Birgit Eriksson

På morgonen den 21 maj somnade vår mamma stilla in i sitt hem omgiven av sina barn. Hon blev 89 år och skulle ha fyllt 90 år i augusti.

Mamma föddes i Sangis, Norrbotten, men flyttade med föräldrarna Agard och Ellen Carlsson samt åtta syskon till Mångbyån, Lövånger, i början på 30-talet.

Hon började i unga år hjälpa till i familjens affärsverksamheter och blev sedan ansvarig för filialen i Selet, Lövånger.

1947 gifte hon sig med Carl Eriksson från Kåsböle, Lövånger. Första tiden bodde paret i Lövånger men så småningom byggde pappa ett eget hus på Sörböle, Skellefteå, dit familjen flyttade 1954. l äktenskapet föddes fem barn. Våra föräldrar fick också glädjen att bli far- och morföräldrar till nio barnbarn.

Så länge vi barn var små var mamma hemmafru men hon började sedan arbeta deltid när vi blev större.

De sista fyra åren bodde mamma på Klockarhöjdens äldreboende där hon blev väl omhändertagen av fin och duktig personal.

Saknaden efter mamma är stor och hon lämnar ett stort tomrum efter sig. Det ljusa minnet kommer dock att leva kvar i hjärtat hos oss alla.

Närmast sörjande är barn och barnbarn med familjer samt syskon, släkt och vänner.

Barnen

Rapportera fel

Yngve Ryd

Den 12 januari 1952 föddes Yngve Ryd i Vuollerim. Den 17 maj 2012 dog han, 60 år gammal. Ingen har med samma glöd som Yngve skildrat livet och den folkliga kunskapen bland människor i Lappland. Det var i timmerkuskarnas och renskötarnas huvuden och kroppar han fann kunskapen, inte i arkiven. Yngves metod var att med bullpåse i hand besöka samma människor under flera år. Han ställde frågor, fick svar som gav nya frågor. ”Tidsplaner är oseriöst” var hans motto.

Det var så de stora böckerna kom till: 1980 Timmerskogen. Skogsarbetare från Jokkmokk berättar, 1981 Jägarliv i Jokkmokks fjällvärld, 1991 Timmerhästens bok, 2001 Snö. En renskötare berättar, 2005 Eld. Flammor och glöd – samisk eldkonst, 2007 Ren och varg. Samer berättar. Till detta kommer mindre uppsatser och trycksaker.

Yngve var känd som en buttert humoristisk person, som alltid levererade träffsäkra kommentarer om det som var galet. Han bar aldrig shorts. ”För då syns ju långkalsongerna”, avslutade han ett bejublat framträdande vid en berättarkväll vid Jokkmokks marknad för några år sedan. En gång lämnade han den rutiga flanellskjortan och tog på fracken, när han 2008 utnämndes till hedersdoktor vid Umeå universitet. Utmärkelserna kom tätt, bland andra ABF Norrbottens kulturstipendium, Kungliga Gustav Adolfs Akademien pris för svensk folkkultur och 2005 Norrbottens läns landstings kulturstipendium Rubus Arcticus.

Yngve oroade sig alltid för en sak, att hans ”gubbar” skulle hinna dö outfrågade. Han talade med värme just om ”sina gubbar”. Gubbe var en hederstitel som innebar oceaner av kunskap som snabbt kunde försvinna. Yngve brann och glödde för sitt verk. Nu har elden slocknat och det har blivit betydligt kallare – för oss alla som kände honom, för dem som lyssnat och läst, och allra mest för sonen Arvid, syskon Lilian och Benny, livskamraten Isse och andra anhöriga.

 Thomas Öberg

Rapportera fel

Ellen Forsgren

Ellen Forsgren, född Bränström, avled stilla den 9 maj på Vinkelbo i Norsjö, inne på sitt nittiofjärde levnadsår och endast några dagar efter sin bror Tycko.

Hon växte upp i Lillholmträsk som äldst av sex syskon, dotter till Olga och Ansgarius Bränström. Som ung arbetade hon som kocka i timmerkojor och som kokerska.

År 1947 gifte hon sig med Hilding och flyttade till Gårdskläppen. Där fick hon oss tre söner. Mamma var, som de flesta på den tiden, hemmafru. I mitten av 60-talet övertog de pappas hemgård där svärföräldrarna bodde kvar. De drev det lilla jordbruket, samtidigt som pappa arbetade borta på byggen, fram till mammas pensionering.

2001 blev mamma änka men bodde kvar hemma under ett par år, så länge hälsan tillät. Därefter flyttade hon till Norsjö och bodde på Klockarbo några år. Då orken och hälsan sedan sviktade kom hon de sista fyra åren att bo på Vinkelbo där hon fick den bästa omvårdnad.

Mamma var mycket snäll och förnöjsam och gjorde inte något stort väsen av sig. Hon månade om allt och alla och hade även stor omsorg om sina svärföräldrar under deras sista levnadsår. Vi, både barn och barnbarn, var alltid välkomna hem. Hon fixade alltid fika och många lördagar har vi ätit farmors goda pölsa till frukost. Efter pensioneringen hann hon göra ett par långresor med buss, vilket hon uppskattade mycket. När hon inte hade något arbete för händer läste hon ofta böcker och hon var en mycket allmänbildad person.

Mamma var inte stor, fysiskt sett, men hon lämnar ett stort tomrum efter sig.

Hon sörjs närmast av barn och barnbarn med familjer.

Sönerna Eskil, Tage och Kjell

Rapportera fel

Martin Persson

Tidigt på morgonen den 15 maj somnade min make och vår pappa Martin Persson, Skellefteå, stilla in. Han blev 76 år.

Martin föddes i Ursviken och växte upp på Morön tillsammans med sina fem yngre syskon. Föräldrarna hette Maja och Andre Persson.

I unga år träffade han Hjördis Kling från Stämningsgården. De gifte sig 1958 och fick döttrarna Marie och Sofie. Martin fick även glädjen att bli morfar till fyra barnbarn och följa deras uppväxt.

Tidigt började Martin arbeta och något som han gärna berättade om var tiden mellan 1958 och 1963 då han var grävmaskinist på Marion. Större delen av sitt yrkesverksamma liv arbetade han som svetsare på Hiab-Foco.

Trots att han trivdes bra med sitt arbete och gemenskapen med arbetskamraterna var han väldigt nöjd att få gå i pension redan som 58-åring. Dessvärre drabbades han av en stroke ett år senare och en cancersjukdom 2006.

Martin hade en otrolig kämpaglöd och livsvilja. Tack vare det och Hjördis varma omsorg kunde de, trots sjukdom, få ett fint liv med familj, släkt och vänner runt omkring sig.

Martin var social och kände väldigt många Skelleftebor. Så länge han orkade tyckte han om att promenera ute på stan och träffa någon att prata med en stund.

Sin humor och glimten i ögat behöll han ända in i slutet. Under sina sista veckor i livet uppskattade han alla besök av nära och kära. Det gjorde den sista tiden lite ljusare.

Vår saknad är så stor, men vi unnar honom den vila han på slutet längtade efter.

Hjördis, Marie och Sofie

Rapportera fel

Lars-Ove Eriksson

Omgiven av sin familj avled Lars-Ove Eriksson, Umeå, den 10 maj efter en tids sjukdom. Han blev 65 år. Närmast sörjande är hustrun Siv och barnen Jonas, Tobias och Stina med familjer.

Lars-Ove växte upp i Myrberg, Bastuträsk, som yngst av fyra syskon. Närheten till naturen gav ett livslångt intresse för skog, jakt och fiske. Pappans fiskodling inspirerade till hans forskningsinriktning.

Under gymnasietiden i Skellefteå träffade Lars-Ove sin blivande fru Siv genom de bådas engagemang i Missionskyrkan. De gifte sig 1970.

Lars-Ove studerade vid Umeå universitet där han 1975 disputerade i ekologisk zoologi. Sin forskning bedrev Lars-Ove i Messaure där han studerade fiskars biologiska klocka. Det var en produktiv tid med avklarad avhandling samt sönerna Jonas och Tobias. Efter ett par år i Tyskland kom familjen till Umeå där Lars-Ove fick en forskartjänst. Familjen utökades där med dottern Stina.

