Det slås fast i en sammanställning som presenterades nyligen. Vi är många som följer rapporterna från FN:s klimatpanel. Vi står inför en existentiell och humanitär kris av aldrig tidigare skådat slag. Uppvärmningen måste hejdas. Redan nu har vi överstigit tröskeleffekter och varje tiondels grad är avgörande. Det mest väsentliga för Skellefteås del är att kommunen – likt varje region i Sverige, Europa, världen – axlar sitt ansvar.
Redan 2018 utarbetades en koldioxidbudget för Skellefteå kommun. Den är ännu inte antagen som ett styrdokument att arbeta mot. Det gör att politikens alla löften om omställning aldrig kan värderas mot faktiska utsläpp. Allt blir hängande i luften.
Skellefteå befinner sig i ett högtrycksläge där kortsiktighet ständigt överskuggar ekologisk klokhet. Kommunen gasar på med tydlig målsättning att öka befolkningen. Men vad är självändamålet med att växa om staden inte lever upp till det livsavgörande Parisavtalet? Var är de avgörande samtalen om hur vi vill (över)leva i en framtida stad? Vi kan inte bara lita på grön teknik. Vi behöver fler träd och grönområden. Vi behöver en avgiftsfri kollektivtrafik. Hjälp oss invånare att välja buss i stället för bil, för att tillsammans komma åt problemen med en alltför dålig luft.
I vår kommun finns ju också stora ytor utdikad mark. Att återställa dessa våtmarker skulle minska utsläppen radikalt. Det finns en rad enkla åtgärder som skulle kunna införas omgående, inte minst krav på solceller på kommunens fastigheter, eller varför inte på all nybyggnation av fastigheter. Det saknas inte möjliga åtgärder för att bygga en stad som är levnadskraftig på lång sikt.
Vetenskapen på området är solklar. Den globala uppvärmningen pågår här och nu, och prognoserna visar att det går åt helt fel håll. Alla måste agera utifrån de möjligheter de har. För kommunens vidkommande innebär det att omställningen måste genomföras med kraft. Vi har varken råd med, eller tid för, önsketänkande, orealistisk teknikoptimism eller luddiga formuleringar. Nu krävs konkreta utsläppsminskningar i linje med de löften som Sveriges partier lovade i Paris.
Christel Stoltz, Skellefteå