Sakine Madon, politisk redaktör.
Enligt diskrimineringslagen är kvotering inte tillåten. Olika rättsfall har landat i att människor inte ska sorteras bort på grund av kön eller etnicitet. Trots det diskriminerar flera av landets högskolor och universitet människor med ”fel” kön.
I samhällsdebatten låter kvotering ibland som ett oskyldigt grepp för att öka jämställdheten eller mångfalden. När det visade sig att det var männen som gynnades vid antagningar till utbildningar för blivande veterinärer, tandläkare, läkare och psykologer, växte dock viss kritik.
Tidigare utbildningsminister Tobias Krantz (FP) slog fast att det är kvinnor som har drabbas av kvotering i utbildningsväsendet ( Dagens Nyheter12/1 2010).
Frågan han ställde var om det verkligen är rimligt att unga kvinnor, som sliter för att få toppbetyg till drömutbildningen, sedan sorteras bort.
Den dåvarande regeringen såg därför till att ändra Högskoleförordningen för att få stopp på positiv särbehandling. Med jämna mellanrum har lärosäten som tillämpar olika former av könskvotering fått bakläxa. En tidigare dom, mot Uppsala universitet, landade i att inte heller etnisk kvotering ska vara tillåten.
Men nu visar en granskning av stiftelsen Centrum för rättvisa att hälften av landets statliga universitet och högskolor ändå ägnar sig åt att öronmärka platser åt personer med ett visst kön ( Dagens Samhälle12/3 2015).
Hur kommer det sig? Förmodligen är det övertygelsen om att en jämn könsbalans är eftersträvansvärd, som får högskolor och universitet att till exempel styra urvalsprocessen så att sökanden med det överrepresenterade könet utesluts.
Mittuniversitetet stämdes härom året av Diskrimineringsombudsmannen när universitetet reserverade en viss pott forskningsmedel enbart för kvinnor. En manlig lektor hade därmed diskriminerats. Universitetet har till sitt försvar sagt att agerandet trots det var moraliskt motiverat.
Det är ett märkligt sätt att se på moral.
Idealet om ”perfekt” statistik och en perfekt könsbalans står inte sällan i konflikt med något mycket grundläggande: vår rätt att bli rättvist behandlade.
Våra meriter, betyg och vår kompetens ska stå i centrum, inte yttre egenskaper som kön eller etnicitet. Det senare kan vi inte påverka.
Att sortera, och sortera bort, människor har en allvarlig baksida, hur goda syften våra högskolor och universitet än anser sig ha till kvotering.
I samma stund som man ger någon förtur diskrimineras alltid en annan.
