- Allting är normalt. Det finns inget onormalt. Vi har haft hög beredskap för detta, säger Ternert.

Enligt honom befinner sig Victoria och prins Daniel på universitetssjukhusets ordinarie förlossningsavdelning. Där har de ett eget rum, och det finns även personal tillgänglig.

- Där vidtar nu normala rutiner, säger Ternert.

Bertil Ternert berättar att inriktningen är att kronprinsessan ska föda på vanligt sätt och inte med kejsarsnitt.

- Det är planerat en normal förlossning kan man säga, säger han.

Orsaken att kronprinsessan åkte till sjukhuset i natt var att det fattats ett medicinskt beslut om att det var dags att åka dit, enligt Bertil Ternert. Han hade dock ingen närmare information om vad beslutet var grundat på.

- Men det är fattat av personal som ska vara med på förlossningen, säger han.

Kung Carl Gustaf och drottning Silvia, som befinner sig på Drottningholms slott, har fått information om att Victoria och prins Daniel befinner sig på sjukhuset för förlossningen. Men kungaparet kommer inte att åka till sjukhuset, enligt Ternert.

Riksmarskalken ska enligt Ternert senare informera statsminister Fredrik Reinfeldt.

TT:s reporter på sjukhuset beskriver natten som en ”lugn väntan” på nedkomsten. Poliser och väktare syns här och var, liksom representanter för hovets och sjukhusets presstjänst. Något fler än en handfull representanter för medier hade samlats alldeles innanför huvudentrén.

- Däremot har det ännu inte kommit någon allmänhet till sjukhuset, berättar TT:s reporter.

Nedkomsten har, enligt vad hovet uppgett, varit beräknad till ”början av mars”.

Men redan förra veckan spärrade Karolinska av parkeringsplatser i närheten av förlossningsavdelningen, för mediernas sändningsbussar. Även polisen har rekognoscerat vid sjukhuset, där kronprinsessan själv föddes för snart 35 år sedan.

Kronprinsessan Victoria gjorde sitt sista officiella framträdande före förlossningen så sent som i tisdags. Hon mötte då – tillsammans med prins Daniel och kungaparet – Finlands president Tarja Halonen på Stockholms slott.

Lunchen med Halonen var det sista officiella åtagandet före nedkomsten.

- Kronprinsessan har inga fler programpunkter med medier närvarande, men hon kan fortfarande till exempel ha möten på slottet, sade hovets biträdande informationschef Annika Sönnerberg då.

De ska höras av polis under natten.

Deras fordon har tagits i beslag.

Barbro har haft många strängar på sin lyra. Hon har gjort allt det där som behövts i ett hem. Att ta hand om familjen och djuren har varit en naturlig del i hennes liv. Hon har stickat åtskilliga tröjor och raggsockar. Barbro var fantastiskt duktig på att tillvarata det naturen bjöd på. Hon plockade skogens bär och odlade grönsaker, jordgubbar och bärbuskar. Äppelträden vårdades och blev till goda äppelkakor.

Barbro var engagerad i symöten och i bönhusets aktiviteter. Hon var alltid glad och positiv och en mycket social person med många vänner.

Hon blev Tvärtjärn trogen fram till 1990 då hon flyttade till Burträsk. Hon fick snabbt nya bekanta i närområdet, och tillsammans med sin man började hon bland annat spela bingo och boule och regelbundet gå till vävstugan. Som pensionär har trädgården och växthuset varit den stora hobbyn. Som medlem i Burträsk Trädgårdssällskap har hon hämtat inspiration, och hennes blomrabatter i Burträsk var mycket beundrade. Sista åren drabbades Barbro av demens och bodde sista tiden på Burträskgårdarna.

Barbro är älskad och saknad.

Make och barn

fyller den 24 februari Eric Östlund, Arboga. Han är född i Ockelbo men flyttade som liten med familjen till Lövånger. 1940 flyttade han till Karlsborg där han arbetade i ammunitionsfabriken och har senare hunnit med många arbetsplatser. Tillsammans med hustrun Vajlet har han fått fyra flickor. Eric är en skicklig dansör, frimärkssamlare, hobbykonstnär, amatörfotograf och släktforskare. Födelsedagen firar han med familjen.

fyller den 24 februari Helge Lindahl, Mellanström. Han är född och uppväxt i Kasker, Mellanström, och har blivit sin hemby trogen. I äktenskapet med Ellen fostrades tre flickor, varav två är i livet. För två år sedan blev Helge änkeman. Han började tidigt med skogsarbete, är en stor profil inom främst skidsporten och har i princip deltagit i alla tävlingar i Norr- och Västerbotten. Han har bedrivit turistverksamhet på sin gård i mer än 30 år.

Hans-Åke växte upp i Söderby, Burträsk, som yngste son av tre till Torsten och Elna Lidström.

I mitten av 70-talet började han arbeta på Norrlandsvagnar i Bygdsiljum och flyttade då till Burträsk.

1980 träffade han Margaretha och redan sex månader senare var de förlovade. De fick tillsammans döttrarna Malin, 1982, och Jenny, 1984. Familjen betydde allt för honom.

Han fick tidigt ett stort intresse för att vistas i naturen, där han gärna plockade olika sorters bär och höll på med skogsarbete. Han var även mycket sportintresserad och utövade olika sporter som fotboll, skidåkning, löpning, tennis och inlinesåkning. Han utövade sporterna tillsammans med andra och med övertygelsen att motion är bra för hälsan.

