Arne Müller, till vardags reporter på Västerbottensnytt, är aktuell med boken ”Norrlandsparadoxen” (Ord & visor förlag). Det är en uppföljare till ”Smutsiga miljarder”, i vilken det framkom att det snarare är regel än undantag att svenska gruvor bryter mot miljövillkoren.
En vanlig reaktion, som Müller har fått efter sin kritik mot gruvnäringen är: ”Men jobben då?”
Det är lätt att peka på problemen. Samtidigt går det inte att vifta bort betydelsen av nya arbetstillfällen. I ”Norrlandsparadoxen” gräver Müller vidare för att se hur satsningarna på gruvor, men även vindkraft, påverkar Norrlandslänen. Miljarderna som satsas – var hamnar de? Intervjuer med såväl kommunalråd som gruvarbetare varvas med statistik och grafer.
För orter som har sett arbetstillfällen, befolkning och grundläggande service försvinna är naturligtvis miljardinvesteringar och löften om nya jobb hårdvaluta. I Norrbotten kan man exempelvis se att arbetslösheten under de fem senaste åren snabbt närmat sig nivån i övriga landet. Särskilt märks den positiva förändringen i gruvkommuner som Pajala, Gällivare och Kiruna.
Hur kommer det sig att befolkningstillväxten ändå står och stampar i exempelvis Kiruna? Man skulle kunna tro att stora investeringar och krympt arbetslöshet borde ha lett till positiv befolkningsutveckling, men så enkelt är det alltså inte. Många av arbetarna är långpendlare och den sneda könsbalansen inom gruvnäringen ställer till det. Gruvorterna har svårt att locka till sig kvinnor, vilket gör det knepigt att få hela familjer att flytta till dit.
Dessutom varnar Müller för att utlovade jobb kan bli färre för berörda orter, då många ägare finns i andra länder, eller i Stockholm. Endast 12 procent av företagen som är medlemmar i gruvbranschens branschorganisation har huvudkontoret där deras gruvor finns.
Är inte en del jobb bättre än inga jobb alls? Visst är det så. Men det kommer varken att skapas 50 000 nya jobb i gruvbranschen fram till 2025, eller 12 000 nya jobb inom vindkraftssektorn fram till 2020, är Arne Müllers dystra slutsats. Kalkylerna är för optimistiska. Han påpekar dock att Luleå och andra större städer kan komma att dra nytta av investeringsboomen.
Och kanske kan de senaste årens debatt leda politiken framåt. Det finns åtminstone inget att förlora på tydligare krav på att mer resurser ska stanna kvar i norr. Eller på att – vilket är Müllers återkommande poäng – hålla huvudet kallt när storslagna drömmar får skymma verkligheten.
