Den 5 april somnade vår kära mamma Essy Danielsson in. Mamma föddes och växte upp i Skelleftehamn tillsammans med sina föräldrar Edit och Albin Åberg samt lillasyster Betty. Hon gick sju år i folkskola, men efter sommaren 1948 så flyttade hon, 14 år gammal, med en familj till Sundsvall för att arbeta som barnflicka. I den familjen jobbade hon som barnflicka i tre år och sedan arbetade hon under två år på mentalsjukhuset Sidsjön. Det vara svåra förhållanden på sjukhuset men ändå bestämde hon sig för att hon ville fortsätta inom vården.
Målet var att bli sjuksköterska, men först behövde hon läsa in realen (årskurs 8-9) och gymnasiet. 19 år gammal flyttade hon till Vindeln för att gå folkhögskola. Två år senare kom hon in på sjuksköterskeutbildningen i Sundsvall. Efter examen började hon arbeta på Lycksele lasarett, arbetet som sjuksköterska passade henne och hon trivdes med arbetskamraterna. Under tiden som hon studerade tog hon studielån, men så lite så att när hon sedan började arbeta så kunde hon betala av dem inom fem år.
På ett bröllop träffade hon sin blivande man, Sören och kärlek uppstod. 1964 gifte de sig och flyttade strax därefter till Kalix. Mamma fortsatte sin yrkeskarriär på Kalix lasarett samtidigt som familjen utökades, 1964 föddes Maria och 1966 föddes Robert. Det var viktigt för mamma att ha en inkomst och vara självständig ekonomiskt.
Flyttlasset gick tillbaka till Skellefteå 1967 och Essy började jobba halvtid på nya röntgen. Hon fick via lasarettet tillfälle att boka ett radhus på ett nybyggt bostadsområde. 1969 föddes tredje barnet, Johan och det året gick flyttlasset till Sjungande Dalen. Det var en fin miljö med många kompisar i närområdet. Dörren stod öppen och våra kompisar var alltid välkomna. Samma år köpte Essy och Sören en stuga i Storkågeträsk. Där fanns en stor lada full med hö, en lägda, en sjö och en strand. Sören renoverade ladan och klippte gräs, medan mamma skötte markservicen så att vi barn fick ha underbara somrar.
1987 så valde mamma och pappa att lämna radhuset för att flytta till en gård i Hästhagen. Där förverkligade de sina drömmar med att bo på landet och vår bror Robert som är förståndshandikappad fick, som mamma sa, ”vara fri”.
2004 drabbades mamma av en stroke, men hon tränade upp sig så att hon kunde klara sig själv, sköta om Robert, sköta barnbarn och hemmet tills hon 2021 fick en ny stroke. Med hjälp av Sören och hemtjänsten bodde hon hemma till hösten 2022. Det sista året bodde hon på Sunnanäng där hon blev väl omhändertagen och trivdes så bra.
Det är med stor sorg men även tacksamhet som vi tar farväl av vår fina mamma. Hon sörjes närmast av maken Sören, barn och barnbarn.
Barnen