1987 fick Lars-Ove en nyinrättad professur i vattenbruk vid SLU i Umeå. Han fick vara med och bygga upp en ny institution som nu är väletablerad och framgångsrik. Lars-Oves arbete medförde många möten med människor. Hans nyfikenhet, positiva livssyn och jordnära sätt ledde till många livslånga vänskapsrelationer.

Torpet i Stenbrånet var en kär plats för honom och en viktig samlingsplats för vänner och familj. Han njöt av att gå i skogen och studera djurlivet. På hösten var älgjakten en höjdpunkt. Barnbarnens ankomst var en glädjekälla, han älskade att vara tillsammans med dem.

I ungdomen spelade han fotboll och handboll. Tennis spelade han varje vecka tills sjukdomen satte stopp. Ett annat nöje var att laga mat.

Lars-Ove var en varm, kärleksfull och omtänksam människa. Trots svår sjukdom bibehöll han sin positiva livssyn och var tacksam över sitt rika liv.

Vår sorg och saknad är oerhörd, men vi känner glädje och tacksamhet över allt han gett oss och han kommer för alltid att finnas kvar i våra hjärtan.

Familjen

Rapportera fel

Ingegärd Björk

Torsdagen den 10 maj somnade hon in hemma i sitt älskade Hedträsk efter en kort tids sjukdom, endast 57 år gammal.

Hon var född och uppvuxen i Bjursele som dotter till Elvy och Herman Frohm och lillasyster till Gunnar.

Redan i ungdomsåren hittade hon sin livskamrat Anders och därefter kom Boliden att bli hennes hemort. År 1977 gifte de sig och de fick fyra döttrar. Allt eftersom åren gick utökades familjen med mågar och barnbarn som låg henne varmt om hjärtat.

Förutom hennes varma omtanke om familjen så har Ingegärd alltid haft en förkärlek till motion och hälsa. Detta har tagit sig uttryck i hennes stora ideella engagemang inom flertalet föreningar. Många är vi som mött henne i gympasalen, i mulleskogen eller på skridskoskolan. Andra intressen har bland annat varit fiske, stickning och bärplockning.

Ingegärd var en oerhört generös människa och yrkesarbetare som ville att alla i hennes närhet skulle ha det bra. Detta kom väl till pass när hon började arbeta som fritidsledare på Bolidenskolan år 1983. Många ungdomar är det som fått hennes råd och stöd eller fått smaka hennes goda bullar och våfflor i cafeterian på skolan.

Ingegärd kommer att lämna efter sig ett stort tomrum av både sorg och saknad, men hon finns för alltid kvar i våra hjärtan och vi är tacksamma för alla fina minnen vi fått.

Anders och döttrarna

Rapportera fel

Birgitta Morén

Vår kära mamma, mormor och farmor Birgitta ”Birgit” Morén har hastigt lämnat oss den 12 maj. Hon blev 88 år.

Birgitta föddes i Mörttjärn, Malå. Föräldrarna hette Jonas och Signe Mörtsell och i familjen fostrades fyra barn. Pappa Jonas var rädd att dottern Birgitta skulle bli retad och kallad Heliga Birgitta och därför kom hennes namn att förkortas till Birgit.

Birgit fick i tidig ålder ta ansvar för hem och ladugårdsskötsel, då mor Signe förlorade några fingrar på grund av blodförgiftning. I hemmet fanns också byns telefonväxel som krävde mycket passning.

Annandag jul 1948 gifte Birgit sig med Albert Morén från Lillholmträsk, Norsjö. Makarna bosatte sig på hans hemställe där Birgit, med svärmor Evas hjälp, hade ansvar för hushåll och ladugård. I familjen föddes sju barn, varav sex är i livet. På 1980-talet avvecklades jordbruket. Hösten 1994, då Alberts hälsa sviktade, flyttade makarna till Norsjö. Birgit blev änka 1996.

Hon har fått vara förhållandevis frisk och har med stort intresse deltagit i studiecirklar, symöten, teaterbesök, kyrkliga aktiviteter med mera. I Norsjö med omnejd är Birgit känd som en duktig berättare. Hon har många gånger uppträtt i olika sammanhang med historier berättade på bondska.

Mamma var en varm och generös person som alltid såg det goda hos sina medmänniskor. I hennes kök fanns det alltid plats och förtäring åt alla.

Mamma har med sitt kloka och lugna sätt varit rodret när det stormat. Nu har mamma lämnat oss och saknaden blir stor!

Närmast sörjande är vi sex barn, sjutton barnbarn, fem barnbarnsbarn och en syster.

Barnen

Rapportera fel

Vera Troell

Fredag den 11 maj somnade vår älskade mamma, mormor, farmor, svärmor och syster lugnt och stilla in på äldreboendet Örnen i Luleå, omgiven av sina närmaste i en ålder av 92 år.

Vera föddes i Strömsund, Jämtland som nummer två i en syskonskara på tre, av föräldrarna Signe och Georg Nordfors. Familjen flyttade 1929 till Burträsk. Vera utbildade sig till hushållslärarinna vid Ultuna lantbruksskola, där träffade hon sin blivande make Gustav. De gifte sig 1943 i Burträsk och fick fem barn. Familjen hamnade slutligen i Luleå 1953.

Vera var känd för sin matlagningskonst. Hon älskade blommor och gjorde vackra blomsterkort, bokstickor, tändsticksaskar och tavlor. Hon var social och aktiv som ordförande i Luleå husmodersförening, medlem i SPF kören, guide i Luleå domkyrka och deltagit i bokcirklar. Vera var godhjärtad, givmild, humoristisk och ställde upp för andra. Med sin positiva livssyn spred hon glädje omkring sig.

Vera var positiv och värnade om oss alla. Hon hade en stor glädje och styrka. Det märktes även efter att hon blev påkörd av en bil år 2000. I olyckan skadade hon höfterna och benen svårt och blev rullstolsburen en lång tid. Hennes positiva och kristna livssyn hjälpte henne att klara svåra operationer. För Vera fanns inga hinder. Allt var möjligt om man bara är nog envis. Vilket hon var på ett positivt sätt. Efter träning och vilja lärde hon sig åter att gå och sköta hemmet. De sista två åren tillbringade hon på äldreboendet Örnen där hon fick fantastisk vård från en underbar personal.

Vi, hennes närmaste, släkt och vänner, saknar vår generösa, livsbejakande och goda Vera. Det gör nog även blommor och fåglar, som till sommaren åter blommar och sjunger i barndomshemmet i Burträsk, där hon älskade att vara.

Vi alla kommer att sakna vår innerligt älskade Vera.

Familjen genom dottern Ingrid.

Rapportera fel

Alrik Norberg

Alrik Norberg är död.

Han föddes i Piptjärn, Jörn, för snart 89 år sedan. Alrik växte upp i en större syskonskara och kom tidigt att flytta till Västerås där han fick arbete på Metallverken. I Västerås gifte han sig och fick tre barn. Yrkeskarriären ledde fram till en tjänst inom kriminalvården, på fängelset i Västerås, som yrkesmästare och vårdare.

Efter några år som egen företagare i billackeringsbranschen flyttade familjen till Katrineholm där han fick arbete som skötare på Karsuddens sjukhus. Efter en längre tids sjukdom förtidspensionerades Alrik och flyttade tillbaka till Västerbotten där han bosatte sig i Boliden.

Han var under många år en flitig insändarskribent i länets tidningar där han kämpade mot främst sociala orättvisor och djurens rätt.

De senaste sjutton åren bodde Alrik i Norsjö.

Han efterlämnar barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Rapportera fel

Torgil Lindahl

Torgil Lindahl har efter en längre tids sjukdom somnat in på Aktrisen, Umedalens sjukhem, omgiven av sina närmaste. Torgil blev 72 år.

Torgil föddes i Estersmark, Ånäset, där föräldrarna Emil och Ruth drev jordbruk.Torgil blev tidigt till stor hjälp i det dagliga arbetet på gården. Han var den äldre av två bröder som kom att stå varandra nära.

