Med ett försvagat EU finns det all anledning att stärka det nordiska samarbetet. Foto: Henrik Montgomery/TT
Kommer Schengen att överleva?
Den senaste tidens gränskontroller, som många europeiska länder har infört, tyder på att så inte är fallet.
I förra veckan diskuterade Europaparlamentets utskott för mänskliga rättigheter, tillsammans med EU-kommissionen, en strategi för att få medlemsstaterna att återinföra principen med passfrihet mellan länderna. Men så länge EU inte har kontroll över de yttre gränserna kommer de inre att bestå.
Om den europeiska unionen permanent försvagas finns det anledning att överväga ett närmare samarbete mellan de nordiska länderna.
Dessvärre finns just nu ett stort hinder för den ambitionen. De svenska ID-kontrollerna är ett gissel för tusentals svenskar och danskar som dagspendlar över Öresundsbron. På andra sidan har man svarat med sura miner – den danske transportministern har sagt att han tycker att svenska staten bör betala de kostnadshöjningar som kontrollerna medför.
I onsdags – den 23 mars – inträffade Nordens dag. Det är antagligen väldigt få som känner till detta, än färre som firar.
Hur står det till med den nordiska gemenskapen, egentligen?
Många nordiska medborgare rör sig över de nationella gränserna. Svenska sjuksköterskor lockas till Norge och Öresundsregionen har, tack vare att det är – eller var – smidigt att röra sig över sundet, utvecklats till en dynamisk metropol.
Däremot finns det andra tecken som tyder på att de nordiska länderna på politisk nivå glider ifrån varandra. Den finska riksdagens talman, sannfinländaren Maria Lohela, vägrade tala svenskanär hon tog emot sin svenske kollega Urban Ahlin tidigare i februari.
Hennes val följer en svenskkritisk trend i finsk politik. Ju färre finländare som talar ett skandinaviskt språk, desto mer distanserar sig Finland från övriga Norden.
Det svenska intresset för Finland och dess samhörighet med Sverige är dessvärre också tämligen svalt. ”Har dina föräldrar bott i Sverige?”, utbrast Aftonbladets reporterförvånat när han tidigare i år intervjuade den finlandssvenske hockeyspelaren Kasper Björkqvist – vilket illustrerar ointresset väl.
Om det värsta scenariot slår in, och Schengensamarbetet blir en parentes i europeisk historia, finns en stor potential att intensifiera samarbetet i Norden.
Det är av absolut nödvändighet att den nordiska passfriheten består. Historikern Gunnar Wetterberg har föreslagit en nordisk förbundsstat, med harmoniserade socialförsäkringssystem och arbetsrätt, för att på så vis öka rörligheten i Norden.
Det är radikala förslag. Trots likheter skiljer sig länderna mycket emellan – svenskar tycker att danskar är för ironiska och har komplex för att norrmännen är stormrika, och danskarna anser att svenskarna är för politiskt korrekta.
Men om EU försvagas måste Norden förstärkas. Ett ensamt litet land i norr behöver sina grannar.
Karin Pihl