Missförstå mig inte. Jag gillar fria marknader, avregleringar, fri köpenskap och långtgående frihandelsavtal. Jag värdesätter sund konkurrens och allt det där andra som hör en fri, öppen och avreglerad marknad till.
Naturligtvis inom rimliga gränser för det finns sådant som ska ägas och/eller skötas av det offentliga, avarter måste stävjas, lagar, regler och förordningar följas och så vidare. Men i det stora hela är en blandekonomi med betydligt mer marknadsekonomi än planekonomi att föredra.
Med detta sagt: Att HUI Research (tidigare Handelns Utredningsinstitut) utsett robotdammsugaren till årets julklapp imponerar inte. Och det är milt uttryckt.
Samtidigt som man måste respektera att en av handelns intresseorganisationer – HUI ägs av branschorganisationen Svensk Handel – vill hjälpa till att få igång julhandeln och värna sina medlemmars intressen.
Så här säger HUI om årets julklapp: ”En robotdammsugare frigör tid i vardagen och ligger i tiden eftersom den ger en tidsbesparing och frigör tid och bekvämlighet. Och den svarar mot moderna krav på digitalisering och robotisering”.
Så är det säkerligen. En robotdammsugare lär också bli billigare i det långa loppet jämfört med att betala en rutavdragsgodkänd städhjälp – om man nu inte vill städa själv vill säga.
Men samtidigt lever vi i fruktansvärda tider. Människor på flykt (kommer förhoppningsvis aldrig mer att skriva flyktingar efter Peter Örns tal i samband med Liberalernas landsmöte i helgen) behöver någonstans att sova, någonting att äta, vinterkläder för att slippa frysa. Migrationsverkets personal har gått på knäna en längre tid, det finns politiker som talar om en fullständig systemkollaps, terrordåd och terrorhot.
Då kommer HUI dragandes med en robotdammsugare som årets julklapp.
Det tycks som om HUI helt tappat förmågan till omvärldsanalys, självinsikten och en hel del annat också.
Missförstå mig inte. Jag har ingenting emot vare sig julen eller julhandeln. Julhandeln är väldigt viktig för många affärsidkare. De får gärna bli rika på bordslöpare, julklappar och tomtebloss – intet mig emot. Lite extra klirr i kassan skapar också förutsättningar för att klara årets knaprare månader.
Men att som HUI ett år som detta slå ett slag för en, som de själva säger, bekvämlighetsprodukt, eller lyxpryl för att tala klarspråk, sänder märkliga signaler: Låt världen brinna, vi klarar oss nog ändå.
Vi lever i ett konsumtionssamhälle, slit- och slängmentaliteten är djupt rotad hos många. Det tär hårt på jordens resurser. Man kan undra hur många bakmaskiner, elektroniska husdjur och råsaftcentrifuger som ligger och skräpar i garderober och förråd, eller redan har förpassats till någon kommunal återvinningsstation.
En lite mer modest årets julklapp än en robotdammsugare hade suttit fint i tider som dessa, eller hur?