Hilja blev hans hustru och kära livskamrat livet ut. De gifte sig i Nysätra kyrka en sommardag för mer än 40 år sedan. Paret fick två barn; Johan med familj finns i Umeå och Kristina med familj i Jakarta, Indonesien. De fem barnbarnen, alla flickor, stod hans hjärta nära.

Hans tidiga intresse och kunskap om motorer och bilar gjorde yrkesvalet lätt. Efter avslutad skolgång i Brände fick han sitt första arbete som bilmekaniker hos Pettersson Bil i Ånäset. Efter vidare studier började Torgil som bilprovare i Umeå. Med sitt glada humör och vänliga bemötande blev han mycket uppskattad av såväl arbetskamrater som kunder. Torgil blev kvar i detta arbete fram till sin pensionering.

Trots att han för drygt tio år sedan drabbades av två svåra sjukdomar behöll han sin livsglädje. Hemstället i Estermark blev för honom ett kärt fritidsintresse. Torgil glömde aldrig sitt ursprung och höll nära kontakt med släktingar och grannar. Torgil ställde upp för alla i sin omgivning. Han var en ”fixare” som klarade det mesta, var händig, noggrann och hjälpsam.

Vi kommer att sakna vår käre Torgil, hans leende och vänliga blick, men i våra hjärtan lever han för alltid kvar som den älskade person han var.

Familjen gm Sture och Gunilla

Rapportera fel

Gun Mattsson

Gun Mattsson, Norsjö, har hastigt lämnat oss i stor sorg och saknad i en ålder av 71 år. Gun föddes 11 september 1940 i Vindeln, växte upp i Ramsele, Vindeln och var nummer två i en syskonskara av tre.

Efter skolåren i Ramsele gick hon Folkhögskolan i Vindeln och 1960 gifte hon sig med sin livskamrat Torsten Mattsson och de fick en son, Torbjörn, 1961. 1973 gick hon fotvårdsskola i Härnösand och började sin bana som fotvårdsspecialist i Norsjö efter avslutad skolgång, de första sju åren var hon egen företagare, 1982 blev hon anställd av kommunen vilket underlättade för henne avsevärt vad gällde bland annat redovisning och städning. Under sina år som fotvårdsspecialist blev hon väldigt uppskattad av sina kunder. Praktiken fanns på Gästis men hon servade även Solbacka, Klockarbo, Vinkelbo samt Bastuträsk. Under flera av hennes yrkesverksamma år var hon ledamot i sociala nämnden i Norsjö kommun samt i Socialdemokraternas styrelse och sedan vikarierande ersättare som sekreterare i Norsjö arbetarkommun.

Pension tog hon vid 67 års ålder och ett nytt liv började.

De senaste årens engagemang i kyrkan har bland annat varit i Norsjö ekumeniska råd och ordförande i Norsjö Kristna Socialdemokrater samt i distriktet.

Förutom familjen, som består av make, son, sonhustru och tre barnbarn, har kyrkan haft en stor plats i Guns hjärta och de sista åren har hon även varit engagerad i Norsjö församlings barnverksamhet, det arbetet stod henne varmt om hjärtat. Att baka bullar och kakor till olika evenemang var också en självklarhet för henne.

Huset i Ramsele, som varit hennes föräldrahem, lämnade hon aldrig, till Ramsele åkte hon och Torsten så ofta som det bara gick. I Ramsele bakade hon flitigt i bagarstugan, kunde anamma sitt intresse vad gällde trädgård och odling av grönsaker och därtill har huset skötts på bästa sätt tillsammans med maken Torsten. Fisket med brodern Kjell-Ove och svägerska Ulla-Britt var också något som stod högt på hennes lista, sommar som vinter, här tävlades vilt om vem som fick störst och mest.

Barnbarnen, Tobias, Andreas och Linda, har såklart varit ett stort glädjeämne och hon lade ner mycket stor omsorg om dem. Tunnbrödsbaket var en av många saker hon ville lära sina barnbarn och de började tidigt vara med farmor och farfar i bagarstugan.

Det som kännetecknat Gun är hennes omsorg om nära och kära, släktingar, grannar och övriga bekanta.

Hon fattas oss.

Familjen

Rapportera fel

Bror Tjernström

Bror Tjernström, Skellefteå, har lugnt och stilla somnat in. Han blev 91 år.

Bror föddes i Flarken som den yngste av fem bröder. Redan vid 14 års ålder började han arbeta på lanthandeln i byn. Fram till pensionen jobbade han faktiskt inom samma bransch. Dels med egna Bergsbyns Handel på 50-talet och hade senare anställningar inom Ica och Dagab.

1948 gifte sig Bror med Birgit Hollström från Ursviken och de fick två barn, Leif och Birgitta.

På fritiden betydde idrott och friluftsliv mycket för Bror. Han spelade själv fotboll i unga år och var den som tog initiativet till att starta Ljusvattnets IF 1949. Han missade sällan en viktig tv-match. Vackra vårvinterdagar spände han gärna på sig skidorna och tog en tur i den varma vårsolen och höstdagar tyckte han om att vistas i bärskogen.

De sista fyra åren har Bror bott på Linagården på Morö Backe. Vi är tacksamma för den professionella omvårdnaden han fick i livets slutskede.

Vi kommer att minnas Bror som en person med stort hjärta och mycket humor. Nu unnar vi honom vilan.

Familjen

Rapportera fel

Gunhild Enkvist

Vår mor Gunhild Enkvist somnade stilla in söndagen den 13 maj i en ålder av 85 år. Sista åren bodde hon på Norrgårda äldreboende i Byske.

Hon växte upp i Svarttjärn tillsammans med sju syskon. Som 19-åring träffade hon vår far Erik Enkvist och de fick sex barn tillsammans.

I sin ungdom arbetade hon som piga fram till första barnet föddes.

För henne har hem och familj betytt allt. Våra föräldrar bosatte sig i Fällfors 1956 där de bodde fram till 1990 då de flyttade till Byske. Vår far avled 1991 och sedan dess har hon levt som änka.

Även under hennes sista levnadsår har hon ägnat stor del av sin tid åt familjen.

Hon efterlämnar ett stort tomrum och saknad, men i våra hjärtan kommer hon alltid att finnas kvar.

Margareta, Vivi-Ann, Yvonne, Sören, Irene och Roger

Rapportera fel

Aili Granberg

På morgonen den 9 maj somnade mamma stilla in efter en tids sjukdom. Hon blev 93 år gammal.

Aili var född i Pitholm, Piteå. Eftersom mormor avled i tidig ålder och mamma var äldsta flicka i en stor syskonskara fick hon tidigt lära sig att ta hand om hus och hem.

1941 gifte hon sig med sin älskade David. Makarna bosatte sig i Arvidsjaur men flyttade efter ett par år till Fällfors där de 1955 fick dottern Ann-Sofie. 1965 gick flyttlasset till Byske där hon bodde kvar till sin död.

Tyvärr blev mamma änka redan 1984 och livet blev annorlunda, men med sin positiva livssyn ordnade hon som vanligt det till något bra.

Mammas största intresse var blommor och trädgård. Fiskesemester i fjällen med husvagn var något hon alltid såg fram emot. Hon hann även med att göra några uppskattade utlandsresor tillsammans med väninnor innan synen tyvärr blev för dålig.

Mamma var den mest positiva och glada människa man kunde träffa. Inget var någonsin besvärligt. Våra hundar har fått många sköna promenader tillsammans med henne.

Saknaden är stor men vi bär med oss många ljusa minnen.

Ann-Sofie

Rapportera fel

Fritz-Erik Lindgren

Vår pappa, Fritz-Erik Lindgren, farsan, avled den 2 maj 2012, efter en tids sjukdom.

När han fick diagnosen matstrupscancer, fick han också veta att han hade en begränsad tid kvar bland oss.

Beskedet kom som en chock, men gav honom, och oss, en välbehövlig chans att försöka förstå, samt ta farväl.

Fritz föddes den 15 april 1943, och växte upp i Missenträsk, tillsammans med sina fyra systrar.

