Eskil Nilsson

Eskil Nilsson har avlidit, 87 år gammal. Närmast anhöriga är särbon Elvy samt barn och barnbarn.

Eskil Nilsson var medlem i Umeå dragspelsklubb i cirka 32 år. Han hade medlemsnummer 191. Han var en av de mest aktiva medlemmarna och var även invald i styrelsen ett antal år.

Eskil var en fullfjädrad dragspelare redan vid inträdet i klubben. Han utbildade sig genom korrespondenskurser i notläsning, spelteknik och harmonilära redan som mycket ung. Han spelade med glädje och inlevelse all sorts musik, men kanske lutade han något mer åt jazz, swing och evergreens, men var även mycket duktig på gammeldans. Han var en mästare på att improvisera i låtarna, något som inte många behärskar i dag. Oftast vid klubbens framträdanden presenterade vi någon soloartist och där var Eskil given.

Eskil tyckte om att resa. Inte bara till Spanien, där Eskil och hans hustru Ulla köpte ett hus, utan också på våra jubileumsresor ut i Europa, som klubben gjorde vart femte år. Nu får vi leva på minnena från allt det roliga och de trevliga sammankomster vi upplevt med både Eskil Nilsson och Umeå dragspelsklubb. Båda är nu borta.

Sture Palm, Umeå dragspelsklubb

…………………………………………………………..

Eskil Nilssons liv handlade om musiken, jobbet och bärplockningen. Och Elvy förstås.

Eskil började, direkt efter skoltiden, arbeta inom handelsmannayrket, på Ica i Norsjö. Hans noggrannhet och affärssinne ledde till stora framgångar som handelsman.

Musiken kom ännu tidigare in i hans liv, ungefär samtidigt som hans intresse för bärplockningen. Sitt första dragspel beställde han av Andrew Walter med medföljande spelskola. Detta gjordes utan föräldrarnas vetskap, för han var inte säker på hur det tilltaget skulle mottas. Han var inte mer än tio år vid det tillfället. Finansieringen var kruxet, men han fann på råd: Bärplockning. Han plockade bär och sålde, så fakturan betalades kontant.

Jag träffade Eskil som pigg och vital pensionär, då han jobbade extra på Ica Kvantum, Kronoparken i Umeå. Vi började prata musik och han berättade att han var intresserad av att spela med i ett mindre band. Jag är ledare för ett jazz- och swingband och vi bestämde oss för att testa om vi skulle fungera ihop. Vi träffades i Eskils garage, som han inrett som en spelstudio. Det gick över förväntan. Eskil, med sitt kunnande, professionella rutin och, inte minst, tålamod med oss, kom väl till pass. Vi minns hans sätt att starta låtarna. Så lätt det gick för oss andra att komma in exakt rätt.

Han spelade tillsammans med oss i Ivars Band i cirka sju år, innan sjukdomen satte punkt för en stor musiker.

Saknaden är obeskrivlig efter Eskil. Han var en fin människa och en stor musiker.

Ivar Dahlström

Taggar:

Mer från Familj

Visa fler Preloader
Fler klipp i TV-portalen