Utan vare sig partitillhörighet eller tillräckligt med personröster företräder han inga väljare. Det har länge varit stökigt runt den (numera före detta) socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj. I maj förra året var han med och planerade samt deltog vid en Palestinakonferens i Malmö mot partiledningens avrådan. Att El-Haj känner starkt för Palestinafrågan är en sak. Men det faktum att konferensens ordförande Amin Abu Rashid har starka kopplingar till terrororganisationen Hamas och att den kritiserats från både palestinska politiker och israeliska myndigheter, borde gjort att El-Haj drog öronen åt sig.
Jamal El Haj har hävdat att han inte känt till Amin Abu Rashid eller hans bakgrund men det låter otroligt. De båda har synts på bild tillsammans så tidigt som 2017. Efter massiv kritik såväl internt som externt, vilken tilltog efter Hamas attack mot Israel i oktober, lämnade El-Haj till slut riksdagens utrikesutskott i december. Han stannade dock kvar i både parti och riksdag.
I förra veckan avslöjade journalisten Sofie Löwenmark på Expressens ledarsida att Jamal El-Haj för några år sedan tagit direktkontakt med Migrationsverket för att påverka dem att ge en konservativ egyptisk imam asyl. Enligt myndigheten presenterade sig Jamal El-Haj med sin titel, riksdagsledamot för Socialdemokraterna. Agerandet är djupt olämpligt, på flera sätt. Både för att den religiösa ledare som El-Haj ville skulle få stanna i Sverige hyllar extremiströrelser som Muslimska Brödraskapet och för att riksdagsledamöter överhuvudtaget inte bör lägga sig i enskilda myndighetsbeslut.
Avslöjandet var droppen som fick bägaren att rinna över. Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson uttalade att hon inte hade något förtroende kvar för Jamal El-Haj och han uppmanades att lämna partiet. Vilket han till slut också gjorde.
El-Haj lämnar däremot inte riksdagen. Han sitter kvar, behåller sitt arvode, ett arbetsrum i riksdagen, sin rätt till dubbel bosättning och sina fria resor. Något som irriterat partiledaren Magdalena Andersson vilken sagt att “han bör lämna sin riksdagsplats. Jag hoppas att han tar sitt förnuft till fånga” (DN 13/2). Även socialdemokraternas gruppledare Lena Hallengren är irriterad. Hon har kallat det olämpligt och oacceptabelt att han sitter kvar i riksdagen (SVT 13/2).
Andersson, Hallengren och övriga socialdemokrater har helt rätt. El-Haj borde lämna riksdagen. Precis som övriga politiska vildar. Även om riksdagsmandat rent formellt är personliga väljs ledamöterna in som representanter för ett parti, en ideologi. Jamal El-Haj motiverar sitt beslut att bita sig fast med att “det vore inte rätt gentemot våra väljare och gentemot den svenska demokratin att lämna mitt uppdrag”. Det är ett mycket märkligt sätt att resonera. Om El-Haj var personvald skulle det möjligen finns viss substans och även demokratiska skäl för honom att sitta kvar, Men det är han inte.
Politiska vildar är rätt och slätt ett otyg. På alla nivåer. De gör ingen nytta och företräder ingen annan än sig själva. Det rimliga är att den som inte längre åtnjuter sitt partis förtroende inser att han eller hon knappast längre har väljarnas förtroende. El-Haj borde lämna riksdagen omedelbart. Det finns inget demokratiskt med att extremistkramare utan partitillhörighet sitter i beslutande församlingar.