Han kom senare att flytta tillbaka till hemgården, där han tillsammans med sin dåvarande hustru, vår mamma, fick oss tre söner.

Farsan var en fixare, han gillade att laga saker, förutom ett stort motorintresse så lagade han det mesta som var trasigt. Vilket var ett väldigt bra intresse att ha, om man har söner som skulle testa det mesta bortom bristningsgränsen.

Jakt och fiske var andra stora intressen. Fiskeresorna till fjällen var många.

Jakten var allt från småvilt till älg, och han jagade och trivdes ihop med Missenträsk jaktlag.

Under stora delar av sitt yrkesliv, och fram till pension, arbetade han som lastbilschaufför, vilket han gillade. Vi gjorde många mil med honom då vi växte upp, eftersom vi tyckte det var kul att följa med i lastbilen.

Han fick några lugna år som pensionär, vilket han mådde gott av. Han avled strax efter sin 69-årsdag

Han gillade att sitta ute på altanen och ta dagen med ro. Han blev alltid glad av besök, allt från bybor som stannade till och pratade, till besök av sina systrar, oss och sina barnbarn.

Han var väldigt social, och som han själv sa ”nu vål ve ut å löga ve fålke”. Han gillade helt enkelt att träffa människor och prata bort en stund.

Vi träffade honom ofta under sjukdomens förlopp, vi såg honom bli svagare och svagare och vi såg att smärtan började göra sig allt mer påmind.

För hans skull känns det värdigt och fint att han fått gå vidare.

VI är tacksamma för allt han varit för oss, och minnet lever kvar, för alltid.

Jörgen, David och Daniel

Rapportera fel

Evald Skoog

Evald Skoog, Granbergsträsk, har avlidit i sitt boende på Furugården i Jörn, han blev 85 år.

Evald var född i Granbergsträsk, som nummer tre av fyra syskon. Han blev sin hembygd trogen.

Evald arbetade i skogen hela sitt verksamma liv. Som pensionär var intresset skogen och att varje dag köra sin Kawasaki Mule runt byn och träffa vänner.

Evald kände mycket för sina syskonbarn och deras barn.

Vi minns Evald med sina polkagrisar, som han delade med oss.

Han var en hjälte för oss alla. Vi minns honom med glädje och tacksamhet.

Släkten

Rapportera fel

Svea Lundmark

Min mor Svea Lundmark från Ursviken har äntligen fått somna in för gott, lugnt och stilla, i sitt hem på Annagården, där hon har bott de senaste elva åren och fått bra omvårdnad.

Hon skulle ha fyllt 94 år i juni.

Svea var nr 14 i en barnaskara på 16.

Nummer 16 var dödfödd, nummer 15 levde bara i en halvtimme och Svea var så liten och ynklig så hon nöddöptes och man bäddade åt henne i nedersta byrålådan och väntade på att hon skulle dö.

Svea överlevde alla sina syskon med råge, men hon var en envis person och hade tydligen starkt hjärta, eftersom hon också överlevt en lunginflammation på senare år.

När min far Valdemar dog 1994 köpte Svea en tvåkistsgrav på Alhems kyrkogård, för att hon tyckte att det var vackrare där, så nu vilar de två där tillsammans.

Begravningen har ägt rum i stillhet.

Dottern Ingrid

Rapportera fel

Karl-Erik ”KEA” Andersson

KEA, avled den 10 mars 2012, 84 år gammal. Han föddes den 9 januari 1928 och var den förstfödde och därmed ”storebror” i en syskonskara av sju barn. Han var född i Kåge och hade sin uppväxt i Ursviken och Stackgrönnan utanför Skellefteå. Föräldrar var Svea och Verner Andersson.

Pappan var rörentreprenör och därför blev det en naturlig utveckling att under ungdomsåren gå i lära hos honom. Den egna energin och intresset att förkovra sig i yrket och med stöd och uppmuntran från sina föräldrar blev det utvandring till Stockholm för utbildning till VVS-ingenjör vid Stockholms Tekniska Institut, STI.

1953 värvades han, liksom många andra, av hockeylegenden Thure Wickberg men inte som hockeyspelare utan som VVS-konstruktör till Kedbrant & Wickbergs Ing-byrå i Gävle.

Samma år och i dansens virvlar på Folkets park i Gävle träffade Karl-Erik sin hustru Gunborg, sedan dess har de varit livskamrater. De har fått två döttrar och en son.

Arbetet har många gånger fått stå först då han i sin entusiasm i arbetet glömt både tid och rum. Han startade 1987 sitt eget familjeföretag KEA Ingeniörsbyrå AB. Trots yrkesintresset har det ändå funnits tid för familjen liksom egna intressen utanför arbetet. Han fördjupade sig gärna i frågor som särskilt intresserade honom som vindsnurror och utveckling av biodling och tipssystem.

Att använda gammal beprövad teknik var honom inte främmande. Även om en Pmobile var ett fiktivt mål kunde han på vägen dit exempelvis ihop en Vädurspump för vattenförsörjning till fritidshus för en god väns räkning.

Fritiden med familjen i den egna båten, underbara promenader i skog och mark, alla fjällfiskeresorna med bröder och vänner, Norrlands och Gotlandsresor är några ytterligare exempel.

Karl-Erik hade stort idrottsintresse och var mycket aktiv inom ”AB Slagfjädern”. Där var det inte bara badminton som gällde utan också den sociala samvaron.

Karl-Erik var den ständige optimisten och den som inte gav upp för intet, han var levnadsglad och oftast med glimten i ögat.

Han ville gärna försöka gömma sig undan sjukdom men under de senaste åren fick han ändå erkänna sig besegrad. Särskilt under de sista månaderna förde han en ojämn match med livet. Hans livsgnista svajade och hans tidigare ständiga optimism fick ge vika.

I de svåra stunderna återkom hans ord ”jag vill inte vara med längre”. Det fick nog alla, som var vid hans bädd och som då även fick känna av hans kamp, att respektera och till slut unna honom hans önskan.

Den hårda avslutning som Karl Erik fick erfara kan ändå inte skymma alla dessa fantastiskt händelserika och ljusa år som vi fått med Karl Erik.

Ove Andersson

Hans Nord

Erik Skarin

Rapportera fel

Anne Mari Forssell

Torsdagen den 3 maj avled Anne Mari Forssell, Skellefteå, på Dammens äldreboende, en vecka innan hon skulle fylla 92 år. Hon föddes i Forsbacka som äldst av åtta syskon. Föräldrarna Anny och Georg Forssell drev ett jordbruk och Anne Mari fick tidigt hjälpa till.

Hon var som ung mycket intresserad av matlagning och bakning vilket också bidrog till hennes yrkesval. Anne Mari utbildade sig till kokerska och arbetade i olika storkök. Hon ville också vidga sina vyer och fick då anställning som husfru på Torsåkers herrgård i Uppland. Därefter utbildade hon sig ytterligare och arbetade som husmor på Hollands folkhögskola. Hon avslutade sitt yrkesverksamma liv på Älvslunda konvalescenthem innan detta lades ner.

Handarbete och vävning hörde till hennes intressen och de många vackra och nyttiga alster som skapades av hennes händer har flera av oss fått glädje av. Bär och svamp skulle plockas på hösten, men hon hann även med resor till olika länder. Anne Mari var intresserad av människor och olika kulturer och som nybliven pensionär var hon på en spännande resa till Zimbabwe där hon fick uppleva hur det var att bo i en afrikansk familj. Hon älskade att cykla och det blev många cykelsemestrar. Hon var även en flitig besökare på biblioteket då hon tyckte mycket om att läsa.

Den kristna tron och kyrkan hade en stor plats i hennes hjärta och genomsyrade hennes liv. Hon var kyrkvärd i många år, i både Alhem och Sankt Olovs församling och var även engagerad i församlingens besöksgrupper för äldre.

Anne Mari var stolt och glad över sitt ursprung och släkten betydde mycket för henne. Hon har alltid varit den sammanhållande länken bland syskon och syskonbarn. Vi har alla fått njuta av hennes kokkonst och omtanke. Vi kommer att sakna Anne Mari men i våra hjärtan kommer hon att finnas kvar.

