Rapporten från TCO visar att uttaget av föräldraledighet är ännu skevare fördelat än vad som tidigare framgått av offentlig statistik. Orsaken är att de siffror som oftast förekommer i media är hämtade från Försäkringskassan och där räknar man bara på betald föräldraledighet. TCO inkluderar även den obetalda tiden.
Försäkringskassans siffror pekar på att kvinnor i snitt är borta från jobbet 8,6 månader under barnets första två år medan motsvarande siffra för män är 2,4 månader.
Då TCO har valt att inkludera den obetalda frånvaron från arbetsplatsen är siffrorna istället 12,7 månader för kvinnor och 3,4 för män. Kvinnor är alltså i snitt obetalt föräldralediga längre än vad män är föräldralediga totalt.
Effekterna på befolkningsnivå är sedan länge kända. Att kvinnor i mycket större utsträckning är borta från arbetsmarknaden under de tidiga delarna av sin karriär leder till sämre möjligheter att göra karriär och en svagare löneutveckling.
Därtill bidrar snedfördelningen till att cementera den konservativa normen att kvinnor tar större ansvar för det dagliga hushållsarbetet.
Till det kan också läggas att det ligger i männens intresse att spendera mer tid med sina barn.
Tanken om att samhället borde vara jämställt är i sig relativt okontroversiell, men hur vi ska ta oss dit är en fråga som ofta leder till häftiga debatter. Mitt bidrag till den debatten blir att här lyfta två till synes lite motsägelsefulla förslag som kan avhjälpa problemet.
Individualiserad föräldraförsäkring
Det radikalaste förslaget i sammanhanget vore att helt enkelt dela upp föräldradagarna så att de två föräldrarna får tillgång till lika många dagar var. Förslaget har tidigare lyfts av både socialister, liberaler och intresseorganisationer.
Ryggmärgsreflexen från de flesta är att detta är en orimlig politisk pekpinne och inte alls en särskilt liberal linje. Men detta kan lätt motsägas genom att lyfta hur alternativet ser ut. Idag är uttaget av föräldraledigheten, som visats ovan, mycket skev och det får väldigt stora konsekvenser sett till kvinnors ekonomiska förutsättningar i livet.
Att alla andra försäkringar som finns i samhället bygger på individen tycker vi är helt naturligt. Föräldraförsäkringens kollektiva upplägg för tankarna till den, för jämställdheten högst problematiska, sambeskattningen som fanns i Sverige fram till 1971.
Jag tycker att det är helt givet att statens olika system ska gynna jämställdhet och därmed också individens frihet, inte vidmakthålla förlegade könsroller.
Flexiblare föräldraförsäkring
Det andra förslaget som jag vill lyfta handlar om att på olika sätt ge föräldrarna möjligheter att på olika sätt påverka sin föräldraförsäkring.
Exempel på denna typ av förändringar kan vara att fler dagar ska kunna tas ut samtidigt av båda föräldrarna och att förenkla för egenföretagare. Andra förändringar skulle kunna vara att höja antalet gemensamma dagar vid födsel från dagens 10 till 15 och ge föräldrar möjligheten att ta ut en kortare föräldraförsäkring, men då med fullt inkomstskydd.
Som frisinnad är det en svår balansgång att samtidigt vilja erbjuda en välfylld verktygslåda till familjerna då beslut ska tas om föräldraförsäkringen, samtidigt som man vill försöka komma åt förlegade normer i samhället som gör det svårt för individen att fritt välja.
Alla familjer är olika och då behövs valfrihet i hur föräldraförsäkringen ska utformas. Där fyller förslagen om flexibilitet en viktig roll. Samtidigt ser vi att den dagens system leder till att kvinnor tar ett oproportionerligt stort ansvar för barn och hem. Så reformerna som syftar till flexibilitet borde kompletteras med en individualisering av föräldraförsäkringen.
Att vara frisinnad är att vara kluven…