämställd fördelning i Skellefteås fullmäktige är delvis tack vare Charlotte Sidén. Sidén var en feministisk pionjär, och satte kvinnors rättigheter på agendan. Vid sidan av sitt yrke som hattmakare i Skellefteå hade hon ett stort engagemang för kvinnliga rättigheter. Med tiden bröt hon ny politisk mark; och 1911 valdes Charlotte in i Skellefteås stadsfullmäktige som första kvinna.
“Jämn fördelning av makt och inflytande”, så lyder Jämställdhetsmyndighetens första mål. Och det anses uppnått när en politisk församling högst har 60 procent ledamöter av samma kön. Dit har många kommuner en lång väg kvar att gå. För tyvärr har maktfördelningen mellan män och fördelats med snarlika könsmönster under tjugo års tid. Ska det ske en förändring måste gamla strukturer ifrågasättas, och mer jämställda värderingar spridas. Kvinnor ska inte behöva känna sig som en ständig lillasyster till sina äldre bröder när de vill gå in i kommunpolitiken, eller röra sig uppåt i partiernas interna hierarki
Nu måste fler kommuner finna vägen till en mer jämställd fördelning av makt och inflytande. Precis som Skellefteå gjort när de vandrat i Charlotte Sidéns fotspår.
Adam Bäckström är fristående ledarskribent