Syskonen

Rapportera fel

Marietta Westin

Marietta Westin, Skelleftehamn, somnade in den 5 maj på Skellefteå lasarett efter en längre tids sjukdom. Hon blev 70 år.

Hennes föräldrar var Eero och Esteri Ala och familjen kom 1945 till Kusmark som krigsflyktingar från norra Finland.

Sin man Gerhard träffade Marietta 1958. De flyttade till Skelleftehamn och gifte sig 1960. 1962 föddes deras son Roger.

Marietta arbetade en längre tid på Posten i Skelleftehamn, som brevbärare och postkassör.

1993 fick hon sjukpension och efter 1997 blev barnbarnet hennes stora glädjeämne.

Mariettas intressen var bland annat långa promenader, resor till Medelhavet och sommarstugan belägen i Örviken.

Vi minns henne med glädje och tacksamhet.

Familjen

Rapportera fel

Lennart Nilsson

Lennart Nilsson, Skellefteå, har efter en tids sjukdom avlidit i en ålder av 86 år.

Lennart var född i Djäkneboda, Bygdeå socken, men redan vid två års ålder flyttade han med familjen till Sofiehem i Umeå.

1952 gifte sig Lennart med Brita Hjalmarsson och tillsammans fick de dottern Carin.

Redan 1941 började han arbeta på posten i Umeå som expressbud, ett första jobb som till stor del handlade om utdelning av inkallelseorder och som kanske inte alltid mottogs så positivt av mottagarna. Under den 50-åriga yrkeskarriären vid Posten arbetade Lennart sedan inom i stort sett alla befattningsfunktioner och på de flesta större orter i övre Norrland, en karriär som ledde till postmästare/postområdeschef i Skellefteå med som mest över 600 anställda.

Fritiden ägnade Lennart till stor del åt idrott och föreningsliv.

Cykelsporten följde honom sedan barnsben och Lennart var inom denna aktiv på alla nivåer, från klubb till nationell nivå och då även internationella uppdrag. Lennart var landslagsledare, styrelseledamot och vice ordförande i Svenska Cykelförbundet 1965–1975 för att därefter ofta ha rollen som tävlingsansvarig för SM-tävlingar och cykelloppet Postgirot fram till 1995.

Lennart hade ett genuint samhällsintresse och som seniorkonsult fick frågor inom miljö, kommunikation och näringsliv/tillväxt ett stort utrymme, ett intresse som bland annat bidrog till att Lennart var med och bildade Mentorgruppen i Skellefteå 1997. Lennart var också aktiv inom Frimurarna, Rotary, och W6.

Lennart visade alltid stor omsorg och omtanke om sin familj, vänkrets och alla han träffade. Vår saknad är stor.

Familjen

Rapportera fel

Verner Hellsten

Verner Hellsten, Ursviken, somnade in lördagen den 5 maj på Trivselns äldreboende i en ålder av 81 år. Närmaste anhöriga är tre barn med familjer, barnbarn, barnbarnsbarn samt syskonbarn.

Pappa föddes på Sävenäs i Skelleftehamn. Blev tidigt föräldralös och växte upp hos fosterfamilj, Bror och Syster Wikström i Skelleftehamn. I början av 50-talet träffade han vår mamma Gertrud Stenlund och de byggde ett hus på Kallholmsberget där de bodde större delen av sina liv tillsammans. Där föddes vi tre syskon.

Sina första yrkesverksamma år hade pappa på Golvparketten och sedan började han på Rönnskärsverken där han blev kvar till pensionen. Sedan de blev pensionärer reste de mycket med den egna husvagnen, oftast till fjällen där fisket var det stora intresset.

Hösten 2008 blev pappa änkeman då vår mamma gick bort efter en längre tids sjukdom. Efter mammas bortgång bodde han dels i lägenhet men sista året flyttade han in på Trivselns äldreboende, ett boende han trivdes mycket bra med.

Under sina sista år kämpade pappa dels med reumatisk värk samt även sin lungsjukdom, kol, detta begränsade hans förmåga att röra sig som han skulle ha velat. Nu har hans levnadsdagar nått sitt slut och han får vila tillsammans med vår mamma.

Barnen

Rapportera fel

Klas Brännström

Klas Brännström,, Boliden, har stilla insomnat i en ålder av 89 år i sitt hem omgiven av sina närmaste.

Han föddes i Kankberg som äldst av två syskon och här bodde han större delen av sitt liv.

Klas drev jordbruk tillsammans med sin fru och arbetade sedan hos Boliden Mineral fram till pensioneringen.

Tillsammans med sin fru Lisa fick han tre barn. Förutom familjen var skogen hans stora kärlek och passion i livet. Många är de timmar han ägnat åt jakt och bärplockning.

På äldre dagar reste han ofta tillsammans med mamma till varmare breddgrader.

När pappa förlorade synen så begränsades hans fysiska aktivitet avsevärt men något som aldrig sviktade var hans härliga humor som han behöll in i det sista.

Närmast sörjande är barn, barnbarn, och barnbarnsbarn samt systern Eivor.

Carina, Lars och Ulf

Rapportera fel

Gunilla Eriksson

Gunilla Eriksson, Risliden, Norsjö, somnade in lördagen den 28 april efter en tids sjukdom. Hon blev 68 år gammal.

Gunilla var dotter till Linnea och Elis Brännström och växte upp i Risliden.

I ungdomen flyttade Gunilla ner till södra Sverige, där hon träffade Bosse och bildade familj. Familjen flyttade upp från Eskilstuna till Risliden 1985, och bosatte sig i fädernegården.

Gunillas stora intresse var olika textilarbeten, som trasmattor, dukar, sockar, vantar, gardiner och kläder. Vid vävstolen tillbringade hon några timmar varje dag.

Gunillas andra stora intresse var bakning och matlagning. Hon lagade alltid allt väldigt gott, hon var som ett matproffs.

Gunillas tredje stora intresse var djuren, naturen och sommarstugorna vid Maratjärn, där hon tillbringade all sin lediga tid.

Gunilla var en omtänksam och seriös människa. Det var viktigt för henne att alla hade det bra. Trots sin dåliga hälsa, ville hon aldrig klaga eller berätta hur hon egentligen mådde.

Vi ska göra allt vi kan för att återge hennes personlighet, för i våra minnen lever hon vidare.

Familjen

Rapportera fel

Egon Renlund

Egon Renlund, Bureå, har hastigt avlidit, i en ålder av 72 år.

Egon föddes den 4 januari 1940. Han var son till Eugen och Judit Renlund och växte upp i Vebomark tillsammans med sin storasyster Ella.

Skolan gick Egon i Vebomark. Efter avslutad skolgång hade han några olika små jobb, 1961 började han arbeta på massafabriken i Bureå, där var han kvar tills fabriken lades ner.

Egon flyttade till Bureå 1967. Året efter, 1968, gifte han sig med Elisabet Larsson och de har sedan dess bott i Bureå. 1970 föddes sonen Lars.

Som pensionär gladdes Egon oerhört åt sina tre barnbarn Linus, Emmy och John. Han har även haft tät kontakt med sin syster och hennes familj, vilka hela tiden bott på hans barndomshem. Han fattas oss alla.

Familjen

Rapportera fel

Evert Rickardsson

Evert Rickardsson, Ursviken, avled efter en kort tids sjukdom den 25 april, 81 år.

Trots att han var sjuk kom dödsbudet oväntat och plötsligt.

Evert föddes i Alfshög, Falkenbergs kommun i Halland. Som äldst i en syskonskara på sex, hjälpte Evert mamma Olga och pappa Rickard med familjens jordbruk. Han hjälpte även sin pappa på Alfshögs kyrkogård som vaktmästare. Evert jobbade sedan en tid som elektriker.

Nyårsafton 1952, när Evert besökte några släktingar i Göteborg, träffade han en tjej från Norrland på ett kalas. Han blev kär i Ebba Gustafsson från Ursviken och följde henne till Norrland 1952.

