Irma Nyström

Vår mamma Irma Nyström, Skellefteå, somnade vid 93 års ålder lugnt och stilla in på äldreboendet Tor, den 2 februari, i kretsen av de närmaste.

Hon föddes i Frängsberg som första barn till Ander och Edla Lindkvist. Därefter kom i rask följd ytterligare elva barn, vilket medförde att mamma fick ta stort ansvar för sina småsyskon. Hennes yrkesval som hemvårdarinna blev kanske därför naturligt. 1945 gifte hon sig med vår pappa Alvar och de bosatte sig i Varuträsk där Eivor föddes. Något år senare förvärvade de ett hemman i Norra Bergfors och familjen utökades nu med ytterligare två döttrar, Birgith och Ulla. Mamma och pappa drev jordbruket tillsammans och hade stora framtidsplaner.

Redan 1956 drabbades maken Alvar av sjukdom, vilket gjorde att mammas ansvar för gården blev tungt. Att behålla jordbruket blev till slut ohållbart och 1962 flyttade familjen till Prästbordet. Mamma skolade om sig till kontorist och fick arbete på Bilfrakt där hon arbetade fram till sin pensionering. 1975 blev mamma änka.

Mamma hade många intressen; trädgård, stugan i Norra Bergfors, litteratur, politik och samhällsfrågor och genom hela livet värnade hon om sjuka och utsatta. Kvinnofrågor låg henne också varmt om hjärtat, bland annat läste hon vid 70 års ålder en universitetskurs i kvinnohistoria. Hon tyckte om att uttrycka sina åsikter genom att debattera och skriva. Som pensionär var hon också engagerad i Vuxenskolans studiecirklar.

Mamma var mycket mån om familjen och hade en fin kontakt med sina barnbarn.

De sista sex åren bodde mamma på äldreboendet Tor där hon fick en god omvårdnad av en varm och engagerad personal.

Flickorna

Berit Lindholm

Vår älskade mamma Berit Lindholm, född Karlsson, Umeå, avled den 30 januari på Norrlands universitetssjukhus efter en tids sjukdom.

Berit föddes 1928 i Kiruna men flyttade efter ett par år till Skelleftehamn, då hennes pappa Gustav, som var SJ-anställd, förflyttades dit. Berit växte upp i Skelleftehamn, och efter realskola började hon jobba i ett laboratorium på Rönnskärsverken.

I slutet på 40-talet gick hon en utbildning på Anderstorps lanthushållsskola och där träffade hon sin blivande man André Lindholm. De gifte sig 1951 och bodde under några år i Umeå när Berit jobbade på länsstyrelsen och André på skogsvårdsstyrelsen. Under åren i Umeå föddes 1953 sonen Lars.

I mitten på femtitalet flyttade familjen först till Burträsk och sedan till Boliden, där sonen Jan föddes 1956. Familjen byggde 1958 en villa på Myrgatan. Under barnens uppväxt arbetade Berit i hemmet, men började i slutet på 60-talet att arbeta på pastorsexpeditionen.

På 80-talet fick Berit två barnbarn, Björn och Ylva, som hon genom åren har ägnat mycket tid och omsorg.

Berit har haft ett stort intresse för musik, spelade piano och sjöng i kör. Läsning och korsord har varit andra intressen.

André gick bort 1999. Berit bodde kvar i Boliden till 2008, då hon flyttade till Umeå för att komma närmare barn och barnbarn.

Sönerna

Birgit Björk

Birgit Björk, Norrköping, född Viklund i Bureå 1927, avled efter en tids sjukdom den 30 januari.

1961 flyttade hon med barn och make till Norrköping, men har hållit kontakten med hembygden genom släkt och vänner och genom att varje sommar återkomma till familjens ställe i Tåme, Byske.

Omsorg och en ljus livssyn fick vi ta del av genom vår Birgit.

Många värdefulla minnen får vi ha till tröst.

Elfon, Karin, Erik och Lena samt barnbarnen

Gunilla Viklund

Gunilla Viklund lämnade oss lördagen den 28 januari på Klockarhöjdens äldreboende, Skellefteå, efter en tids sjukdom. Hon blev 73 år.

Gunilla var dotter till Magnus och Astrid Viklund och var yngst i en syskonskara på fyra barn. Hon växte upp i Degerbyn, Skellefteå.

I unga år arbetade Gunilla som barnflicka och hembiträde innan hon läste på handelsskola.

Under senare delen av femtiotalet träffade hon sin blivande make, Jan Hammega. Under äktenskapet bodde de bland annat i Kristineberg, Degerbyn, Kåge och Skelleftehamn, men även i Amsterdam – där hon lärde sig tala flytande holländska. Paret fick två barn, Magnus och Åsa.

På sjuttiotalet drev Gunilla kaféverksamhet i Skelleftehamn innan hon efter skilsmässa åter flyttade till Degerbyn för att där vårda och ge omsorg åt sin åldrande mor. Där bodde hon till mitten på 80-talet innan hon flyttade till Sjungande dalen. På grund av sviktade hälsa blev hon då också sjukpensionär.

Hennes största nöje var att läsa, teckna och när fingrarna fortfarande var flinka, att sy. Hon hade också stort intresse i och kunnande om blommor.

Barn och barnbarn var även de en stor del av hennes fokus.

Gunilla präglades svårt av sjukdom under senare delen av sitt liv. Trots det var hon ofta glad och positiv. Vi minns henne som en leende och kärleksfull person som gärna hade en kram att ge. Värme och omsorg var en naturlig del av henne.

Sin sista tid tillbringade hon på Hedvigsgårdens korttidsboende i Kåge och på Klockarhöjdens äldreboende där hon fått fin omvårdnad.

Saknaden är stor liksom tomrummet efter henne.

Men vi är tacksamma för allt det vi fått med oss och vad hon betytt för oss. Vi bevarar minnet ljust. Hon lever kvar i värme och kärlek.

Barnen

Åke Lindberg

Min pappa Åke Lindberg, Skellefteå, somnade in i sitt hem lördagen den 28 januari efter lång tids sjukdom. Han blev 84 år. Åke sörjs närmast av dotter och måg.

Han var yngst av fem bröder, son till Emil och Viktoria Lindberg, Östra Falmark.

Han har provat på många yrken, bland annat körde han tidningar åt Nordsvenska Dagbladet. En uppskattad återträff efter 50 år var i augusti 2008. Mest har han jobbat med kött, han har varit i många affärer och lagt upp köttdisken.

Pappa gifte sig med mamma 1951 och 1966 byggde de hus på Sörböle, där de bodde till 1999 då vi tog över huset. De hann uppleva sin guldbröllopsdag innan mamma avled 2002.

Att åka till fjällen och fiska på våren var något pappa alltid längtade till. Han hade gått igenom mycket och var svårt multisjuk, så att bli ensam var inte lätt men han var positiv och har haft en otroligt stark livsvilja.

Pappa var väldigt social och har haft många vänner som han varit ute och fikat med och de har fått smaka på den goda mat han tillagade samt även bakverk.

Ju sämre han blev desto mer isolerad blev han och vännen Margit betydde mycket för honom. Pappas sista tid har varit mycket svår men nu har han kämpat färdigt och det blev som han önskade, jag, hans dotter, var med honom ända till slutet.

Sorgen och saknaden känns tung men minnena lever kvar och vi får vara tacksamma för de år vi fått tillsammans.

Chatrin och Jan-Erik

Magdy Karlsson

Fredagen den 27 januari avled Magdy Karlsson, Siksjön, Glommersträsk,  på Piteå lasarett vid en ålder av 83 år.

Magdy var född och uppvuxen i Siksjön, äldst av sex syskon, varav två bröder fortfarande är i livet.

