När den statliga gruvjätten LKAB ville utöka verksamheten i Kiruna inledde man i vanlig ordning en tillståndsprocess.
Det gjordes analyser och miljökonsekvensbeskrivningar. Bolaget kallade till samråd, diskuterade med tjänstemän och förhandlade i domstol.
Men i veckan – efter åtta år och 100 miljoner kronor i arbetstid och kostnader – meddelade Mark- och miljööverdomstolen att LKAB får avslag på sin ansökan. Anledningen? Bolaget har inte specifikt kallat villaägare med bergvärme till samråden.
LKAB har visserligen kallat alla i hela Kiruna till samråd eftersom man anser att alla i kommunen berörs av gruvan på något sätt.
Men Mark- och miljödomstolen anser att man hade behövt kalla ”särskilt påverkade grupper”, däribland bergvärmeägare, separat.
Som LKAB:s presschef Anders Lindberg skrev på Twitter hade bolaget gärna gjort det, om man vetat att det fanns ett sådant krav.
Det framgår dock varken av lagtexten eller av praxis.
Inte heller hjälper det att LKAB erbjudit sig att genomföra ett sådant samråd när man fick veta domstolens mening. Då var det redan för sent. Avslag i Mark- och miljödomstolen, fastslaget i högre instans. Det är bara att börja om.
Historien hade kunnat bli en rolig Franz Kafka-novell om det inte varit en så sorglig affär.
En åtta år lång tillståndsprocess avbryts till följd av ett formaliakrav som bolaget inte kunde väntas känna till. På andra håll i landet har samma process, att kalla en bred allmänheten till samråd, godkänts.
Avslaget försvårar för LKAB att få fram den järnmalm som sedan ska bli till fossilfritt stål i Hybrit, bolagets samarbete med SSAB och Vattenfall.
Det är långt ifrån det enda domslut som sätter käppar i hjulet för svensk industri. Förra årets uppmärksammade cementkris – som fortfarande inte är långsiktigt löst – uppstod efter att Cementa plötsligt fått sin tillståndsansökan avvisad.
Den godkändes av en miljödomstol bara för att i nästa instans anses så dålig att den inte ens gick att bedöma.
Politiken borde ha agerat för längesen. Problemen med miljötillstånden har varit kända i åratal och bara blivit värre. Märkliga, långdragna och extremt byråkratiska processer hindrar elledningar från att dras, gruvor från att öppna eller byggas ut, fabriker från att byggas.
Galenskaperna skadar inte bara klimatomställningen utan också Sveriges industriella näringar i stort.
Regeringen måste vakna och ta djärvare grepp än det småpet som man ägnat mandatperioden åt.