Det är vår plikt att protestera mot förtryck

Detta är en ledartext. Det betyder att åsikten är ledarsidans uppfattning i en fråga.
Diktatorer ska aldrig kunna gömma sig bakom att det är en ”intern angelägenhet” att döda människor. Foto: Hassan Ammar/AP Photo/TT

Ledare. Det som aldrig skulle kunna hända igen händer, om än på andra platser och i mindre skala än Förintelsen. Det är en plikt för oss i omvärlden att protestera – och intervenera.

För en tid sedan delade svenska nazister från Nordfronts ”Näste 1” ut flygblad med budskapet att Förintelsen aldrig ägt rum.

Inne på Åsö utbildningscentrum i Stockholm föreläste den 92-årige överlevaren Emerich Roth om de ohyggligheter han bevittnat i fem koncentrationsläger. Det är skamligt och oanständigt att han – och de sex miljoner judar som dog – trakasseras på detta vis.

Tvärtom borde fler fråga sig hur detta systematiska folkmord kunde äga rum – och protestera mot de övergrepp som sker i dag.

Omvärldens tystnad och passivitet kan vara förödande; varför stoppades inte det industriella massmördandet genom att till exempel bomba sönder Auschwitz-Birkenau i sydvästra Polen? Där plågades och mördades minst 1,3 miljoner människor, varav 1,1 miljoner var judar.

Man blir fysiskt illamående när man besöker detta dödens näste. Fasan etsar sig in när man går genom rum efter rum, korridor efter korridor, kasern efter kasern, och vidare längs järnvägsspåren, genom tortyr- och gaskammare, mörka fängelseceller och baracken för bestialiska medicinska försök.

Grymheterna var genomtänkta och genomgående. Mördandet skedde med stor effektivitet. ”Den slutgiltiga lösningen av judefrågan” förblir dock nästan omöjlig att riktigt ta till sig. Alla dessa barn som gasades ihjäl, kvinnor som tvångssteriliserades, män som arkebuserades – bara för att de existerade.

Förintelsen var unik med sin rasbiologi, omfattning och utförande. Men liknande tortyrmetoder används även i dag. Amnesty International publicerade nyligen en rapport om hur den syriska regimen genomför utomrättsliga avrättningar i form av masshängningar i fängelset Saydnaya.

”Hängningarna genomförs två gånger i veckan, vanligtvis på måndagar och onsdagar, mitt i natten. De vars namn ropas ut tror att de ska bli förda till ett annat fängelse, för civila. I stället flyttas de till en cell i källaren där de blir misshandlade. De förs sedan till en annan byggnad där de hängs. Genom hela processen har de ögonbindel på sig. De vet inte när eller hur de kommer att dö förrän de får snaran runt halsen.”

Mellan 2011 och 2015 har 13 000 demonstranter, politiska dissidenter, människorättsförsvarare, journalister, läkare, hjälparbetare och studenter hängts i hemlighet i Saydnaya.

Varför demonstrerar inte fler utanför Syriens ambassader mot diktatorn Bashar al-Assads massmord på civila?

Var är massprotesterna mot att homosexuella hängs i Iran?

Vad är orsaken till att omvärlden inte hårdare kritiserar att den kommunistiska enpartistaten som förtrycker mer än en miljard kineser?

Tortyren, massmorden och förnedringen sker just nu.

Det som aldrig skulle kunna hända igen händer, om än på andra platser och i mindre skala än Förintelsen.

Det är en plikt för oss i omvärlden att protestera – och intervenera.

Diktatorerna ska aldrig kunna gömma sig bakom att det är en ”intern angelägenhet” att döda människor.

Sofia Nerbrand

Mer från Åsikter

Artiklar från 22 september 2017

Artiklar från 21 september 2017

Artiklar från 20 september 2017

Artiklar från 19 september 2017

Artiklar från 18 september 2017

Artiklar från 16 september 2017

Artiklar från 15 september 2017

Artiklar från 14 september 2017

Artiklar från 13 september 2017

Artiklar från 12 september 2017

Artiklar från 11 september 2017

Artiklar från 9 september 2017

Artiklar från 8 september 2017

Artiklar från 7 september 2017

Artiklar från 6 september 2017

Artiklar från 5 september 2017

Artiklar från 4 september 2017

Artiklar från 2 september 2017

Artiklar från 1 september 2017

Artiklar från 31 augusti 2017

Visa fler Preloader
Fler klipp i TV-portalen