Evert blev helt betagen och förtjust i ljuset i den praktfulla västerbottniska försommarnatten. 1954, i maj, gifte sig Evert och Ebba och flyttade sedan 1955 till Ebbas föräldrahem i Lilla Kåge i Ursviken. Evert trivdes där och blev platsen trogen i 55 år.

Han jobbade på Siporex, Ursvikens Mekaniska, sedan i många år i Martin Marklunds handelsträdgård fram till 1976, då han erhöll ett jobb på Skellefteå Kraft som vaktmästare. Han blev kvar där fram till pensionen 1995.

Evert var en mycket utåtriktad och omtyckt person. Han ställde upp för alla i sin omgivning med diverse göromål, ofta trädgårdsskötsel, något som var hans naturbegåvning.

Han var medlem i Lions och i Odd Fellow, där han var aktiv på många sätt.

Han hade ett varmt hjärta för sina släktingar, var extra lycklig varje nyårsafton då han och Ebba bjöd sina närmaste på kalas, den traditionen varade i 30 år.

Som den positiva människa Evert var, så ville han nyttja den moderna tidens uppfinning. Han satt ofta vid sin dator, där han kontaktade vänner och bekanta.

Evert visade ofta stolt upp bilder på sin dator av sina älskade barnbarnsbarn Thea och Nellie. Han hade stor omtanke om sin familj, Ebba och dottern Eva med hennes man Gunnar och barnbarnen Lars och Emelie.

Vi kommer aldrig att glömma den finaste människan på jorden!

Ebba med familj genom Per Ramstedt

Rapportera fel

Albert Widman

Albert Widman, Halmstad, föddes 1922 i Södra Åkulla, han var den äldste sonen till hemmansägaren Bror och hans hustru Alma Widman, i en syskonskara på tre bröder och fyra döttrar.

1944 gifte sig Albert med Valborg, född Norsten. 1944 föddes dottern Berith och 1947 sonen Benny. Strömfors blev den första bostadsorten och därefter Boliden.

Albert började i unga år arbeta för Boliden Gruv AB, först i Norra Åkullagruvan sedan vid anrikningsverket i Boliden. Under den tiden drev han vid sidan av Boliden en kort period Bolidens Fiskaffär.

1964 flyttade familjen till Halmstad där han anställdes av Albaby International AB. Där blev han kvar till 1985 då han drabbades av en stroke.

Under sin anställning på Albaby International AB var Albert fackligt aktiv och var ordförande på heltid för den lokala fackliga klubben.

Albert hade ett stort brinnande politiskt engagemang. Han representerade bland annat Socialdemokraterna i Halmstads hamnstyrelse.

Albert kännetecknades av rättskänsla och lojalitet mot familjen och sina uppdragsgivare. Han var en plikttrogen arbetare av den gamla stammen. Han hade lyckan att under sitt yrkesliv inte vara frånvarande en enda dag från arbetet på grund av sjukdom.

Sonen Benny

Rapportera fel

Sylvia Jonsson

Sylvia Jonsson, Skellefteå, har avlidit i sitt hem på Melodivägen. Hon blev 52 år.

Sylvia var enda barnet till Ellen och Torsten Jonsson, Sörböle.

Sedan födseln har Sylvia haft en grav funktionsnedsättning som krävt omfattande vård och tillsyn. Fram till 1988 vårdades hon i föräldrahemmet, därefter i gruppbostad. Flytten var ett svårt beslut för föräldrarna. Fadern avled senare samma år.

Sylvias mor uttryckte med tacksamhet att makarna hade tagit detta gemensamma beslut och att båda hann se hur fint Sylvia fick det i sitt nya boende och hur väl hon blev omhändertagen av vårdpersonalen.

Sylvia fick flitigt besök av sin mor så länge hennes kraft och förmåga medgav detta. Modern avled 2005.

Gunilla

Rapportera fel

Harald Pettersson

Torsdagen den 3 maj avled Harald Pettersson, Moskosel, på Arvidsjaurs sjukhus i sviterna av en fallolycka i hemmet några dagar tidigare. Harald, som firade sin 93-årsdag för drygt två veckor sedan, föddes i Pilträsk Arvidsjaur som äldst av tre bröder.

Redan i unga år fick han tillsammans med sin far lära sig skogsarbetets hårda liv, ett arbete som han ändå trivdes med och som sedermera skulle bli hans levebröd. I unga år träffade han också sin blivande hustru Anna Lindegren från Ålund Byske. De gifte sig 1940 och bosatte sig i Raivoberget. 1948 flyttade de till Moskosel och sitt nybyggda hus då Harald blivit erbjuden fast anställning hos dåvarande Domänverket. Harald hann också emellanåt arbeta för Vägverket och då främst med stenkrossning.

Vid 60 års ålder slutade Harald sin anställning hos Domänverket men fortsatte att arbeta i skogen under flera år då han tog sig an den skog av vindfällor som varje år hade blåst ut kring Moskosel och Piteälven.

När åldern började ta ut sin rätt började han snida både kosor, skålar och framför allt knivar. Otaliga är de föremål som både prytt och lämnat hemmet.

Harald var också en hängiven jägare, han jagade också långt in på ålderns höst. Under årens lopp lyckades han fälla flera älgar, men även småviltsjakten fann han intressant och spännande. Fisket var en annan fritidssysselsättning som han gärna ägnade sig åt. Att få lägga ut nät i Lullejaure eller pimpelfiska i Malmesjaure gjorde han gärna. Dessutom tyckte han att fisk var den bästa av alla maträtter.

Efter nästan 60 års lyckligt äktenskap blev han änkeman 2005. Han förblev Moskosel trogen in i det sista där han med sin klarsynthet följde med vad som hände i världen och då framförallt all idrottlig verksamhet.

En liten man med stort hjärta har efter ett strävsamt liv lämnat fem barn och nio barnbarn med respektive, barnbarnsbarn släkt och vänner i stor sorg och saknad.

Barnen

Rapportera fel

Ingeborg Sundbom

Ingeborg Sundbom, Skellefteå, somnade in söndagen den 22 april efter en tids sjukdom.

Ingeborg var dotter till Sven och Taimi Sundbom och växte upp i Gärdsmark tillsammans med sin storasyster Birgit.

Efter avslutad skolgång flyttade hon till Stockholm där hon fick jobb som lärling på en frisersalong och öppnade sedan eget i Borlänge, ”Salong Ingeborg”. Vi har fått ta del av många roliga minnen och eskapader från denna tid!

1965 föddes sonen Peter och Ingeborg flyttade åter till Skellefteå och fick jobb på Åhléns. Hon brann för politiska frågor och engagerade sig fackligt under många år. Det kom att bli en betydelsefull tid där hon mötte många vänner.

Ett stort intresse var att resa. Gambia, Portugal och kryssningar i Medelhavet, för att nämna några favoriter.

I mitten av 1970-talet byggde Ingeborg ett Älvsbyhus i Gärdsmark. Sedan träffade hon sin livskamrat Anders och tillsammans kunde de njuta av hemmet och den stora trädgården.

Efter Anders alltför tidiga bortgång 2003 flyttade Ingeborg till en lägenhet i Skellefteå.

Ingeborg var en engagerad person som tänkte till lite extra och ofta hade flera synvinklar. Hon var alltid välkomnande och generös och älskade att umgås. Hon hade ett ungdomligt sätt och följde gärna med sonen Peter med familj på ytterligare utlandsresor.

2010 föddes Ingeborgs ögonsten, barnbarnet Leo, som kom att bli medelpunkten i hennes liv. Leo han inte känna sin farmor och fick aldrig lyssna till hennes otroliga historier ur livets alla ögonblick. Vi ska göra allt vi kan för att återge hennes personlighet. I våra minnen lever hon vidare.

Familjen

Rapportera fel

Sally Brännström

Sally Brännström, född Andersson, Risliden, Norsjö, avled fredagen den 27 april på Skellefteå lasarett. Hon fyllde 88 år den 10 februari. Närmast anhöriga är hennes tre syskon, syskonbarn och syskonbarnbarn.

