Det grundläggande problemet på bostadsmarknaden är inte att det är för enkelt att låna pengar, utan bostadsbristen. Det konstaterade Finansinspektionens chef Martin Andersson apropå Riksbankens senaste räntesänkning som har fått många att tala om vikten av hårdare krav på bolånekunder (Dagens Industri 30/10 2014).
Visst finns det, vilket Andersson också poängterar, anledning att se över exempelvis ränteavdragen, för att undvika att situationen på bostadsmarknaden i storstäderna utvecklas till en bubbla.
Men det som borde intressera politiska beslutsfattare minst lika mycket som människors amorteringsplaner, är att bostadsbristen riskerar att bli ett hot mot både tillväxt och konkurrenskraft. Bostadsbristen gör i dag att företag inte längre kan rekrytera och universiteten får svårt att locka till sig utländska gästforskare.
I många framtidsbranscher, inte minst inom digital teknik, är närheten till andra företag med liknande verksamheter avgörande för framgångarna. Stockholm brukar globalt framhållas som en stad som erbjuder precis detta. Det innebär också att det för många entreprenörer inom IT inte är aktuellt att starta företaget på någon annan plats i Sverige. Men när Stockholms bostadsmarknad inte fungerar, då finns alternativ som Barcelona, Berlin, Tallinn eller Tel Aviv.
De har samma fördelar som Stockholm. Men är dessutom platser där man enkelt kan hyra en bostad och där entreprenörer vet att det går att bo relativt billigt för att kunna satsa sin tid och sina pengar på en idé, snarare än på amorteringar och räntebetalningar.
Det är lätt att uppfatta detta som ett renodlat Stockholmsproblem. Men situationen riskerar i längden att leda till att Sverige går miste om både idéer och företag. Det är något vi alla förlorar på, oavsett var i landet vi bor.
I dag byggs cirka 25 000 bostäder varje år. Boverket uppskattar att det måste byggas mellan 45 000 och 60 000 bostäder om året under den närmaste femårsperioden om bostadsbristen ska byggas bort. En prognos från fackföreningsrörelsen talar om 50 000 nya bostäder per år fram till 2030.
I valrörelsen presenterade Alliansen sitt ”Sverigebygge” som genom förenklade plan- och byggregler, minskade möjligheter att överklaga bygglov och förändrade bullerregler skulle stimulera bostadsbyggande. Det är viktiga åtgärder, som det dessutom borde gå att nå bred politisk enighet kring.
Men det finns också skäl att införa friare prissättning på hyresrätter. Det är en reform som måste få ta tid att genomföra och som bör kombineras med åtgärder för att skydda låginkomsttagare. Men den skulle bidra till både ökad produktion av hyresrätter och till att skapa en fungerande hyresmarknad, där människor inte tvingas låna miljoner bara för att de behöver någonstans att bo.
Svend Dahl