Den gångna säsongen fick Kusmarksonen Viktor Arvidsson sitt stora genombrott i världens bästa hockeyliga. Trots att han inledde säsongen i en av de lägre kedjorna stod han för smått fantastiska 61 poäng på 80 matcher, vilket var bäst i hela laget samtidigt som han blev näst bäste svenske målskytt i hela ligan med sina 31 fullträffar.
I samma veva hade Arvie, som han kallas av publiken i Nashville, + 16 i plusminusstatistiken och växte under säsongen fram som en av lagets mest värdefulla pjäser då han förutom en plats i topp 2-kedjorna, och i ett av lagets powerplay, spelades frekvent och framgångsrikt i boxplay. Coachen Peter Laviolette lyfte till och med fram Arvidsson som sin favoritspelare, vilket säger en hel del om hans betydelse och hur användbar han är.
I det förhandlingsläge som Arvidsson nu befinner sig i är det givetvis enkelt att peka på statistiken och därigenom konstatera på att en hög lön är rätt för 24-åringen. Samtidigt har Arvidsson, som under flera år fick kämpa i AHL för att förtjäna en plats i NHL, bara gjort en bra säsong i NHL vilket ofta kan användas som ett argument för att trycka ner lönen.
Här om dagen kom det uppgifter att Nashville erbjudit Arvidsson ett tvåårskontrakt värt 2,75 miljoner dollar per säsong. Arvidsson har i sin tur, enligt samma uppgifter, krävt 4,5 miljoner för en säsong.
Det är lätt att i detta läge säga att Arvidsson är girig då 2,75 miljoner dollar är väldigt mycket pengar (cirka 23 miljoner kronor) för en säsong hockey. Men i mina ögon handlar det inte om summan i sig eller om girighet utan att som spelare få den lön som man är förtjänt av.
I mina ögon är Viktor Arvidsson en av ligan allra nyttigaste spelare och förtjänar således en skälig lön som går hand i hand med prestationen.
Vad är då en skälig lön för Hackspetten från Kusmark? Jag skulle säga omkring 4,5–5,5 miljoner dollar per säsong. Varför? Jo, helt enkelt för att Arvidsson har kapacitet att producera en pinne per match samtidigt som han är en av lagets bästa defensiva forwards, som varje sekund på isen offrar kropp och själ för sitt lag.
Som jag ser det har Nashville, istället för att snåla, en jättechans att skriva fast Arvidsson under en längre tid – och till ett bra pris. Hade jag varit GM i Predators skulle jag försöka erbjuda 24-åringen ett fyra- till sexårigt kontrakt värt omkring fem mille per säsong – en deal som hade varit bra för bägge parter och framförallt för Nashville.
För risken är inte särskilt stor att Arvidsson kommer bli sämre de kommande åren, snarare tvärtom. Samtidigt vet även hela Predators organisation, samt alla djupt inbitna fans i Nashville, vilken vinnarskalle nummer 38 är.
Det vi absolut inte ska göra är att kalla Arvidsson för girig, för det handlar inte om det – girighet. Hade en ung Arvidsson, under tiden han bodde hemma på potatisgården i Kusmark, fått veta att han en dag skulle bli erbjuden över 20 miljoner kronor för att spela hockey – det han älskar mest av allt – hade han nog aldrig vågat tro att det en dag skulle bli sanning.
Så som sagt, det handlar inte om girighet utan om att en mycket bra spelare – som varje dag gör allt för sitt lag, för att vinna och för att bli bättre – som försöker få en lön han förtjänar. Och tro mig – Viktor Arvidsson är värd sina kulor.