Han såg ett nöje i att kunna hela världens geografi och hålla sig uppdaterad inom populärmusik, allt från äldre till dagsfärska artister.

Merparten av hans yrkesverksamma liv arbetade han på Folksam, vilket passade honom bra då han hade ett stort intresse för ekonomi och försäkringar. Han var mitt i livet när han plötsligt insjuknade i en obotlig cancer.

Vi minns honom som en sund, glad och social person som alltid var tillmötesgående mot oss och andra i sin omgivning.

Hans-Åke sörjs närmast av makan Margaretha och döttrarna Malin och Jenny.

Margaretha, Malin och Jenny

Uno föddes i Långviken som den äldste av Vilhelmina och Magnus Renfors åtta barn.

Han fick i unga år börja arbeta som timmerhuggare och med olika arbeten som fanns att tillgå på den tiden.

Uno blev sin hemby trogen och 1944 gifte han sig med Gunhild Lundmark från Östra Falmark. Makarna fick två barn, Bernt och Maine. Maine omkom 18 år gammal tragiskt i en bilolycka. Makan Gunhild avled i september 2011.

I sitt yrkesverksamma liv har Uno till största delen varit bonde, ett liv som han tyckte var intressant och givande.

Han hade många olika intressen, jakt- och fiskeintresset har följt honom sedan tidiga ungdomsår. Småviltsjakt och älgjakt, där han var ledare i älgjaktslaget i många år, slutade han inte med förrän åldern tog ut sin rätt.

Efter pensioneringen blev det verkligt stora intresset att snida knivar. Han hade ”goda händer” och många är de fina knivar han tillverkat. Uno beskrev timmarna i ”snickarboa” som en mycket trevlig tid. Han fick också flera utmärkelser för sina knivar i samband med knivtävlingar.

Uno månade mycket om sin familj. Han tyckte om att möta och ha kontakt med människor, var duktig på att hålla kontakt med nära och kära och det kom oväntat att han inte finns längre.

Sorgen och saknaden är stor, men vi får glädjas åt alla ljusa minnen.

Bernt och Aina

fyller den 24 februari Göran Lindberg, Skellefteå. Han är utbildad plåtslagare och har arbetat som tunnplåtslagare. Göran är aktiv inom Länkarna och tycker om snygga bilar, skidor och hockey samt givetvis barnbarnen.

En pappa anser att det är för farligt för en elev i andra klass att vänta på bussbyte vid busstationen i Skellefteå. Kommunen anser att vänthallen är ”förhållandevis liten och lugn, och miljön är inte farlig för barn att vistas i”.

Som äldre pensionär, väntande på Jörnbussen, har jag ett annat perspektiv. Sitter obekvämt på en pall utan ryggstöd, i drag och kyla från de båda dörrarna i den trånga lokalen. Vi är oftast många som väntar. Några pallar är trasiga. En del resenärer står i lokalen och väntar.

Tätorten i sin självtillräcklighet tycks inte ha gjort någon analys av vänthallens funktion. Man menar sig väl äga problemformuleringsprivilegiet. Väntar på evolutionen kanske?

Vi, som bor i avfolkningsbygd, och inte längre är bilburna, vet att R Fridholm har rätt, som menar att ”var skon klämmer vet fotfolket bäst” och att ”den enda lag, som håller oss på plats, är tyngdlagen.

Ulla Gardby, Jörn

Har Norran försökt gå djupare med detta? Eller är det så att Bert & Co förmått kraftverksledningen att lägga locket på?

Har kommunen satt munkavle på Skellefteå Krafts ledning?

Samtidigt ställer jag själv en fråga till Skellefteå Kraft: Varför nämner ni aldrig ett ord i er kundtidning om Sekab-affären?

Tidningen är ju i övrigt intressant med artiklar om bland annat ökade satsningar på vindkraft.

Även om det naturligtvis är tråkigt med negativ information, så är nog de flesta kommuninnevånare intresserade av hur Sekab-affären utvecklas.

Visst har vi rätt att få veta läget och sanningen, hur dyster den än är?

Peter Löfstedt, Mobacken

Svar direkt:

I kärnkraftsfrågan sökte vi ett aktivt principiellt ställningstagande av ägaren och detta har Skellefteå Kraft fått och därefter avstått från att gå vidare med den finska projektutvecklingen.

Det är en viktig rättighet att kommunfullmäktige får ta ställning i principiella frågor och den rättigheten respekterar Skellefteå Kraft.

Merparten av den bakomliggande affärsinformationen är konfidentiell och kunde därför inte lyftas fram offentligt.

För Skellefteå Kraft finns det ingen anledning att älta denna fråga utan vi vänder blad och riktar intresset på nya projekt i andra riktningar.

Roligt att du läser och tycker att vår kundtidning är intressant. När det gäller innehållet är det framför allt kopplat till produkter och tjänster som vi kan erbjuda våra kunder.

Vi har avtal inom vind, vatten och bioenergi och därför har vi lyft fram våra projekt inom dessa områden.

Vår ambition är att ha en så öppen kommunikation och så stor tillgänglighet som möjligt.

Information om bolaget Sekab ges av bolaget på www.sekab.se

När det gäller vårt engagemang i Sekab och Skellefteå Krafts övriga verksamhet vill vi tipsa om vår bilaga Skellefteå Kraft 2011, som kommer i april.

Alf Marklund, Styrelseordförande, Skellefteå Kraft,

Catarina Hägglund, Informationschef