När det kommer många invandrare hit måste integrationen fungera, det håller nog alla med om. Frågan är bara hur politiken för det ska organiseras, och vad den ska innehålla. Socialdemokraterna har svängt och vill byta spår; från att ha varit det parti som förknippats med stora integrationssatsningar har partiet sedan ett år landat i slutsatsen att det inte behövs någon särskild integrationspolitik.
Tanken är att en särskild politik gentemot invandrare, som ju integrationspolitiken i praktiken har varit, ska ersättas med likabehandling och fokus på ”vanliga” politikområden som utbildnings– och arbetsmarknadspolitik. Integrationspolitiken ska med andra ord integreras i den generella politiken.
Socialdemokraterna hamnar helt rätt: förutom en bra introduktion och hjälp till nyanlända, samt en mycket bättre och mer resultatinriktad svenskundervisning, behövs ingen särskild politik för alla oss som råkar ha utländsk bakgrund. Det viktiga är att människor får en chans till egen försörjning, att barnen får gå i bra skolor, att trygghet råder i bostadsområden, att infrastruktur och kollektivtrafik fungerar.
Från borgerligt eller liberalt håll har dock jublet inför socialdemokratins nya linje så gott som uteblivit. Till exempel har Amanda Björkman, ledarskribent på Dagens Nyheter som har integration som profilfråga, och statsvetaren Andreas Johansson Heinö med koppling till tankesmedjan Timbro, uttryckt sig skeptiskt.
I går skrev Björkman en ledartext om att lösningen är att ”satsa mer” på integrationspolitiken, snarare än att lägga ner den. Hon påpekar mycket riktigt att Sverige har ett av de största sysselsättningsgapen mellan inrikes och utrikes födda bland OECD–länderna. Men är det verkligen mer integrationspolitik som kommer att knäcka den nöten?
Som forskaren och nationalekonomen Andreas Bergh, bland andra, har påpekat är det svårt att göra något åt det stora gapet mellan inrikes- och utrikesföddas sysselsättning utan att minska den fackligliga makten och öka inkomstspridningen (Ekonomisk debatt, 4/2014). Vad en integrationsminister skulle kunna göra åt detta, som han eller hon hittills inte har lyckats med, är svårt att förstå. Sanningen är att integrationspolitiken har lett till fel fokus.
Svenska partier ska kritiseras för att inte erkänna att en oförändrad arbetsmarknad leder till arbetslöshet bland utlandsfödda. Men det är utmärkt att slopa en integrationspolitik som skymmer sikten för det som behöver göras.