Sally föddes i Nordanskog, Lycksele, som tredje i en syskonskara på nio. 1951 gifte hon sig med Haldo Brännström och de bosatte sig först i Forsbacka, sedan i Messaure, Jokkmokk och Risliden.

Under vattenrallartiden i Messaure var Sally ansvarig för tvättstugan. Hennes man, Haldo, dog 1998 och de sista åren har Sally bott på äldreboendet Klockarbo i Norsjö. Där på Klockarbo hade hon – enligt egna ord – den bästa omvårdnaden som går att få.

Sallys stora intresse var olika textilarbeten som trasmattor, dukar, sockar och vantar. Vid vävstolen arbetade hon ofta 7–8 timmar varje dag. Sedan Sally kom till Risliden har hon vävt över 500 meter trasmattor, stuckit hundratals sockar och vantar till Frälsningsarméns arbete och andra mottagare. Det var aldrig fråga om att ta betalt, utan allt gjordes ideellt och av kärlek.

Sallys andra stora intresse var bakning och matlagning. Enligt omgivningen ett matproffs, som ofta bjöd på läckra bakverk och delikatesser med utsökta smaker.

Sally var en ovanligt generös människa. Hon armbågade sig aldrig fram utan tillhörde de stilla i landet. Det viktigaste för henne var att andra hade det bra. Ett givet förtroende stannade alltid hos Sally. Trots sista årens vacklande hälsa fanns inga klagosånger i hennes livs repertoar. Hon missade sällan tv-gudstjänsterna och andakterna på Klockarbo, som i henne alltid hade en tacksam lyssnare.

Nu har Sallys vävstol tystnat. Hon har lagt ned sin vandringsstav. Risliden har förlorat en älskad granne och en varm medmänniska.

Arne Höglund

Rapportera fel

Per-Olov Marklund

Per-Olov Marklund, Skellefteå, somnade in på morgonen den 23 april på Skellefteå lasarett.

Pelle är född i Gärdsmark. Han utbildade sig till snickare och jobbade som det åt BPA. Efter några år som deltidsbrandman fick Pelle anställning som brandman, ett jobb som han stortrivdes med.

Resor har varit ett av Pelles stora intressen, dels genom FN-tjänster och otaliga missioner med räddningsverket runt om i världen.

Skidåkning med bland annat fem Vasalopp och cykling till Paris samt Nordkap var några av de många äventyr han gjorde.

1991 träffade han sin livskamrat Lena och hennes barn Eva och Erik, som fick en stor plats i hans liv. Tillsammans byggde vi stugan i Gärdsmark, som betydde allt för honom. Där tillbringade Pelle all sin fritid, såväl i skogen som med pyssel runt stugan.

Han var en sann djurvän, fåglarna och igelkottarna behövde aldrig vara hungriga.

För Pelle var det en självklarhet att hjälpa till när någon bad om hjälp och det är så vi minns honom, med ett hjärta av guld.

Saknar honom.

Lena

Rapportera fel

Arne Larsson

Arne Larsson, Söderbodan, har avlidit i sitt boende på Klockarhöjden, i en ålder av 88 år och 11 månader.

Arne var född i Söderbodan, som äldsta barn till Vilma och Bror Larsson. Han var hemmet trogen, de senare åren med systerns goda omsorger.

Efter yrkesskola i Furuögrund blev det arbete hos Holmbom & Hedlunds med mycket byggnadssmide, trappräcken i stadshus och lasarett med med flera byggen under 50- och 60-talet.

Efter pensionen blev det arbete med trä; höstolar, sparkar och bakredskap.

De sista två åren har han bott på Sörgårda i Byske och Klockarhöjdens äldreboende, där han av en fin personal har fått en mycket god omvårdnad.

Familjen

Rapportera fel

Kurt Sundqvist

Söndagen den 29 april somnade Kurt Sundqvist, Eriksdal, Kåge, lugnt och stilla in på Skellefteå lasarett. Han blev 78 år.

Kurt var född och uppvuxen i Eriksdal, Kågedalen, son till Tore och Magda Sundqvist och äldst av fem syskon. Kurt övertog senare föräldrahemmet där han fick många fina år med sin sambo Gertrud.

Under nästan hela sin yrkesverksamma tid arbetade Kurt som grävmaskinist åt Sigvard Nordlund. Många skogsbilvägar i både Norr- och Västerbotten bär hans signatur. De sista åren arbetade Kurt åt gatukontoret i Skellefteå.

Ett stort fritidsintresse var gamla traktorer och mopeder.

Kurt har med stor glädje och omsorg följt syskonens barn och barnbarn under deras uppväxt.

I dag känner vi stor sorg och saknad, men också tröst och glädje i det ljusa minne han efterlämnar.

Familjen

Rapportera fel

Henry Åman

Henry Åmans bullrande stämma har tystnat. I en ålder av 77 gick han plötsligt och oväntat bort. Vissa människor känns ibland som odödliga och Henry var en av dem trots sin muskelsjukdom och andra krämpor, som så småningom tvingade honom till rullstolen. Henry var en kämpe, en krigare, skulle man kunna säga. En sådan människa som bara såg möjligheter, inte problem. Det smittade av sig på omgivningen.

Vi bodde grannar på Anderstorp i över trettio år. Hans röst hördes över gården och barnen flockades kring honom, för att busa och slänga käft. För slänga käft, det kunde Henry. Ett av våra barn, Simon, blev under några år som en familjemedlem hos Henry och hans sambo, Violet. Deras hem blev hans fristad, och där fick han den uppmärksamhet han behövde.

Henry bortsåg, som jag skrev, alltid från sitt handikapp. Han fiskade, tävlingsspelade boccia och rörde sig överallt med sin eldrivna rullstol. Även ute i terrängen. Ibland hängde ungarna som klasar på hans magiska maskin. Fast även den fick nog ibland. En höstkväll satt jag och min hustru, Birgitta, vid köksbordet och kvällsfikade. Plötsligt såg vi något röra sig på gångbanan bakom buskarna. Vi rusade ut och där upptäckte vi Henry krypande på alla fyra.

- Men, vad har hänt? utropade Birgitta.

Jo, rullstolen hade fastnat på skogsvägen bakom Byberget, flera kilometer bort. Henry använde en del kraftuttryck för att demonstrera sin ilska.

Birgitta erbjöd honom hjälp den sista biten, men Henry fräste till svar:

- Hördu du, tack, men har jag krupit så här långt, så kan jag även krypa den sista biten!

Repliken berättade allt om Henry som person. Ett varmt, rymligt hjärta, hett humör ibland, och en fantastisk, tjurig livsvilja.

Vår gård har blivit tystare, men Henrys röst fortsätter ändå att klinga uppfriskande inom oss!

Göran Lundin

Rapportera fel

Inger Fahlgren

På morgonen den 25 april somnade mamma stilla in på Skellefteå lasarett, efter en tids sjukdom. Hon blev 83 år gammal.

Inger var född i Nyholm, dotter till Axel och Klara Boman. I familjen fanns även en äldre bror, Tore, och en yngre syster, Gerd.

1949 gifte sig mamma med Ragnar Fahlgren från Varuträsk och de fick oss fyra barn, Berit, Barbro, Staffan och Anders.

Makarna drev tillsammans ett mindre jordbruk med allt vad det innebar av mjölkning, slåtter med mera.

Mamma tyckte att det var trevligt att umgås med grannar och vänner, symöten och syjuntan låg henne varmt om hjärtat.

Maken Ragnar avled 1991 och Inger bodde kvar i Varuträsk till 1998, då flyttade hon till Fältjägarvägen där hon har trivts bra med många goda grannar och vänner.

Mamma var mycket gästvänlig och omtänksam, kaffe med dopp fanns alltid till hands. Hon var även aktiv i Missionsbodens och Församlingskretsens verksamhet så länge hon hade krafterna kvar.

Saknaden är stor men vi bär med oss många ljusa minnen.