Magdy har efter avslutad skolgång arbetat med skogsplantering, postväskhantering, serverat vid danserna i Boksel och även varit anställd som växeltelefonist tills 1968 då växeln automatiserades. Föräldrarnas lantbruk var Magdy också delaktig i tills det avvecklades 1978. Magdy vårdade sina föräldrar Verner och Märta i hemmet och under den tiden anställdes hon av Arvidsjaurs kommun inom hemtjänsten, där hon blev kvar tills hon gick i pension 1993.

För Magdy kom alltid familjen i första hand. Många är det stunder vi har fått njuta av hennes otroliga matlagning samt goda fikabröd. Kaffepanna stod alltid redo för alla som kom på besök. Blommor och bärplockning var två av hennes stora intressen.

Tyvärr drabbades Magdy av en stroke sommaren 2006 vilket förändrade hennes livssituation.

Vi kommer alltid att minnas Magdy för all den glädje hon spred omkring sig samt omsorgen hon alltid hade för alla runt omkring henne.

För alla oss som kände Magdy har hon varit en stor kvinna i en liten förpackning.

Vi unnar nu Magdy den eviga vilan.

Närmast sörjande är bröderna Göran, Larry samt Lena.

Magdy är så saknad.

Familjen genom Lena

Thyra Johansson

Strax före midnatt lördagen den 28 januari somnade vår kära mamma Thyra Johansson, Skellefteå, in i sitt hem på Linagården. Thyra blev 81 år.

Hon föddes i Nyholm, Boliden, 1930 där hon växte upp med sina nio syskon och föräldrarna Arthur och Blenda. Thyra gifte sig med Hannes 1953, de fick fyra barn tillsammans. Mona 1953, Johnny 1956, Dennis 1958 och Peter 1960. Familjen bodde först i en bagarstuga på Aldergatan, Skellefteå, tills de blev för trångbodda och 1959 flyttade hela familjen till det nybyggda huset på Hedgatan i Skellefteå. Där bodde Thyra kvar till 2006.

Thyra arbetade inom restaurangbranschen hela sitt yrkesverksamma liv och jobbade på Domusrestaurangen från slutet av 60-talet fram till pensionen 1995.

Thyra var en givmild och snäll person, som var väldigt mån om sin stora familj bestående av både barn med respektive, barnbarn och syskon. Hon ville att alla skulle trivas och må bra. Både Thyra och Hannes tyckte om att resa och det blev många turer till varmare breddgrader med vännerna. Annan ledig tid spenderade hon gärna på dansgolvet eller i trädgården.

Thyra blev änka 2002 och då upptäcktes även att hon led av sjukdomen Alzheimers. 2006 flyttade hon till demensboendet Solgården, Ursviken, och 2008 flyttade hon vidare till Linagården, Morö Backe, där hon fick bo närmare familjen.

Thyra sörjs närmast av barn med familjer.

Barnen

Marian Norén

Söndagen den 29 januari somnade vår mamma Marian Norén, Skellefteå, in omgiven av nära och kära.

Mamma var född i Bränngård, Norsjö, i en syskonskara av åtta barn. Föräldrarna var Dagmar och Markus Granström.

Mamma gifte sig 1956 med Haldo Norén och de fick tillsammans barnen Roger 1957, Eivor 1958, och Carola och Susann 1963.

Mamma var alltid hemma och skötte om oss och hemmet. Syltades det inte så bakades eller lagades det mat.

På 1970-talet, då vi alla hade börjat skolan, så började mamma arbeta som lokalvårdare åt ASAB, arbetsplatsen var ST-gården. Hon hade även Cortex läkarmottagning som arbetsplats innan hon blev pensionär.

Tillsammans med sin syster tillbringade hon otaliga promenader, luncher och bingoträffar.

Mamma var alltid mån om sin familj, hon fanns alltid där för oss. Hon klagade aldrig över de krämpor som började komma på ålderns höst.

I fjol flyttade hon in på äldreboendet Ömheten, där hon blev väl omhändertagen av den gulliga personalen.

För cirka en månad sedan försämrades hennes tillstånd. Livet började rinna ur henne.

Nu önskar vi att vår älskade lilla mamma och maka får sova i ro.

Saknaden är stor.

Barnen och Haldo

Harry Lindh

Vår älskade pappa Harry Lindh, Skellefteå, föddes 1927 i Bureå. Han blev det åttonde barnet i den syskonskara på elva, som hans föräldrar Johan och Ester Lindh fostrade.

Efter skolgången i Bureå fortsatte den unge, studiebegåvade Harry till Solviks Folkhögskola. Därefter arbetade pappa några år som kontorist på Bolidenbolaget, innan han påbörjade sin lärarutbildning vid seminariet i Luleå 1950. Det var också där som han mötte sin blivande hustru och vår mamma, Annagreta Karlsson.

Harry och Annagreta gifte sig 1954 och arbetade några år som lärare på ett par orter i Norrbotten. Det var under dessa år som vi barn, Maria och Håkan, kom till världen.

1964 flyttade familjen till Boliden, där pappa undervisade i samhällskunskap och historia, samt fungerade som uppskattad yrkesvalslärare fram till sin pension.

De senaste 20 åren har våra föräldrar bott i Skellefteå, där pappa fortsatte att odla sina många intressen. Det var allt från idrott, trav och aktier, till samhällsfrågor. Han följde engagerat utvecklingen i vår omvärld och gjorde flera resor runt om i Europa tillsammans med sin kära hustru och goda vänner.

Pappa var en varm och levnadsglad människa, med stor omsorg och kärlek för sin familj, sin släkt och sina vänner. Inte minst hans många barnbarn har ljusa barndomsminnen från de olika lekar och äventyr de upplevt tillsammans med sin älskade morfar och farfar.

Allra bäst trivdes nog pappa i familjen sommarstuga i Finnfors, där han tillbringade många somrar. Ett smultronställe och en samlingspunkt för familjen, dit han välkomnade alla som ville dela en stund av glädjefylld samvaro.

Nu när pappa hastigt lämnat oss är naturligtvis saknaden enorm. Men för var dag som går, fylls tomrummet med alla glada, kärleksfulla minnen som han berikat oss med.

Vi är tacksamma för allt pappa gjort, allt han gett oss och betytt för oss alla.

Barnen

Elisabeth Lundqvist

Elisabeth Lundqvist, Jörn, somnade lugnt och stilla in i hemmet den 24 januari efter en tids sjukdom, i kretsen av de närmaste. Hon blev 80 år gammal.

Mamma var dotter till Jonas och Jenny Lundmark och föddes i byn Mångbo norr om Stensträsk. Hon växte upp i en stor syskonskara och började arbeta som piga i tidiga ungdomsår.

1949 gifte hon sig med vår pappa Sven Lundqvist och bildade familj och vi fyra barn föddes in i ett kärleksfullt och tryggt hem.

Under sitt yrkesverksamma liv arbetade hon inom vårdyrket och hennes engagemang och omsorg var stor.

Vår uppväxt har präglats av kärlek och omtanke och många roliga resor har vi fått vara med på tillsammans, som att åka upp till fjällen och fiska röding, följa med på fågeljakt eller ta bärkorgarna ut i skogen om hösten och plocka bär. Hemmet var en samlingsplats och vi har många fina minnen.

En stor glädje för mamma var alla de barnbarn och barnbarnsbarn som hon fick välkomna till världen och hennes varma famn var alltid öppen.

Efter pensioneringen fick mamma utlopp för sina stora intressen, vävning och trädgårdsarbete. Hon skapade tillsammans med pappa en grön oas i sitt hem i Åliden. Hon älskade blommor i alla dess färger och hade alltid något hon ville förbättra och förfina.

Mamma var en omtyckt och trofast vän och har genom åren knutit många vänskapsband. Vår sorg och saknad är stor men hon finns hos oss i ljust minne bevarad.

