Bilen skapar för de flesta människor både frihet och förbättrade möjligheter att kunna försörja sig. Den ger trygghet för de kvinnor som ska ta sig hem sent på natten och bidrar till att minska ensamheten för äldre på landet. För miljöpartister och kulturskribenter i storstäderna är bilen dock ett rött skynke och det tycks inte finnas någon viktigare uppgift än att sätta stopp för vanliga människors möjligheter att färdas på det sätt de vill.
I linje med denna elitistiska avsky mot privatbilism frågar skribenten Filip Yifter-Svensson på Sydsvenskans kultursida om det är dags att parkera bilen på historiens skräphög?
Yifter-Svensson inleder med att klargöra att han minsann också har ägt en bil. Under en kort period på 2010-talet hade han en Audi. Dock upptäckte han och hans familj snart att bilen bara var till besvär: “Medan vi promenerade, cyklade, tog bussen eller tåget för längre resor (där det till skillnad mot i en bil är möjligt att både amma och byta blöja under resans gång) stod Audin där på gatan, i ur och skur, ibland i veckor i streck”. Så han sålde bilen. Det verkar han anse att alla andra också bör göra.
Yifter-Svensson intervjuar Alexander Ståhle, doktor i stadsbyggnad vid KTH, som kallar bilen för “framtidens cigarett” och menar att alla borde bo i städer där ingen behöver transportera sig med bil. Han pratar också med Per Lundin, biträdande professor i teknikhistoria på Chalmers, som pekar på problemen med den utglesade bebyggelsen som bilen lett till.
Visserligen får också Anders Ydstedt, företagare med ett engagemang i Kungliga Automobilklubben stort utrymme. Han påpekar bland annat att begränsningar av bilismen är samma sak som att kringskära människors frihet:
“Det sägs ofta att man bara använder bilen en timme om dagen. Ja, men hur ofta använder du köket? Varför ska folk ha ett eget kök? De kan väl äta i kantiner. Någon mat som politiker har bestämt att man ska äta den dagen”.
Men till skillnad från när de som är skeptiska mot bilar redogör för sina resonemang ifrågasätts i princip allt Ydstedt säger. Likaså går skribenten i polemik med fakta som att människor söker sig bort från storstäderna, att den unga generationen uppskattar bilen och att nybilsförsäljningen fortsätter att öka.
Innebär bilen frihet? Eller är det bara något bilindustrin hittat på för att sälja bilar?Är inte en människas frihet någon annans ofrihet? När jag susar förbi en bilkö på cykel har jag ganska svårt att se människorna bakom ratten som skolboksexempel på fria individer, skriver Filip Yifter-Svensson.
Att det finns de som känner frihet i att susa fram på cykel är utmärkt. Men många känner samtidigt ingen frihet alls i att vara hänvisade till kollektivtrafik. Särskilt inte i semestertider när SJ beslutar sig för att ställa in alla tåg på västkusten. Då önskar rimligtvis en hel del att de faktiskt hade en Audi. Något som bilföretaget tagit fasta på. Audi har lanserat en kampanj där elbilar trafikerar sträckan Malmö-Göteborg i skytteltrafik för att täcka upp för tåghaveriet. Resenärer får boka och genomföra resan som en provkörning. Om inte annat visar det tydligt fördelen med bilar, transportmedel som inte kan drabbas av banarbete och personalbrist.
Det är självklart att vi måste minska utsläppen. Men att samtidigt kasta bilen på skräphögen är att även göra det med medborgarnas frihet och trygghet. Att inte kulturskribenter, miljöpartister och forskare i sina elfenbenstorn i storstäderna förstår det är beklagligt.