Inte en skattekrona borde läggas på turbokycklingar

99 procent av den svenska produktionen av kycklingkött utgörs av så kallade “turbokycklingar”, rasen Ross 308. De är framavlade för att växa så snabbt att de en månad gamla har ökat i vikt med upp till 50 gånger. De lever med konstant växtvärk och på grund av deras snabba tillväxt har de en enorm aptit. Det drabbar särskilt de föräldradjur som måste leva länge nog för att kunna värpa ägg som ska bli nya kycklingar. För att de inte ska äta ihjäl sig behöver de hållas på en strikt diet vilket gör att de alltid är hungriga.

Eftersom nästan all kyckling som produceras i Sverige är så kallade “turbokycklingar” är det även vad som köps in och serveras i Skellefteå kommun. Men det behöver inte fortsätta vara så.

Det finns andra hönsraser som växer något långsammare och som inte har samma extrema hunger som de så kallade “turbokycklingarna”. I Norge har nästan en tredjedel av kycklingproducenterna gått över till en sådan ras med bibehållen lönsamhet och med piggare och friskare kycklingar som resultat. Liknande siffror i Frankrike och Danmark.

När Miljöpartiet i somras tog upp frågan om turbokycklingar i en interpellation i riksdagen blev det tydligt utifrån landsbygdsministerns svar att Sveriges regering inte är intresserad av att ändra några lagar för att ställa om den svenska kycklingindustrin.

Möjligen kan förändring skapas genom EU som har fått upp ögonen för problemen med den extrema industrin. Därifrån kan det komma krav som begränsar användningen av turbokycklingar i framtiden. 

Men vi vill inte att Skellefteå ska vänta på direktiv från högre ort. Vår Kommun bör kräva att kycklingköttet som köps in kommer från raser med begränsad tillväxthastighet. Och genom dialog med leverantörer visa att det finns affärsmöjligheter för den kycklingproducent som vill ställa om sin verksamhet. 

Fram till att det finns leverantörer som kan leva upp till de kraven bör kommunen välja vegetariska alternativ istället för kyckling. Inte en skattekrona mer borde gå till att finansiera industrier som använder sig av turbokycklingar. 

Vi vill också att kommunen ska ställa andra krav. Idag efterfrågas sådant som minskad antibiotikaanvändning och hur länge hönsen får transporteras, vilket är positivt. Vi vill att kommunen dessutom efterfrågar ekologisk produktion som ger kycklingarna ökad möjlighet till utevistelse, bevuxet bete och sandbad. Allt detta har vi lämnat som förslag till kommunfullmäktige att ta ställning till. 

Uppdrag granskning visar att allt handlar om att pressa djuren så långt det är tekniskt och biologiskt möjligt för att vi ska få ett billigt kött på tallriken. Frågan vi måste ställa oss är: är det värt det? Ja, om man frågar turbokycklingindustrin är det just det. Enda sättet att stoppa lidandet är via lagstiftning eller sjunkande efterfrågan. Eftersom regeringen verkar ointresserad uppmanar vi alla att bojkotta turbokycklingarna tills verkliga förändringar går att se. Särskilt stor blir effekten när större kunder som exempelvis kommuner ansluter sig till oss privatpersoner som efterfrågar mer humana alternativ.