Barnen och maken Sven

Stig Albertsson

Stig Albertsson, Skellefteå, avled på Skellefteå lasarett den 24 januari.

Stig föddes i Bjuråker, Lycksele, som yngsta barnet i en syskonskara på fyra. Som ung arbetade han i skogen men utbildade sig till svarvare och 1969 fick han anställning på LM Ericsson i Söderhamn.

1970 gifte han sig med Gudrun och dottern Ingela föddes 1971. Efter några år gick flytten till Skellefteå. Här fick Stig anställning på Hydrauto.

1974 föddes sonen Tobias. 1980 flyttade familjen in i sitt nybyggda hus i Kåge. 1985 föddes dottern Hanna som tyvärr avled bara 17 år gammal.

Stig arbetade på Hydrauto Valves tills det såldes. Efter det fick han anställning på Adecco och de sista åren arbetade han på Brantholmen.

Stig trivdes bäst när han fick vara i skog och mark eller tillsammans med sina älskade barnbarn. Sorgen är tung men han lever i våra minnen.

Familjen

Folke Lindström

Folke Lindström född 1914, boende på Ringelsta i Arvidsjaur, avled natten den 27 januari.

Pappa Folke föddes som nummer åtta i en syskonskara på tio, men redan som femåring blev han moderlös när hans mamma dog i spanskan.

De äldre syskonen började då turas om att ta hand om hushållet och de yngre så deras pappa Engelbert (PE) fick snalla och försöka dra in lite kontanter till hemmet och livet i nybygget Snöbränna gick vidare. Tills det visade sig att man också fått TBC i huset. Det blev på nytt tunga tider och många av pappas syskon dog tidigt. En av hans systrar lever dock och är idag 105 år.

När pappa mötte mamma Gunborg och de gifte sig och tog över Snöbränna år 1940, var det dock en ljusare tid som tog sin början och barnen började komma. Till sist var vi sex syskon i ett livligt och glatt hem där besökare alltid var välkomna och där farfar PE bodde kvar till sin död i 102 års ålder.

Pappa gick endast 6 terminer i byaskolan i Brännberg, men var trots den korta skolgången inte bortkommen i varken teoretiska eller praktiska göromål. En särskild känsla hade han nog ändå för snickeriarbeten och skrivande. Än i dag läser vi fascinerade den långa saga han skrev för oss barn när han en gång på 50-talet låg sjuk och barnbarn och barnbarnsbarn har fått ligga i vaggan han har snickrat.

I många år arbetade han som sågare i Nordlunda. Men inte under vår- och slåttannatider, då krävde jordbruket sitt och många var de höstar han for runt och plöjde och harvade med sin tunga järnhjuletraktor.

Pappa var också en skicklig jägare och trivdes med livet i skog och mark. En kort tid på 70-talet bodde familjen i Boliden där de hade en skoaffär, men längtan hem blev för stor för pappa. Han lyckades också övertala mamma att flytta tillbaka till Snöbränna och överraskade henne då med att i smyg tapetsera sovrummet med rosenknoppstapeter.

Ett antal år bodde de sedan i Brännberg efter att ett av oss barn övertagit gården och startat upp jordbruket och i mitten på 90-talet flyttade de till en lägenhet i Arvidsjaur. De sista fyra åren bodde pappa på Ringelsta och talade ofta om hur bra han hade det där och hur väl han blev omhändertagen.

Pappa och mamma fick drygt 60 år tillsammans men efter mammas död för elva år sedan pappa blev ensam och han längtade efter att få träffa henne igen. Hemma hos Gud skulle de få mötas och tillsammans träffa alla de som redan gått före. Det var pappas övertygelse.

Tacksamhet och glädje var betecknande för pappa. Alltid såg han saker att glädjas och vara tacksam över och vi barn har fått växa upp i ett hem där vi och våra familjer alltid varit välkomna. Vi har kunnat tala om allvarliga ting och vi har haft otroligt mycket roligt tillsammans.

Nu är det vi barn som är innerligt glada och tacksamma för den pappa vi har fått ha ibland oss så länge och han kommer att leva hos oss alla med den varmaste kärlek.

Barnen

Monica Hjelte

Vår älskade mamma Monica Hjelte, Norsjö, somnade in den 25 januari i kretsen av sina närmaste efter en längre tids sjukdom. Hon blev endast 56 år.

Mamma växte upp i Gumboda med mamma Elsa, pappa Erik och sina tre yngre syskon.

1970 träffade mamma sin älskade livskamrat Bo, vår pappa. De valde att bosätta sig i Norsjö. 1974 utökades familjen med sonen Fredrik och 1977 med dottern Camilla.

Stort var hemlighetsmakeriet när de 2003 blev äkta makar i kapellet på Bjuröklubb.

I Bjuröklubb tillbringade de många somrar med husvagnen. Husvagnssemestrar och utlandsresor var något de bägge njöt av. Mamma var pysslig och konstnärligt lagd. Hon trivdes som bäst då hon fick vara hemma och sy eller påta i trädgården.

Mamma började sin yrkesverksamma bana som dagbarnvårdare, för att senare börja jobba som sömmerska. Vid sin bortgång var hon anställd vid Samhall.

I augusti 2008 fick mamma sitt cancerbesked. Ända sedan denna dag var hon helt inställd på att bli frisk och inte låta sjukdomen bestämma. Tyvärr drabbades hon av en stor sorg då vår pappa 2009 gick bort efter en kortare tids sjukdom.

Trots alla motgångar som mamma drabbades av så visade hon en fantastisk tapperhet och vilja att fortsätta leva ett vanligt liv. Att delta i barnbarnens aktiviteter och se deras framsteg blev ännu viktigare och ännu mer meningsfullt för mamma.

Mamma var en varm människa som månade om de sina. Vi saknar henne enormt men hon kommer alltid att leva kvar i våra hjärtan.

Barnen

Harrieth Sandström

På onsdagskvällen den 25 januari somnade mamma Harrieth Sandström, Skellefteå, in i sitt hem efter en kort tids sjukdom.

Mamma var född och uppvuxen i Stockholm och arbetade under större delen av sitt liv på SF:s reklamateljé. Mamma var kreativ och konstnärlig och gjorde många uppskattade alster, några sålde hon också på Nordanås julmarknad.

Mamma var en hängiven sportfantast och följde de flesta sporter på teve. Hon var själv en duktig friidrottare i unga år och tävlade bland annat på Stockholm Stadion. Under många år åkte hon till Ramundberget där hon åkte både slalom och längskidor. Hon var också aktiv i Stockholms Skridskoseglarklubb.

2003 flyttade mamma till Skellefteå där hon fick rå om sig själv och njuta av sitt fina hem.

Mamma var en underbar människa som månade mer om andra än sig själv. In i det sista visade hon vilken stark och tapper människa hon var.

Vår värdefullaste pärla – hon fattas oss.

Dottern Pia

Kerstin Nilsson

Kerstin Nilsson, född Sandström, Skellefteå, har den 25 januari avlidit. Hon efterlämnar en vid krets av sörjande, inte minst livskamraten Helge, fem barn och många barnbarn och barnbarnsbarn.

Kerstin föddes den 18 maj 1932 i Burmoran, som dotter till Artur och Edit Sandström. Tidigt började hon försörja sig själv genom att arbeta på kafé, först i Överklinten där hon hade sina morföräldrar och sedan i Göteborg. Kerstin blev snabbt omtyckt för sitt rättframma sätt och sin stora flit.

