Jag vaknar tidigt, klockan är inte ens fem. Allt är tyst, även de små hundarna bredvid mig sover. Efter en stund inser jag att jag inte kan somna om. Hur kallt är det ute, i går kväll var det ju minus 35,4. Jodå. Nu 36,1. Och bara plus 12,4 innanför köksfönstret.
Men displayen lyser på värmepannan. Vilket den inte gjorde på kvällen. Men det visade sig bara vara en jordfelsbrytare som löst ut. Så länge pannan fungerar, behöver vi inte vara oroliga. Men tänk så lite det behövs för att gripas av andtäppa.
Tankarna vindlar sig cirka sextiofem år bakåt. När pappa Erik kapade träd med timmersvans (hur många vet idag vad det är?) på sitt eget lilla skogsskifte och fraktade hem med hästen. Varje år samma procedur med att kapa och klyva, och se till att den kom under tak. För att under vintern ta sig upp tidigt varje morgon och göra upp eld på nytt i den lilla kökspannan när glöden börjat slockna.
Senare hade vi källarvåning med separat kombipanna med cirkulationspump i en källarvåning. Men ett ekonomiskt sinnelag hade mynnat ut i förvirring hos min sexton år äldre bror som ännu bodde ensam kvar. Mitt i kyliga natten hade han försökt göra upp eld på gammaldags sätt i den kvarvarande vedspisen, men misslyckats. Utrymmet för torr ved i spisgången var igenproppad med tomma mjölkförpackningar och skrynklig plast. Skorstenen sannolikt även igenproppad med aska.
Brodern återfanns på golvet, kraftigt nerkyld, av en bekant på väg till ett arbetspass på sjukstugan i Storuman. Denne hade fått en impuls att stanna till. Det såg ju så mörkt ut hos K-E. Några år senare tog hans tid på jorden ändå slut. Men det sista han gladde sig åt var hur han fått åka helikopter till lasarettet i Lycksele.
Vad vill jag ha sagt? Kanske just detta. Det är alltid nyttigt kunna finna glädjeämnen, under alla tider och förhållanden. I smått som stort. Inte ge upp, inte gripas av panik. Träna på sitt förnuft. Inte tro att Putin eller Hamas ska kunna dra igång något som kan leda till hela klotets fördärv. Eller käbbla om vem som började. Då går allting riktigt åt fanders.