Barnen med familjer

Rapportera fel

Britt Jonsson

Tidig morgon den 21 april somnade vår kära mamma Britt Jonsson in på Skellefteå lasarett efter en kort tids sjukdom. Hon blev sjuttiofyra år. Hon var dotter till Edvin och Beda Salomonsson i Hjoggböle och växte upp som barn nummer fem i en skara på sju. 1960 gifte hon sig med Stig Jonsson från Skellefteå och fick två söner. Med tiden växte familjen med fem barnbarn som alltid fanns i hennes tankar.

Vår mor var liten till växten men stark, närvarande och rikligen begåvad. Mycket var det som hon under sin levnad hann uträtta, mycket som hon vid sidan av arbete och familj fann glädje och intresse i. Vävning, stickning, tovning, sömnad, lappning och lagning, ja, i denna ädla men i dag halvt bortglömda gren måste hon anses mästerlig. Sargade byxknän klarade hon galant, uppvik av kjolar, kappor och andra plagg likaså. Begreppet omöjligt fanns inte och dök det någon sällsynt gång upp så ville hon genast utmana det. Särskilt om det gällde dragkedjor. Fingerfärdig och uppfinningsrik som hon var, fick hon dem förstås genast på plats och blåste på så sätt och utan att triumfera nytt liv i slitna jackor och tröjor. Allt visste hon råd för och ofta gick man ifrån henne bättre rustad än när man kom. Hon var tålmodig, vänfast och social. Syjuntan låg henne varmt om hjärtat liksom bagarstugan och kolonilotten på Sjungande Dalen.

När sedan sjukdomen kom, tog hon också den med fattning. Tog den som den svåra, obegripliga uppgift den är. Men gick bet. För första gången gick hon bet. Hon gav upp, gav stillsamt och utan klagan upp.

När hennes mor gick bort och lämnade en ofärdig duk efter sig, var det förstås hon som grep sig an och slutförde. Virkade varsamt och med vördnad för ålderdom och kraftlöshet de sista varven, fäste trådarna så omärkligt och fint som endast hon kunde, stärkte och pressade så att duken blev precis som mor och dotter tillsammans hade tänkt att den skulle bli.

Och nu när mammas arbetsdag är slut, väntar där en vacker tvåändsstickad vante på sin fullbordan. Ett antal maskor bara, ett par varv. Men öglor och maskor som på ett barmhärtigt och försonande sätt kommer att knyta dag till dag, förgångenhet till framtid och generationer av kvinnor till varandra.

Vi saknar henne, vi sörjer.

Familjen genom Anita

Rapportera fel

Inga Selin

Vår fina mamma Inga Selin, Skellefteå, somnade in i sitt hem på servicehuset Tor den 25 april, med sina barn vid sin sida. Hon blev 94 år.

Inga var dotter till Teolinda och Olof Marklund och växte upp i Bjurliden, Boliden, tillsammans med fem syskon och en fosterbror.

Mamma fick tidigt hjälpa till med sysslorna på gården och efter avslutad skolgång arbetade hon som piga hos sin morbror i Petiknäs där hon träffade vår far Torsten Selin och tillsammans fick de sex barn. Familjen utökades senare med 14 barnbarn och 15 barnbarnsbarn.

Mamma blev änka 2008.

Mammas största intresse har varit att handarbeta. Trots att dagarna var fyllda med att sköta hem och barn hann mamma med att sticka, virka, brodera och sy kläder. Många är de alster av dukar, filtar, vantar och sockor, som nu finns hos barn och barnbarn. Ett annat intresse var att lösa korsord. Många söndagar kunde man se henne sitta böjd över korsordet medan söndagssteken puttrade på spisen.

År 2000 drabbades mamma av en stroke som gjorde att hon inte kunde utöva något av sina intressen längre.

År 2006 flyttade mamma och pappa till servicehuset Tor, där de fått god omvårdnad av fin personal.

Mamma var mycket social och när pappa levde tyckte de mycket om att umgås med släkt och vänner. På senare år var besöken av barn, barnbarn och barnbarnsbarn något som mamma uppskattade mycket. Att åka och hälsa på hos någon gillade hon också. Hennes sista utflykt, som hon var så glad över, var i början av april, då hon uppvaktade ett av sina barn på 60-årsdagen.

Mamma var en otroligt stark person. När vi trodde att slutet var nära reste hon sig plötsligt upp och ville dricka kaffe, skrattade och skojade med oss.

En älskad mamma, svärmor, mormor, farmor, gammelmormor och gammelfarmor har lämnat oss. Den sista av Marklunds barn har gått ur tiden. Vi saknar henne men unnar henne vila efter ett långt och händelserikt liv. Många fina minnen bär vi med oss.

Barnen

Rapportera fel

Britt Gustavsson

Britt Gustavsson, Åmliden, avled den 25 april på Solbacka efter en tids sjukdom. Hon blev 78 år.

Britt var dotter till Svante och Elsa Enkvist och växte upp på Heden i en syskonskara på sju. I sin ungdom jobbade hon bland annat på bageri och i blomsteraffär. Hon gifte sig med Tore Gustavsson och bosatte sig i Åmliden. De fick två söner, Jan och Lage.

Britt var i många år hemmafru och skötte om hushåll och barn. På senare år var hon även väldigt engagerad inom barntimmen i Svenska kyrkan.

En stor sorg var när sonen Lage gick bort 2000. Men barnbarnen skänkte henne stor glädje och hon var väldigt engagerad i dem. Britt blev änka 2009.

För en tid sedan drabbades hon av sjukdom och hamnade så småningom på Solbacka.

Britt var social och gästvänlig och umgicks gärna med släkt och vänner.

Hon sörjes närmast av sonen Jan, sonhustrun Maria och barnbarnen.

Jan

Rapportera fel

Sören Nilsson

Måndagen den 23 april somnade vår kära Sören Nilsson, Boliden, lugnt och stilla in i den eviga vilan efter en tids sjukdom. Han var nyligen fyllda 69 år.

Sören var född i Tärnaby och äldsta barnet till George och Sofia Nilsson, Boliden. När han var i treårsåldern flyttade familjen till Stöverfors utanför Boliden. Där växte han upp tillsammans med fyra syskon. Familjen flyttade senare in till Bolidens samhälle. Sören gick till en början i skola i Bjurån, sedan i Nyholm för att senare avsluta sin skolgång med att utbilda sig till svetsare/reparatör på yrkesskolan i Boliden. Efter utbildningen började Sören arbeta i Göteborg. Lite längre fram i arbetslivet tog han anställning åt Boliden mineral där han arbetade i 43 års tid som svetsare/reparatör. Sista delen av arbetslivet var han anställd åt Bergteamet. Det blev många olika orter Sören arbetade på runt om i Sverige genom sin anställning åt Boliden mineral och han var en riktig arbetsmyra och en erkänt skicklig yrkesman.

I unga år gifte sig Sören med Sanny, född Fjällström, från Tärnaby. Makarna gick skilda vägar i början på 1980-talet. 1983 träffade Sören Gun, född Brännström, från Kristineberg. De gifte sig och fick två barn, Erika samt Ola. Sören var pappa till tre barn, Mikael, Erika och Ola och farfar till ett barnbarn, Elin.

Sören hade lätt till ett skratt och han tyckte om att vistas i skog och mark. Han trivdes gott i stugan i Stöverfors och att fara och campa med husvagnen tillsammans med familjen. Målet för resan kunde vara i Norge och där fiskade han mycket sill och torsk. Sören tyckte mycket om fisk och av den anledningen fylldes sillkaggarna väl innan hemresan med husvagnen bakom bilen startade. Att plocka bär var en stor favoritsysselsättning. Vedhuggningen tog han på stort allvar och hans ledord var att ”Vintern är lång; det kan aldrig bli för mycket ved!” Sören var en flitig besökare av badhuset i Boliden med sina barn under deras uppväxtår. Barnen blev som fiskar i vattnet och de lärde sig snabbt att älska att bada och simma till hans stora glädje.

Nu har Sörens livsvandring avslutats. Det är dags för en resa till en annan värld, där de kära som gått före honom väntar på andra sidan stranden. Saknaden är stor för makan Gun och barnen, syskon, släkt och vänner som han lämnat många fina minnen hos.

Familjen

Rapportera fel