I Göteborg träffade hon vår far, Rune Nilsson från Kålaboda. Paret gifte sig 1950 och flyttade till Umeå, där dottern Ann-Christin föddes 1951. 1952 flyttade paret till Skellefteå där sonen Peter föddes. Därefter flyttade de till Norsjö för att driva en mekanisk verkstad. Där utökades familjen med dottern Britt-Inger och sonen Mikael 1954 respektive 1957. Efter att verkstaden brunnit ned köpte makarna en verkstad i Hjoggböle, där yngste sonen Johan föddes 1963.

Kerstin utbildade sig till kokerska och arbetade många år i köket på Skellefteå lasarett och som köksföreståndare på sjukhemmen på Anderstorp och i Skelleftehamn. På 80-talet träffade Kerstin Helge Wahlberg från Gummark som kom att finnas vid hennes sida ända fram till slutet. Tillsammans har de tillryggalagt många mil på sina besök hos släkt och vänner runt om i länet.

Kerstins hem var alltid öppet för alla, inte minst på de fester och middagar som hon ordnade. Hon var en mycket social person som räckte till för många och särskilt ömmade hon för de svaga i samhället. Vi har många fina och roliga minnen som visar på hennes mycket praktiska omtanke för de sina. Hon visste intuitivt var behoven fanns och fyllde dem på ett handfast och resolut sätt.

Vi har förlorat vår mamma, vårt landmärke, och Helge har mist sin älskade livskamrat. Hon fattas oss.

Barnen

Karl-Erik Åström

Karl-Erik Åström, Åmliden, somnade in den 26 januari i en ålder av 70 år.

Kalle föddes den 17 juli 1941 och var son till Nikanor och Elina Åström. De första åren bodde han hos sin älskade mormor i Vormträsk. De flyttade sedan till Åmliden, som han blev trogen trots sina utflykter ut i världen.

Han hämtade sin livskamrat i Skåne och fick sonen Niklas 1972, som var hans stora glädje här i livet.

Kalle var en arbetsmyra och ville så vara in i det sista, även om krafterna avtog.

Han sörjs närmast av sin livskamrat Ingegerd, sonen Niklas, svärmor Inez, syskonen Anders och Gunilla och hennes dotter Veronika med familj.

Ingegerd

Martin Bergstedt

Martin Bergstedt har fridfullt somnat in i Uppsala, den 15 januari, 84 år gammal.

Han föddes 1927 i Burvik, son till Karin och KA Bergstedt, som senare etablerade sig i Skellefteå. Hans yngre syster, Mai, kom med tiden att bli hans bästa vän och stöd i livet.

Efter läroverket studerade Martin språk och historia i Uppsala där han träffade Ebba som blev hans hustru 1950. När han avlagt sin fil magexamen flyttade de norrut via Lycksele och Bjurholm, till Skellefteå. De fick tre barn, Anders, Hans och Malin.

Med hus och familj på Norrböle tjänstgjorde han under 60-talet som adjunkt och lektor i främst historia och franska på Norrhammarskolan, Nordanå och senare Kaplanskolan. Han älskade lärarrollen och berättade ofta lustfyllt om sitt arbete. Franska var hans passion, och många var inspirationsresorna ner till Frankrike.

1972 gifte han om sig med Inga, som han delade återstoden av sitt liv med. De bodde i Skellefteå och hade en flitigt utnyttjad stuga vid havet, tillsammans med Ingas döttrar, Karin och Margareta.

Martin var aktiv i bland annat ordenssällskapet W6, Lions Club och Alliance Française. Han spelade pingis, åkte skidor och cyklade, långt upp i åren. Sitt intellekt höll han i trim bland annat genom att lösa korsord, läsa böcker och spela schack.

Efter hans systers alltför tidiga bortgång flyttade han och Inga 2003 till Uppsala, för att komma närmare barnen. Inga gick bort 2010. Då var Martin redan märkt av stroke och han framlevde sitt sista år på ett äldreboende i Uppsala.

De flesta minns Martin som en bildad, passionerad och dramatisk föreläsare eller en engagerad diskussionspartner. Han bjöd gärna till fest och gladde ofta sin omgivning med inspirerade tal, vitsiga verser och kluriga korsord.

Han sörjs närmast av barn och barnbarn samt Ingas barn och barnbarn.

Barnen

Ninni Holmlund

Vår mamma Ninni Holmlund, Skellefteå, somnade lugnt och stilla in i sitt hem på Regnbågens äldreboende onsdagen den 25 januari. Ninni blev 89 år och sörjes närmast av barn, barnbarn, barnbarnsbarn och en syster.

Ninni föddes 1922 i Norra Blåfors, Ålund, i en stor syskonskara, föräldrarna var Emmy och Robert Lindfors.

Som ung flyttade Ninni till Skellefteå där hon bland annat arbetade hos O M Andersson.

I början på 1940-talet träffade hon Robert Holmlund från Frostkåge. De gifte sig så småningom och bosatte sig i Skelleftehamn. 1946 föddes sonen Tommy och 1947 dottern Monica. Under hela vår uppväxt ägnade mamma all sin tid åt familjen och hemmet. Hon var mycket intresserad av heminredning och mode. Hon var också duktig på att baka och hon kunde åstadkomma fantastiska bakverk som vi barn och alla släktingar och vänner fick njuta av.

1952 byggde pappa en sommarstuga i Tåmeträsk och där tillbringade vi många sköna sommarlov, stugan blev också en populär samlingsplats för släkt och vänner.

I början på 1960-talet flyttade vi in till Skellefteå och mamma sökte sig då ut i arbetslivet. Hon arbetade bland annat på Mays Damkonfektion under ett antal år.

Efter pensioneringen tillbringade mamma och pappa mycket tid i sommarstugan men också på mammas hemställe i Blåfors. Det blev också ett antal bussresor runt om i landet med PRO.

När mamma blev änka 1993 flyttade hon till Anderstorps servicehus och där ägnade hon mycket tid till handarbeten, korsord och bingospel.

De sista åren bodde hon på Regnbågens äldreboende där hon fått all den hjälp och omvårdnad som hon så väl behövde.

Barnen

Britt Parneryd

Måndagsmorgonen den 23 januari somnade vår kära mamma, Britt Parneryd, född Brännström, Skellefteå, stilla in på Skellefteå lasarett efter en kort tids sjukdom. Hon blev 83 år.

Mamma föddes i Renholmen, yngst i en syskonskara på fyra barn.

Britt gifte sig på sent 40-tal med John Parneryd. I äktenskapet föddes tre barn; Barbro, Lennart och Helén. Paret gick skilda vägar i mitten av 60-talet, då de bodde i Borås, och Britt flyttade tillbaka till Skellefteå med barnen.

Hon arbetade som läkarsekreterare och på skattemyndigheten fram till sin pensionering.

Mamma älskade att dansa, sjunga i kör och otaliga är de tröjor, västar, sockor och liknande vackra alster som vi alla har fått glädje av. Hennes konstnärliga sida syntes tydligt i hennes vackra lampor och tavlor som hon gjorde genom åren. Ett annat kärt nöje och intresse var hennes älskade hundar som följt henne genom livet. Boxern Rita låg henne varmt om hjärtat, men även bostonterriern Donna som Britt, trots sin svåra reumatism, alltid gick den dagliga turen med.

Många är vi som blev hjälpta av henne runt deklarationstider. Hon var vår familjs nav och då hennes barnbarn kom var glädjen enorm.

Hennes särskilda omtanke, värme och kärlek kommer att fattas oss. Vi kommer alltid att minnas lilla mammas motto: ”liten men naggande god”, och hur väl hon månade om oss alla.

Närmast sörjande är barn med familjer samt hennes bror med familj.

Barbro Parneryd

Lars-Göran Andersson

Vår lillebror Lasse har somnat in på Solstigen i Norsjö.

