Hur kommer det sig att många kvinnor ser en av världens värsta terrororganisationer som den bästa vägen till en ljus framtid? Foto: Manish Swarup/AP Photo/TT

IS ger kvinnor en mening med livet

Ledare. I många fall är IS, vars propaganda riktar sig till unga kvinnor som lever i utanförskapsområden, de första som erbjuder dessa att byta ett livslångt utanförskap mot ett innanförskap.

Runt 40 svenska kvinnor befinner sig just nu i Syrien och Irak där de har anslutit sig till Islamiska staten eller liknande terrororganisationer. Enligt Säpo utgör de cirka en tredjedel av resenärerna, men till skillnad från männen är de inte där för att kriga.

Det låter märkligt, snudd på otroligt, att en kvinna frivilligt vill inordna sig i idén om ett patriarkalt kalifat där hon för alltid kommer att vara underställd mannen. Men enligt Katherine Brown, som har forskat på varför kvinnor ansluter sig till IS och som nyligen gästade Sverige, finns det flera förklaringar (Ekot 4/1 2016).

I många fall är IS, vars propaganda riktar sig till unga kvinnor som lever i utanförskapsområden, de första som erbjuder dessa att byta ett livslångt utanförskap mot ett innanförskap. Kvinnorna och flickorna som reser till Mellanöstern gör det med löftet om en ljus framtid, där de är med och bygger upp ett nytt samhälle, en ”riktig” islamsk stat där männen hanterar den stora världen medan kvinnorna sköter ”logistisk som möjliggör terrorhandlingar”.

Uttrycket kommer från Ekots reporter Fernando Arias, som har gjort flera reportage om unga människor som radikaliserats, och är en omskrivning för att ansvara för markservicen – alltså att ta hand om familjen, hemmet och barnen.

Känns idealet igen? Samma norm finns exempelvis i den högerextrema rörelsen, vilket Lisa Bjurwald och Maria Blomquist skildrar i boken ”God dag kampsyster!”. Inom både islamismen och nazismen fungerar kvinnor som modersgestalter, som ska ”rädda” den egna ”rasen” genom barnafödande.

Det låter kanske inte särskilt lockande, men den mjuka madonnan i båda våldsideologierna påminner i mångt och mycket om bilden av den svenska hemmafrun. Den goda modern och makan som i SVT:s mellandagsserie ”Fröken Frimans krig” beskrivs som hemmets och familjens oersättliga beskyddarinna. Kvinnorna som byggde folkhemmet inifrån, medan männen byggde samhället utanför – en ordning som föll när kvinnor fick möjlighet att själva bestämma över sina liv.

Katherine Brown menar att IS-rekryteringar kan hindras genom att sprida kunskap om hur verkligheten som IS-kvinna ser ut, så att ungdomarna genomskådar den falska propagandan.

Det är inte fel i sak. Men det är ännu viktigare att komma åt orsakerna till att en ung kvinna upplever en anslutning till IS, visserligen i idylliserad form, som sitt bästa alternativ, vilket nås genom att det svenska samhället erbjuder samma sak som IS: Innanförskap, gemenskap och möjligheten att skapa sig en meningsfull framtid.

Floskler? Kanske. Men föreställ dig då att du lever i utanförskap och känner att samhället har vänt dig ryggen. Plötsligt öppnar någon dörren till en ny värld och förklarar att du behövs. Hade du rest eller stannat kvar?

Susanne Nyström

Mer från Åsikter

Visa fler Preloader
Fler klipp i TV-portalen