Fann orden. "Hä ä bar å´ åk! var Stenmarks svar när journalisterna undrade hur han bar sig åt.

Nagelbitare. Norran den 3 februari 1978, dagen efter Stenmarks VM-seger.

Bolidenkorn. Stenmark påverkade allt och alla, även Norrans lokalredaktör Karin Långdahl i Boliden.

Relaterade länkar

Norran i historien

Ja, i varje fall så gott som alla. Så var det i varje fall torsdagen den 2 februari 1979. På Domus i Skellefteå var varuhuset i det närmaste tomt, bara några få kunder. Nya Plåtslageriet stod helt stilla, för hela personalstyrkan hade bänkat sig framför teven. Fast inte de anställda på Myckle såg, de hade ingen teve. Så där lyssnade man i stället på radion.

Och på skolorna hade undervisningen kommit av sig för ingen ville ju missa detta.

Nagelbitare

Det pågick ett VM i Garmisch-Partenkirchen och just den här dagen blev den 21-årige Ingemar Stenmark från Tärnaby världsmästare i storslalom – en seger som skulle följas av många fler och göra honom till en av våra största idrottsmän.

Sverige skulle förvandlas till ett nagelbitande folk för ingen, eller så gott som ingen, ville missa när Stenmark åkte.

Fast jag var förstås eljest. Jag jobbade som vanligt och tänkte mig inte för; det hände några gånger. Jag ringde ett samtal till något intervjuoffer, eller till någon kollega på tidningen i stan, och varje gång möttes jag av en irriterad röst som väste i luren:

”Ringer du NU!”

Så jag lärde mig läxan och ringde inte mer. Jag ringde aldrig när Stenmark åkte. Det var förenat med livsfara, eller i varje fall nästan.

Däremot var Stenmarksåken utmärkta tillfällen att få arbeta ifred, göra det där som man annars inte hann göra.

Bolidenkorn

Jag var inte ensam om att göra den erfarenheten. Det gjorde också min kollega Karin Långdahl i Boliden. På den tiden, vid slutet av 1970-talet, hade Norran tio lokalredaktioner. Karin rapporterade från sin horisont, bland annat i krönikan ”Korn från Boliden”.

Måndagen den 6 februari 1978, samma dag som Norran hade guldgossen Stenmark i topp på förstasidan berättade Karin att Mångfallsberget hade öppnats för säsongen och att årets slalomkurser kommit igång. Intresset var stort.

”Ingemar från Tärnaby är en baddare att åka slalom, men han är också en baddare på att rensa affärer och gator från folk när han åker. Häromförmiddagen var det nog bara snöskottande jag och brevbäraren som var utomhus under första åket. Det tyckte hon var konstigt, men inte jag …”

Och även Karin gjorde misstaget att ringa en bekant just som det andra åket skulle börja; ett samtal som blev både kort och koncist – så kort att Karin inte ens hann framföra sitt ärende.

Guldålder

Ja, när Ingemar åkte utför stod verkligen Sverige stilla och i Norran kunde plötsligt Tärnabypojkens framgångar gång på gång överskugga allt från tragiska bränder till lika tragiska trafikolyckor eller viktiga företagsnyheter.

Norransporten hade glada tider, en guldålder skulle man kanske kunna säga. Sverige hade fått en guldgosse och att han var från Tärnaby gjorde förstås inte saken sämre. Inte heller att han på sitt alldeles speciella vis hade svar på tal när reportrarna ställde sina märkliga frågor

”Hä löns int´ förklar för den som int´ begrip!

Eller:

”Hä ä bar å´ åk!”

Publicerad2010-07-28 23:08