Lasse föddes i Malå och var son till Joel och Maji Andersson. Han hade Downs syndrom och har bott i Norsjö större delen av sitt liv. Lasse har arbetat på Dagcenter i Norsjö där han trivdes med sitt arbete, arbetskamrater och framförallt med personalen.

Lasse var en riktig spjuver med glimten i ögat och hade lätt för att hitta på ”hyss” av olika slag. Han tyckte om musik och dansade även gärna på Medan i Norsjö.

Han hade en fantastisk omvårdnad i Norsjö med en engagerad personal som har gett honom ett värdefullt stöd.

Syskonen

Olle Rönnlund

Olle föddes som ett av fyra syskon på Hedensbyn, föräldrarna var Anna och Oskar Rönnlund.

Mamma och pappa hade varit klasskamrater på Moröskolan, de möttes igen och gifte sig 1951. År 1952 föddes dottern Anna-Karin och 1956 föddes sonen Nils-Olov hemma på Hedensbyn.

Pappa arbetade i stort sett hela sitt yrkesliv åt SCA skog. När han och mamma var 62 år gick de i pension. De tillbringade alla somrar i stugan ute i Sillskatan. Där fick pappa utlopp för sina intressen, fiske, vedhuggning, trädgårdsskötsel och bara njuta av naturen.

För tre år sedan gick mamma bort och pappa blev ensam. I april i fjol fick han en plats på Solgården och där trivdes han jättebra.

Pappa var den mest snälla, omtänksamma och fantasifulla människa som man kan tänka sig.

Vi kommer att sakna honom oerhört!

Barnen

Ulla-Maj Andersson

Måndag morgon den 23 januari avled Ulla-Maj Andersson, Norra Strömfors, Boliden, på Skellefteå lasarett efter en tids sjukdom. Hon blev 85 år. Hon var enda barnet till Johan och Ester Lindkvist.

I unga år jobbade hon som hembiträde i olika familjer. Ulla-Maj gifte sig 1947 med Thure Andersson. De bosatte sig i Norra Strömfors, Boliden, den by som mamma föddes i och som kom att bli hennes hem under hela hennes liv, förutom tre år när hon som barn bodde i Malmberget med sina föräldrar.

1954 föddes dottern Ingrid och fyra år senare föddes Karin.

Ulla-Maj var en kvinna som värnade om hemmet och hon omslöt oss barn, och senare även barnbarnen, med sin omsorg och kärlek. Hon var en riktig matmamma och på kvällen när hon satt sig i fåtöljen kom alltid ett handarbete fram.

Vårt hem var alltid öppet och gästvänligt, där vännerna alltid var välkomna. Ulla-Maj var även engagerad i PRO och i kyrkan.

När pappa blev pensionär blev resandet en stor del av deras liv, till bland annat Norge, Frankrike och olika delar av Sverige. De sista åtta åren började hälsan svikta för både mamma och pappa och den sista resan gjordes 2007.

I september 2010 blev mamma änka och efter pappas död försämrades hennes hälsa kraftigt och saknaden efter honom tärde på henne.

Den sista veckan vårdades hon på lasarettet, avdelning 26, där hon blev väl omhändertagen.

Vi saknar vår lilla Ulla-Maj, men hon finns i våra hjärtan.

Ingrid och Karin med familjer

Martin Rundström

Martin Rundström, 79 år, avled hastigt och oväntat i sitt hem i Boliden torsdagen den 19 januari.

Han föddes i Fjällboda av Fanny och John Rundström, äldst i en syskonskara av tolv.

Martin gifte sig 1954 med Ingegerd, född Berggren, från Glommersträsk. De flyttade till Strömfors där de året efter fick sin första son, Lennart. Två år senare föddes Rolf och i samband med att Martin byggde deras egna hus i Boliden, 1959, föddes Anders.

Ingegerd och Martin skildes i början av 70-talet och i sitt förhållande med Kerstin Öhlund fick Martin sin fjärde son, Greger.

Han började sin anställning vid Boliden AB, som gruvarbetare i Renström och Boliden.

Men relativt snabbt växlade han över till egna företag. Redan i slutet på 50-talet köpte han en taxirörelse som han drev med framgång ända till början på 90-talet.

Förutom taxi ingick även ambulansservice i företaget. Från 1966 ingick Bolidens privata ambulans i landstingets regi, till 1978 när den övertogs av Västerbottens landsting.

Under åren drev han, tillsammans med hustru, barn och anställda, även bensinstationen BP, cykelverkstad, skridskoslipning för BFFI:s hockeyverksamhet med mera.

Martins lilla paradis var den egenbyggda stugan i Kankberg, där tillbringade han mycket tid och trivdes som bäst. Han berättade gärna historier, en del sanna och en del kanske kryddade från egen fantasi. Han var en händig och social person som gärna följde Bolidenkillarnas framfart i hockey-Sverige.

Efter företagsförsäljning och pensioneringen flyttade han bland annat till Holmsund och Umeå där han bodde några år fram till det att han återvände till Boliden för två år sedan.

Martin sörjes närmast av sönerna med familjer.

Sönerna

Hubert Holmström

Hubert Holmström, Skellefteå, avled den 24 januari lugnt och stilla i hemmet i tro på sin Gud. Han efterlämnar hustrun Inga-Britt och sonen Carl-Henrik med familj. Hubert blev 88 år.

Hubert föddes i Dalfors i en syskonskara på nio. Efter att ha arbetat med många yrken utbildade han sig till präst vid 50 års ålder. Första prästtjänsten blev i Kiruna och sedan i Glommersträsk fram till pensionen.

Hubert hade alltid en känsla för bönhusen ute i byarna, där församlingskåren låg honom varmt om hjärtat. Så sent som i söndags var han till Krångfors.

Vi minns honom som en engagerad förkunnare och en som levt i ordet och bönen varje dag. Han hade ett brinnande intresse för sommarstugan och blommorna i Brännfors.

Så länge krafterna fanns var han flitig i missionsboden.

Vi överlämnar nu Hubert i tacksamhet i Guds händer, Ps 507.

Inga-Britt och Carl-Henrik med familj

Karin Lundström

Karin Lundström, Drängsmark, avled den 22 januari på Norrgårda i Byske, hon blev 83 år.

Hon föddes i Umeå och växte upp som fosterbarn hos Ida och Gunnar Johansson.

Hon träffade sin make Arnold Lundström 1948 och de bosatte sig på Tällåsen, Drängsmark. De fick två barn tillsammans, Benny och Inger.

De arbetade med gårdens jordbruk fram till sin pension.

Karins stora intresse var blommor, både ute och inomhus. Virkning och broderier var ett annat stort intresse. Karin och Arnold hade ett stort umgänge och vänskapskrets och alla var alltid välkomna på fika.

Saknaden efter vår mor är stor.

Barnen

Ivar Jonsson

Ivar Jonsson, Skellefteå, avled på Skellefteå lasarett den 18 januari efter en kort tids sjukdom. Han blev 79 år.

Vår pappa var son till Ehard och Mandrea Jonsson i Gumboda, Norsjö. Han blev deras tredje och yngsta barn, lillebror till Vera och Henning.

19S7 gifte han sig med vår mamma, Sara, född Bergqvist från Petiknäs, och åren därefter fick de oss barn.

Sitt yrkesliv kom han att ägna åt byns sågverksindustri som bland annat hans far varit med om att starta.

Tack vare sin kristna övertygelse var han på fritiden mycket engagerad i ungdomsverksamheten i Gumboda/Rålunds EFS-förening.

Att han var en hängiven familjefar vittnar alla minnen vi fått med oss av att han gärna läste sagor tills vi somnade, tog med oss på utflykt till skogen med korvgrillning på menyn eller lät oss följa med ut på älven och dra lax eller pimpla röding på någon fjällsjö. Han fanns alltid där när man behövde ventilera vad som kunde trycka det unga hjärtat, intresserat lyssnande och stödjande. Eller när något musikstycke behövde sin första publik – då satt han bänkad. Hans och mammas stora musikintresse gick i arv. När sedan barnbarnen kom fick även de glädje av hans mjuka famn.

