Inte SD:s sak att definiera mig

Vi är vad vi själva känner oss som. Inte vad Söder definierar oss som.

Foto: Foto: Ledarredaktion

Politik2014-12-15 05:55
Detta är en ledare. Norran är partipolitiskt obunden med beteckningen frisinnad.

Vem är svensk och vem är inte det? Det är inget för politiker att fastställa.

I en uppmärksammad artikel, av journalisten Niklas Orrenius på Dagens Nyheter, snurrar Sverigedemokraternas partisekreterare Björn Söder in sig i luddiga resonemang om svenskhet (14/12 2014). Söder säger å ena sidan att människor med rötter i andra länder behöver assimileras för att bli svenskar, å andra sidan att Zlatan ”säkert” kan vara svensk om han känner sig som svensk.

Han säger sig tro att människor inte kan ha flera nationaliteter samtidigt. Men vem är Söder att analysera huruvida samer, judar eller kurder kan vara svenskar eller inte?

Nationell tillhörighet är personligt och beror på sammanhang. Många personer som har rötter i andra länder saknar till exempel genast Sverige under semestern i det gamla hemlandet, för att man anammat den svenska körstilen, sättet att umgås eller handla.

Man påverkas av landet man bor i, och även om man kallar sig iranier här kan man mycket väl känna sig svensk i Iran. Det finns även ungdomar som är födda i Sverige, och som har svenska pass, men som aldrig skulle kalla sig svenskar.

En same kanske väljer att inte kalla sig svensk, medan någon som är adopterad ständigt får förklara hur svensk han eller hon är.

Människor är helt enkelt olika. Jämför bara hur de två komikerna Soran Ismail och Özz Nûjen, uppväxta i Sverige, ser på identitet: Ismail kallar sig kurd och svensk, medan Nûjen nöjer sig med att kalla sig kurd.

Att Ismail under den så kallade järnrörsskandalen blev kallad ”babbe” av Erik Almqvist, på den tiden aktiv Sverigedemokrat, visade redan då hur resonemangen kan gå bland tongivande Sverigedemokrater. Den som inte ”ser” svensk ut tycks enligt dem inte ha rätt att kalla Sverige sitt land. ”Det här är mitt land”, som en berusad Almqvist fräste till Ismail.

På samma gång som Björn Söder pratar om att hans parti förespråkar en ”inkluderande svenskhet”, kräver han assimilering, det vill säga att människor som kommer till Sverige ger upp all annan nationell tillhörighet. Det är verklighetsfrånvänt. Man kan naturligtvis fira både julafton och pesach, eller julafton och ramadan.

Söders märkliga uttalanden säger förstås mycket om hans parti, men även om hur fel det blir när politiker ger sig in i resonemang som de gör bäst i att låta vara.

Vi är vad vi själva känner oss som. Inte vad Söder eller någon annan definierar oss som.

undefined
undefined