Skådespelaren Lena Endre är Greenpeace–ambassadör, och fick nyligen frågan om hur hon som konsument gör skillnad. Hon svarade:
”Jag köper en svindyr grej på Prada, inte 20 grejer på H & M, till att börja med. Nu köpte jag en kjol i går på H & M i alla fall, det känns som ett slags återfall... Men det är så hemskt. Ikea och H & M, vi svenskar har ju sabbat hela världen med de här kedjorna och den massproduktion som de står för!” (Expressen 30/11 2014).
Man kan tycka att Endre låter som en modern Marie Antoinette, den franska drottningen som sägs ha undrat varför de fattiga inte äter bakelser om de inte har råd med bröd. Många har inte råd att köpa extremt dyra märkesläder. Men uttalandet säger även en del om synen på företagsetableringar, globalisering och utveckling.
Endre är långt ifrån ensam om att tycka att storföretagen på olika sätt ägnar sig åt att sabba världen.
En som brukar hävda att vi bär på gamla föreställningar om hur världen ser ut är Hans Rosling, professorn som pedagogiskt brukar förklara utvecklingen i världen. Kanske märks det som tydligast i diskussioner om fattigdom: Under de senaste 20 åren har andelen extremt fattiga sjunkit drastiskt, medan svenska folket tror att utvecklingen har gått åt andra hållet.
Även om lönerna och miljökraven är lägre i länder som Bangladesh, är det bättre att företag som H & M och Ikea etablerar sig där, än att de inte gör det. Och genom att ”våra” företag etablerar sig runt om i världen kan vi också, som konsumenter, pressa och påverka dem.
Det finns det många förbättringar att kräva, men också mycket att glädjas över.
Till exempel visade en granskning av Fairtrade Center att H & M är ett av de stora svenska klädföretag som ställer hårdast krav på sina leverantörer när det gäller löner och arbetsvillkor (Affärsvärlden, 7/11 2012).
Företaget har börjat sälja jeans som till 20 procent består av trådar från kläder man samlat in från kunderna (Sveriges Radio 28/5 2014). Allt talar för att återvinning är något vi kommer att få se mer av.
Miljö– och hållbarhetskraven blir tuffare, för att det helt enkelt efterfrågas av oss som handlar. Större företag har råd att satsa på det.
Man kan verkligen ifrågasätta ”slit och släng–samhället”, överdriven konsumtion, inte minst när julhandeln tar fart. Ett plagg påverkar förstås miljön mindre än två plagg.
Men det är inte ”svindyra” grejer från Prada som gör skillnad, eller som kommer att rädda världen.
