Vårt behov av ljus i mörkret

Skribenten skriver om vårt behov av ljus under de mörka månaderna.

Skribenten skriver om vårt behov av ljus under de mörka månaderna.

Foto: Cornelius Poppe/NTB/TT

Insändare2023-12-30 04:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Julen är ljusets högtid; vi tänder både våra slingor och stearinljus, och i november och december lyser, gärna ett ofärgat sken från våra balkonger och uteplatser, i häckar och runt dörrar. Det alltmer påträngande mörkret trängs undan, eller snarare ges skuggor och ramas in av en ljuslåga, en strimma hopp om man så vill.

En av de äldsta dikotomier i vår värld, är den mellan ljus och mörker, och redan hos Platon, en av västerlandets mest inflytelserika tänkare, var den en bärande symbol för det väsentliga kontra det illusoriska, kunskapen och sanningen mot skenet och det bedrägliga. I vår tid är det viktigare än någonsin, att låta sanningens ljus lysa på vår väg, och inte låta fördomar och ingrodda uppfattningar styra.

Inom det judekristna sammanhanget lyfts ljuset fram som en liknelse för det gudomliga.

”I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.”

Det är genom orden som vi kan söka och binda ljuset i vår värld, i oss själva eller tillsammans med vår medmänniska. Ord har ofta en faktisk referens till vår levda verklighet, men språket har även en symbolisk sida, och orden kan därmed vara förmedlare och bärare av en bild som talar till det inre av oss, och kan lysa upp vårt innersta rum, familjens sköte men även kan svallvågorna av ljuset nå de stora sammanhangen och det offentliga livet. Orden har betydelse och kan vara bärare av ljus för att synliggöra det goda som finns mellan oss människor.

Immanuel Kant skrev i slutet av 1700-talet att: ”Upplysningen är människans utträde ur sin självförvållande omyndighet.”

Vi är ansvariga för de världar vi skapar i vår närhet, eftersom vi är fria. Friheten bär på ansvar över oss själva och andra. Tänd ett ljus, låt det brinna hör vi i den berömda julsången, och håll din vakande hand över dess flämtande låga. Det har betydelse.