Kanske var det för att han föddes vid årets ljusaste tid som våra minnen bär på en särskild lyster. Kanske var det för att det snöade just den midsommaraftonen som hans hjärta blev extra varmt. Kanske är det för att hans mjuka blick, alltid med en glimt i ögonvrån, nu för alltid är borta som vår värld känns lite hårdare.

Tillsammans med mamma kommer vi att sakna pappa djupt och med stor tacksamhet tänka tillbaka på all den kärlek och omsorg han förgyllde våra liv med.

Helene, Gunnar och Barbro

Frans Sjölin

Frans Sjölin, Pjäsörn, har avlidit efter en kort tids sjukdom, han blev 82 år. Frans var född i Hemmingen som barn nummer två av fyra syskon. I ungdomsåren arbetade han med skogsarbete, pålning och sågverksarbete.

När Frans var 23 år började han som grävmaskinsförare hos Skånska cementgjuteriet. Han jobbade där i tolv år och fick sedan anställning som förrådsman vid försvarets materialförvaltning i Norsjö.

1954 gifte han sig med Lisen Sjösteth och tillsammans fick de fem barn, Irene, Ivan, Inge, Ingvar och Niklas. Efter att barnen blivit stora gick paret skilda vägar.

Efter ett tag träffade han Ann-Marie och de fick en son, Lars, tillsammans. De var då bosatta i Svansele.

Efter några år flyttade Frans tillbaka till Pjäsörn, där han trivdes bra. Frans har i många år varit aktiv i DHR, där var han kassör, som han tyckte var ett förtroendefullt uppdrag. Frans var en mycket social och utåtriktad person, han älskade att köra bil och hälsade ofta på sina barns familjer och var mycket intresserad av hur det gick för alla. Han hälsade även på andra släktingar och bekanta med jämna mellanrum.

Vi är många som delar saknaden efter Frans och han sörjes närmast av Ann-Marie, barn, barnbarn, barnbarnsbarn samt övrig släkt och vänner.

Barnen

Thyra Wiklund

Vår kära svägerska Thyra Wiklund, Skärholmen, Stockholm, har avlidit den 13 januari, hon blev 83 år.

Thyra var gift med Henry Wiklund från Bodan, Skellefteå.

Hon var född i Bodesböl i Danmark och familjen flyttade senare till Broager i Jylland, där föräldrarna hade ett hem för åldringar.

Thyra flyttade till Sverige vid 19 års ålder, för att gå på Hagabergs Bibelskola. Under sin tid där mötte hon sin käre Henry, de gifte sig och fick två barn, Per och Kaj.

Thyra var en helhjärtad prästfru, vilket också innebar ett antal flyttar genom åren med anledning av Henrys tjänst som präst. Deras första tjänst och hem var Nyåker och den sista var Skärholmen i Stockholm.

Under denna tid utbildade sig Thyra till diakon vid Ersta Diakoni. Den tjänsten hade hon i Skärholmens församling, där också Henry verkade som kyrkoherde till deras pensionsålder.

Ett av Thyras stora intressen var konst, hon läste konsthistoria och besökte också flera platser för att berika sitt kunnande. Hon kunde på ett representativt sätt uttrycka sig och ge vidare av sin tro och sina livserfarenheter.

En vacker pärla i vårt släktband har lämnat oss, med saknad men med många vackra minnen. Hennes omsorg om andra och hennes gästvänlighet.

Närmast sörjande är maken Henry samt sönerna Per och Kaj med familjer.

Familjerna Wiklund och Wikström samt övrig släkt genom Alva

Lilly Jakobsson

Lilly Jakobsson, Piteå, har avlidit i en ålder av 100 år.

Hennes närmaste är barn med familjer.

Hon var född i Allejaur, Arjeplog, och blev den sista i syskonlänken Degermark.

Fram till 95 års ålder bodde hon kvar i sitt hem i Kronogård, Arvidsjaur, dit hon flyttade 1937 tillsammans med maken Fabian. Maken avled 1982.

Sedan blev det en tid egen lägenhet i Arvidsjaur innan flytten, i november 2010, gick till Mogårdens äldreboende i Piteå.

I familjen har fem barn vuxit upp.

Hon fick glädjas över att se sin familj växta till fjärde och femte led.

Trots sitt handikapp, polio som barn, behöll hon sitt goda humör, sin förnöjsamhet, framåtanda, slagfärdighet och humor.

Alla nära och kära fick ta del av hennes hjälpsamhet. Hon var alltid redo att ställa upp och finnas till hands efter förmåga.

Valdor Engström

Valdor Engström, Klubben, Piteå, har avlidit i en ålder av 74 år.

Han sörjes närmast av sambon Laila och två barn med familjer.

Han var född i Abborrträsk som ende son till Oskar Engström och hans maka Hedvig Lestander. Efter sjuårig folkskola provade han på olika arbeten, bland annat skogsarbete tillsammans med sin far.

Han flyttade till Luleå där han fick jobb som byggnadsarbetare och där blev han kvar i tre år och träffade i Luleå sin fru Eini. De köpte en taxirörelse i Bureå, ett företag som de drev i många år. Makarna flyttade till Munksund 1994 då deras båda barn bodde där. 1997 blev han änkeman.

Sin fritid ägnade han åt jakt, fiske och stugan i Arjeplog. Han var också intresserad av musik och spelade dragspel, en hobby som var hans glädje speciellt på senare år när hälsan blev sämre.

Det var på motionsdans som han träffade sin Laila.

Musiken, dragspelsträffar och att resa med husbilen blev i flera år deras stora glädje. De var bland annat till Spanien några gånger men de reste även i Sveriges avlånga land och gjorde fisketurer till Arjeplog och hans älskade stuga vid Tjårvesjokk. Sista året blev det inte så mycket resande och spelande då hans hälsa försämrades.

Vi minns honom för all den glädje han spred med sin humor och sin musik.

Nu har dragspelstonerna för alltid tystnat.

Laila, Tony och Åsa med familjer

Lilian Enqvist

Fredagen den 20 januari somnade Lilian Enqvist, Skellefteå, stilla in efter en längre tids sjukdom vid en ålder av 78 år. Lilian var född och uppvuxen i Kåge som den äldsta av tre döttrar till Anna och Oskar Jonsson. Som 14-åring fick hon anställning som telefonist vid Kåge telegrafstation och sedan på Televerket i Skellefteå, där hon blev kvar ända fram till pensionen.

I början av 50-talet träffade hon sin kärlek, Bernt, och 1956 stod bröllopet. I äktenskapet föddes två barn, Mikael och Helena.

1998 föddes hennes efterlängtade och älskade barnbarn, Karl. Trots de många milen dem emellan, har de alltid stått varandra mycket nära. Hon var den finaste och mest omtänksamma mommo man kunde önska sig.

För Lilian kom familjen alltid i första hand. Många är de stunder som vi fått njuta av hennes otroliga matlagning och goda fikabröd. Somrarna tillsammans i stugan i Bureå är också något vi kommer att minnas med glädje.

Hon kämpade tappert in i det sista. En älskad maka, mamma och mormor har lämnat oss med många fina minnen att se tillbaka på. Vi saknar henne så!

Bernt, Mikael, Helena och Karl

Greta Wännström

Greta Wännström, Bursiljum, avled hastigt lördagen den 21 januari i en ålder av 91 år.

Greta var född i Bursiljum, näst yngst av sju syskon, varav yngsta systern fortfarande är i livet.

