Att talibanerna ändrat sig är rent önsketänkande

Musiken som tystnat, jeans som bytts ut mot traditionella kläder är inte det värsta. Långt därifrån. Det är däremot en illustration av den väg som förmodligen väntar Afghanistan.

Vad det kommer att bli av Afghanistan nu när talibanerna tagit över går det bara att gissa sig till. Västmakternas uttåg avslutades natten till tisdagen.

Vad det kommer att bli av Afghanistan nu när talibanerna tagit över går det bara att gissa sig till. Västmakternas uttåg avslutades natten till tisdagen.

Foto: Khwaja Tawfiq Sediqi/AP Photo/TT Nyhetsbyrån

Ledarkrönika2021-09-01 07:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Han var i de övre tonåren.

Han hade flytt talibanernas skräckvälde och hamnat i Skellefteå.

Det är ganska länge sedan nu. Vi får backa bandet till slutet av 1990-talet, till den förra perioden när talibanerna styrde och ställde.

Han var fascinerad av mycket, men mest fascinerad av att folk rörde sig ute på kvällar och nätter, att det hördes musik. Han berättade att mångmiljonstaden Kabul var en tyst och öde stad efter ett visst klockslag på kvällen. Inget folkliv, ingen musik. Staden var död.

Natten mot tisdagen (31/8 2021) lämnade det sista amerikanska militärflyget Hamid Karzai-flygplatsen i Kabul.

För första gången på 20 år vaknade afghanerna upp till ett land utan amerikanska soldater. Ett land där musiken hade tystnat.

Vad det blev av honom, flyktingen från Kabul, har jag ingen aning om. Vad det kommer att bli av Afghanistan vet jag heller inte. Ingen vet med säkerhet. Det går det bara att gissa sig till. Nu när nya herrar styr och ställer stället.

Dagens talibaner har bemödat sig om att framstå som en modernare, mindre konservativ och godtycklig version. Man har bemödat sig om att framstå som försonliga och inriktade på samarbete. Men skillnaden på vad som sägs och vad som görs är betydande.

Radiostationer har beordrats att sluta spela musik, kvinnliga presentatörer har tystats. Khalid Sediqqi är producent på en privat radiokanal i Ghanzi. Till TT Nyhetsbyrån (31/8 2021) säger han: ”Det är inte så att talibanerna har krävt att vi ska ändra något. Vi ändrade tablån ändå eftersom vi inte vill att talibanerna ska tvinga oss att lägga ned.”

Det är en bra bildlig beskrivning av den situation som många afghaner befinner sig i.

Musiken som tystnat, jeans som bytts ut mot traditionella kläder är inte det värsta. Långt därifrån. Det är däremot en illustration av den väg som förmodligen väntar Afghanistan.

Att tro att talibanerna på något avgörande sätt ändrat sig är mer ett utslag av önsketänkande än en realistisk analys av läget.

Tjugo år av väststött styre är över. Afghanistan är ett land i kaos. FN:s flyktingorgan UNHCR räknar med att en halv miljon människor kommer att försöka fly landet. Tiotusentals tar sig varje dag över gränsen till Pakistan.

Därutöver finns det 3,5 miljoner internflyktingar. Det motsvarar nästan en tiondel av Afghanistans befolkning.

Afghaner är den snabbast växande flyktinggruppen, och den största efter syrierna. Det är någonting som EU-länderna har att förhålla sig till. Ett skarpt test på vad unionens humanitära värderingar är värda när krisen står för dörren.