Foto: TT
Först och främst är granskningen som Aftonbladet har gjort om hur stor del kommunala bolagsmedel som går in i varje SHL-lag väldigt bra. Hatten av. Den här sortens granskning är alltid välkommen.
Men att Skellefteå bedöms som det lag är mest gynnat – är en subjektiv betraktelse. Det är nära nog omöjligt att göra en rättvis jämförelse. Anledningen är att förutsättningarna skiljer sig markant mellan lagen i allt från storlek på staden, hur många bolag som finns inom föreningen, ekonomiskt klimat, och förstås vilken betydelse hockeyn faktiskt har för regionen.
Det är en fullt befogad fråga att ställa hur mycket ett SHL-lag faktiskt betyder för tillväxten i en stad. I Stockholm gissar jag att Djurgårdens vara eller icke vara i SHL är nära nog obefintlig. Det är sannolikt ett större tapp för hockeyn än för Stockholm om Djurgården inte skulle finnas där.
Därför är det också förståeligt att kommunala bolag inte i någon högre grad speciellt intresserad av att satsa pengar på att synas med Djurgården. Stockholm har över två miljoner invånare och det finns en mängd huvudkontor, kapital och makthavare i huvudstaden. Så det är inget snack om att det finns ganska rejäl marknad. Därför är det förstås förvånande att K G Stoppel grinar ut i Aftonbladet om att det skulle röra sig om ”Kommunal dopning” av Skellefteå, Växjö och övriga lag som har avtal med kommuner och kommunala bolag. Med en sådan marknad och potentiellt spelarunderlag är det pinsamt hur dåligt hockeyn fungerar i Stockholm. Nu är ju dessutom både Gnaget och Södertälje illa ute i allsvenskan. Hockeyn är mer eller mindre död i Stockholm och sanningens namn handlar det mer om inkompetens och oförmåga än om att lag på landsbygden har kunnat skriva avtal med kommunala bolag. Stockholm borde ha minst ett lag som slåss om SM–guldet varje år. Att de inte har det beror förstås på helt andra saker än kommunalt tillskott i kassan.
Samma sak gäller för Frölunda. Mats Grauers tvekar inte att svinga med samma ord som Stoppel. Men även Grauers tycks tala innan han har funderat. Av Aftonbladets granskning framgår ju att Got Event, kommunala bolaget som driver både Frölundaborg och Scandinavium, även har lånat ut 20 miljoner kronor till Frölunda. Snacka om ”Kommunal dopning”. Nu hävdar även Got Event sekretess, så att detaljer kring både lån och avtalet de har med Frölunda går inte att få tag på.
Med Frölundas förutsättningar är det märkligt att klubben höll på att haverera för bara några år sedan. Få klubbar har haft det bättre ställt än av vad Frölunda hade det under mitten av 00-talet.
Siffrorna är på det stora hela, när det gäller Skellefteå AIK, är inte anmärkningsvärda i paritet med de andra lagen. Skellefteå Kraft Arena, som ägs av kommunen till störst del, kostar 12 miljoner kronor att driva varje år. AIK betalar 5,5 miljoner kronor i hyra.
Frölunda betalar mellan 13-15 miljoner beskrivs det lite svävande, men då har de en dubbelt så stor arena. Dessutom har laget en träningsanläggning i form av Frölundaborg, som är en toppmoderna arena med alla tänkbara faciliteter.
Vad som också utelämnas lite i granskningen är hur föreningarna är strukturerade. Skellefteå AIK är en uttalad ideell förening med ett par mindre bolag i. Nu är det ju egentligen lite märkligt att en ideell förening får fungera som ett storbolag. Omsättningarna i SHL, i snitt över 120 miljoner kronor per lag, är ju något annat än en ideell verksamhet. Men den kritiken är inte Skellefteå AIK, eller SHL-klubbarnas huvudbry, utan lagstiftarnas.
Många av klubbarna är ju, förutom att vara förening, även stora bolag som äger arenor. Det skapar både nya möjligheter, men kräver också större ansvar. Att äga en arena kan många gånger också medföra problem. Fråga Björklöven och Timrå.
Kommunala medel och bidrag till verksamheter ska förstås granskas kritiskt. När det gäller AIK är genusperspektivet i deras verksamhet värt att fundera över, även om jag tycker att den frågan börjar bli uttjatad.
Sedan är det förstås också lite märkligt att AIK har rätten att profitera på ett arenanamn på en anläggning som kommunen äger till störst del.
***
Rent sportsligt är det värt att påpeka att det inte är pengarna som avgöra. Hade det varit så hade Malmö spelat i SM–final varje år och turats om och mött HV 71, Linköping, Frölunda och Färjestad.
Pengar är en ofrånkomlig faktor, men Skellefteå AIK har väl bevisat att den inte har varit avgörande. I år talar det mesta för att Växjö har den klart dyraste truppen. Även HV 71 lär ha en betydligt högre budget än AIK. Ändå har AIK vunnit SHL överlägset.
SHL-lagen är en stor reklampelare för respektive kommun. I Skellefteå är hockeyn större än på de flesta ställen och Skellefteå AIK:s matcher har garanterat en påverkan på tillväxten i kommunen. Däremot är frågan hur stor påverkan? Det är svårt att mäta och därför är det inte helt enkelt att heller avgöra vad som är en rimlig mängd bidrag. Skellefteå Kraft är ett monsterbolag med miljardomsättning. Vår senaste granskning av dem visade ju att de sponsrar även andra SHL-lag vid olika tillfällen, vilket stärker bilden av Skellefteå Kraft inte sysslar med allmosor, utan samarbeten som ska betala sig. Skellefteå Kraft är ju också grundbulten som gör Skellefteå till Sveriges näst rikaste stad.
Grauers och Stoppel skulle arbeta mer på att försöka bli en viktig faktor där de verkar istället för att lägga energi på att vara ”griniga gamla gubbar” i tidningen.
Enda förklaringen till deras agerande är att det sannolikt är genant för dem att en obygd som Skellefteå kan vara ledande i en så nationellt stark sport.
Sett till marknadens regler är det märkligt hur svaga Djurgården är och att märkligt Frölunda har kunnat hamna i sådana problem de har haft för några år sedan. Det är ju ändå 2000-talet, en tämligen upplyst århundrade.