Efter avslutad skolgång arbetade Greta som piga under flera år. Dessutom lärde hon sig att sy på maskin.

År 1941 gifte hon sig med Axel, som hade åkerirörelse i byn, och de fick fyra barn. Hon skötte hemmet och många fina klänningar och kappor hann hon med att sy till flickorna och andra som behövde hjälp med sömnadsarbete.

Under flera år arbetade hon som hemsamarit hos sin gamla mor, som också uppnådde mogen ålder. Under denna tid fungerade hon även som vaktmästare på byastugan.

Hon bodde i hembyn till år 2005, då sonen Per-Johan övertog hemstället och hon flyttade till Burträskgårdarna. Att flytta från Bursiljum var svårt men när hon väl var där så blev hon snart en flitig deltagare i de aktiviteter som erbjöds. På hobbyn var hon flitig och många fina dukar och stickade strumpor tillverkades där. Att sedan få en bingovinst under veckan gjorde ju inte boendet sämre.

Vi är tacksamma för all vård och omsorg Greta fick från personalen inom hemtjänsten i Bursiljum och Gammelgården i Burträsk.

Gretas stora fritidsintresse var att läsa. Allt från skönlitteratur till skvallerpress. Tack vare detta, och att hon fick behålla sitt kristallklara intellekt ända till slutet, gjorde att hon visste vad som hände i vårt land. Hon var också intresserad av Burträskbygdens historia, och tack vare att hon fortfarande prenumererade på Norran så visste hon allt om vad som hände i Burträskbygden.

Barnen

Kaarina Löfroth

I en ålder av 90 år har Kaarina Löfroth, född Isomursu, Lövånger, avlidit.

Kaarina föddes i Pudasjärvi, Finland. Efter avslutad skolgång arbetade hon som kontorist och under kriget även som lotta.

För att lära sig tala och skriva bättre svenska reste Kaarina 1947 till Sverige för att arbeta. Hon kom till Lövvattnet i Lövångers kommun och träffade där Sture Löfroth som hon gifte sig med 1950. 1951 föddes dottern Marianne och senare fick de ytterligare en dotter, Monika.

I början av 60-talet köpte makarna ett hemman i Bissjön och drev där ett skogs- och lantbruk tillsammans fram till 1983 då Sture hastigt, och alltför tidigt, gick bort. 1994 drabbades Kaarina ytterligare av en stor sorg då dottern Marianne dog.

Trots dessa hårda motgångar var Kaarina i hela sitt liv en positiv och utåtriktad person som tyckte mycket om att umgås med släkt och vänner. Hennes stora fritidsintresse var sång och musik och hon var under många år medlem i Lövångers kyrkokör. Kaarina var pigg och aktiv och reste flera gånger per år till Stockholm och Pudasjärvi. Hemlandet Finland hade alltid en speciell plats i hennes hjärta och vid sportsammanhang då Sverige och Finland möttes fanns i hennes ögon två segrare.

Kaarina hade förmånen att få vara rask och kry ända tills bara några veckor innan sin bortgång.

Kaarina lämnar närmast efter sig barn, svärsöner och barnbarn som är tacksamma över att ha haft henne som mor, svärmor och mormor.

Dottern Monika

Anna Öhlund

Tidigare Skelleftepolitikern Anna Öhlund, född Bergsten, Byske, dog i Byske den 22 januari efter en tids sjukdom. Hon blev 85 år.

Farmor härstammade från byn Åselet vid Byskeälven, men växte upp i Matmyr utanför Myrheden tillsammans med sex syskon. Hon gifte sig 1949 med sin Folke som sedan dess funnits vid hennes sida. Farmor fick två barn, Olov och Monica.

I ung ålder, efter utbildning vid Byske husmodersskola, arbetade farmor som piga i Myrheden, för att efter diverse andra jobb börja vid bespisningen i Myrhedens skola, där hon jobbade tills skolan stängdes under 80-talet.
Parallellt med arbetet i Myrheden hade farmor en lång och hängiven politikergärning i Skellefteå, med många uppdrag och motioner som resultat. Hennes namn möttes med respekt från kollegor och opposition.
 Efter pensionen flyttade mina farföräldrar till Ribbfors utanför Åselet.

Farmor var en talangfull person, det tog sig bland annat uttryck i keramik och vävnad. Mest utmärkande var dock omtanken om familjen. Man kunde känna styrkan och tryggheten i hennes röst när hon lyssnade och gav goda råd.

Åren efter att farmor gick i pension spenderades i Ribbfors och ofta uttryckte hon glädjen över att få tillbringa sin ålderdom på den plats hon älskade. Ribbfors blev också en central plats för den närmaste släkten och farmor gladde sig åt att kunna ta emot oss i hemmet. Farmor, som också var mormor, omfamnade och älskade livet. Minnen från barndomens lek och sagoläsning, husdjur, utflykter och äventyr blandas med minnen från vuxen ålders fiske, skogspromenader, bär och svampplockning, matlagning, politiska diskussioner och trägårdsarbete. Mina söner lärde känna sin gammelfarmor som en matmor med stort hjärta. En av sönerna utbrast, före skolåldern, att ”Det är alltid julbord hos gammelfarmor”. Det är så jag kommer att minnas farmor, alltid godhjärtad, omtänksam, glad och med uppdukat bord välkomnande dem hon älskade.

Roger, sonson

Lena Johansson

Vår syster Lena Johansson, Norsjö, somnade in lugnt och stilla en vecka före sin 75-årsdag.

Hon föddes på Fromheden, som tredje dotter till Ester och Bengt Johansson.

Lena fick två fantastiska pojkar, Patrik och Magnus. En stor sorg och förlust drabbade Lena och familjen när Patrik för fem år sedan avled i en hjärntumör. Men hon fick tre fina barnbarn som hon gladdes åt och ägnade stor omtanke.

En stor del av sitt liv var Lena affärsanställd, bland annat på Forsberg & Aspgrens Elaffär. Under 50- och 60-talet var hon aktiv i Norsjö Lottakår. Under senare år har hon lagt ner ett stort engagemang och arbete i Norsjö hembygdsförening, där hon bland annat ansvarade för dokumentationen av Ester Harnesks fotosamling.

Hon uppskattade särskilt mötena och samtalen med människor som hjälpte henne att identifiera personerna på olika foton vars namn hon sedan skrev in med sin prydliga handstil.

Lena blev vår hembygd trogen och vår kontakt med Norsjö. Hennes dörr stod alltid öppen, där var vi alltid välkomna.

Vi saknar vår syster.

Ulla och Eva

***

Lena var inte de stora ordens person. Stillsamt och försynt framförde hon sina åsikter, lojalt och troget genomförde hon uppgifterna hon åtog sig inom Hembygdsföreningen. Otaliga är de timmar hon lade ner på att inför varje sommarsäsong byta ut fotona i Ester Harnesks rum i Fannygården, ett enormt och tålamodskrävande arbete. Det uppskattades mycket av besökarna, men få insåg nog vidden av denna insats.

Hon brukade börja i god tid med att ta bort korten som visats föregående sommar, sedan fraktade hon den nya säsongens bilder från kommunhusets källare till hembygdsområdet. Detta gjorde hon med hjälp av sin cykel, vilket innebar många turer fram och tillbaka. Ett av exemplen på vad Lena åstadkom, utan åthävor.

Det har varit en stor förmån att få lära känna henne.

Gudrun Avander

Emy Hedqvist

Emy Hedqvist, född Holmgren, Umeå, avled den 20 januari 2012. Hon blev 96 år.

Emy föddes i Innansjön, Burträsk. Efter fem år i skolan och avklarad konfirmation gav hon sig ut att arbeta som hembiträde i Skellefteå och Lindesberg. Så småningom träffade hon Sven på dans i Storbrännan och blev fast direkt. År 1943 stod bröllopet; paret bosatte sig i Bodbysund, i Svens föräldrahem. Sven fick jobb som telefonarbetare och Emy på sjukstugan i Burträsk

År 1945 föddes Rolf, två år senare Agneta. Vid det laget hade familjen flyttat till Burträsk och ett nybyggt egnahem. År 1954 föddes Karin. Högtidsstunder för Emy var arbete på Hotell Gästis och Riksteaterns föreställningar i Bodbysund.

1961 gick flytten till Umeå. Emy kom att arbeta på Umedalens sjukhus, avdelningen för alkoholskadade. Sven avled 1974 och Emy förblev änka till sin död.

Emy var i många avseenden en märklig människa. Hennes engagemang för de alkoholiserade på Umedalen var starkt och för många kom hon att betyda skillnaden mellan att gå under och att se ljuset igen.

Engagemanget stannade inte med detta. Släktingar och bekanta kunde alltid påräkna hennes stöd. Hennes energi var enorm och hennes krafter sinade aldrig. Vid 90 års ålder bakade hon tio tårtor och stod ensam för kaffeserveringen för 80 gäster när sonen fyllde 60. Även rent fysiskt var hon kraftfull. När kompisarna till en sonson tävlade om vems pappa som var starkast sade han alltid: Farmor är den starkaste.

Emy hade ärvt slagfärdigheten av sin mor. Inte minst de som skötte henne på Haga äldrecenter de sista åren fick höra hennes fyndiga kommentarer, parade med en aldrig sinande optimism.

Uppväxt i ett varmt religiöst hem var det närmast självklart att kyrkan blev en viktig del i livet. Tron följde henne hela livet. Under psalmsång av de närmaste somnade hon stilla in.

Inga Signarsson

Inga Signarsson från Tjärnliden, Norsjö, somnade stilla in på natten den 19 januari.

Hon föddes i byn Ajaur 1932. Hennes föräldrar var Erik och Mina Holmgren. Inga blev tidigt bortadopterad till sin moster Teresia och hennes make Karl Norberg i Tjärnliden. Hon växte upp där i det lantliga hemmet och gick i skola i Bjursele.

Efter husmodersskola började Inga arbeta i hushåll på olika ställen. Hon kom så till hemmansägaren Signar Lundström i Avaberg. Där träffade hon sin blivande make Ingemar. Inga och Ingemar gifte sig 1952 och bodde då i Avaberg. De fick fyra söner; Åke, Jan, Rolf och Roger, födda under åren 1953-1967. Familjen flyttade 1955 till Tjärnliden. Fram till 1961 livnärde man sig mest på jordbruket och skogen. Inga var en mycket duktig hemmafru.

1979 blev Inga änka. Hon fortsatte att bo kvar i Tjärnliden. De sista tre åren levde hon på Solbacka i Norsjö där hon fick en mycket god omvårdnad.

Inga var en varm och kärleksfull människa som strålade av ljus. Hon älskade sitt hem i Tjärnliden. Livet var alltid vackert och levande med henne. Hennes energi var nästan outtömlig. Hon hade mycket vilja och mod. Hon var ödmjuk och stark och gav oss alla omtanke och glädje. Vi var alltid välkomna i hennes hem. Hon var en underbart vänlig mamma, farmor, svärmor och vän. Generös och rättvis som hon alltid var, tog hon emot oss barn, barnbarn, barnbarnsbarn och vänner med öppen famn.

Hennes flinka känsliga händer odlade blommor, plockade bär, skapade handarbeten, bakade, klöv ved med mera. Hon var intelligent och humoristisk. En naturmänniska, fri och självständig i sin strävan. Hon älskade att sola och hon älskade sin katt Bisse. Levde ett rikt och lyckligt liv.

Det är en stor glädje att minnas henne och känna tacksamhet över allt hon betydde för oss.

Barnen genom Åke

Kristoffer "Stoffe" Wågstedt

Kristoffer omkom i en olycka den 4 januari. Han var född, och bodde tillsammans med sina föräldrar Katarina och Anders Wågstedt, på Sunnanå. Stoffe hade två äldre syskon, Alexander och Magdalena. Han blev 17 år.

Kristoffer gick på Naturbruksgymnasiet med mål att bli skogsmaskinsförare.

Maskiner av olika slag var livet. Redan vid 11 års ålder grävde Stoffe för jordvärmen med en minigrävare. Sedan blev det fråga om större maskiner, traktorer, lastmaskiner, skotare, skördare och motorsåg.

Stoffe var envis och målmedveten. Många var drömmarna och planerna, många av dessa drömmar förverkligades: Ombyggd permobil, EU-chopper, EPA-traktor och fyrhjuling.

Det var alltid projekt igång, som liten var det kojbyggande, senare blev det lego-stad, för att nu gälla flak på timmervagn, renovera en gummihjulskärra samt planer och ritningar till en skogskoja efter fyrhjulingen. Detta behövdes till det vedbolag han drev tillsammans med morbror.

Stoffe var en social person som kunde umgås med både äldre och yngre. En god kamrat med ett leende på läpparna och ett stort hjärta för alla, kryddat med humor och bus och glimten i ögat fanns alltid där.

Sommarstugan och husvagnen var platser där Stoffe laddade batterierna och arbetade på sina projekt, spelade UNO eller Fia med knuff. Han var en livsnjutare som älskade att elda, han kunde ligga på fyrhjulingen en mörk höstkväll och titta in i brasan.

När livet var som bäst kom dagen som ryckte våran älskade solstråle ifrån oss alldeles för tidigt.

Familjen

Jonas Andersson

Vår son och bror, Jonas Andersson, Skellefteå, avled hastigt onsdagen den 11 januari, 23 år gammal.

Han var född och uppvuxen i Lövånger, men efter avslutad skolgång flyttade han till Skellefteå. Sommaren 2010 började han arbeta på Max. Jonas var en väldigt social person och trivdes därför bra på sitt jobb där han var omgiven av människor.

Fritiden ägnade han åt fiske på sommaren, träning och att umgås med vänner. Han hade också hunnit med resor både till USA och Australien.

Jonas var genomsnäll och hade alltid ett gott ord att säga om alla. Vi saknar honom, men han lämnar bara glada minnen efter sig.

Familjen

Hjördis Lindblad

Hjördis Lindblad, Norsjö, avled den 16 januari i sitt hem på Solbacka, i en ålder av 78 år. Närmast anhörig är sonen Curt med familj.

Hon föddes 1933 i Risliden, i en barnaskara om fem barn, hade tre bröder och en syster varav en bror dog i unga år.

Hon gifte sig 1958 med sin Martin och fick en son, Curt, 1959.

Efter grundskolan gick hon lantbruksskola på Anderstorp, och även en vårdutbildning. Yrkesbanan började som kocka i skogsarbetarkojor, men även på Konsum i Risliden. Sjukstugan i Norsjö blev hennes sista arbetsplats, där hon trivdes med sina arbetskamrater.

Hjördis var en varm och alltid glad person med stort hjärta. Hon tyckte mycket om att sjunga och var med i olika körer. Hjördis var även en föreningsmänniska som gärna engagerade sig i olika aktiviteter.

Sommarstugan vid Avalilandet var ett kärt smultronställe som hon och maken Martin byggde tillsammans. Där tillbringade de mycket tid.

De två barnbarnen låg henne varmt om hjärtat. Hon lånade dem gärna med glädje och fick skämma bort dem.

2001 blev Hjördis änka, då hennes älskade Martin gick bort.

En annalkande demens bromsade upp hennes aktiva liv, men det goda humöret fanns kvar till slutet. Vi i familjen kommer alltid att sakna hennes glada, generösa och omtänksamma sätt.

Curt och Marina