Kompetens viktigare än kön

Könskvotering är ett minst sagt omdebatterat verktyg för att uppnå jämställdhet.

Inom utbildningssfären har främst män haft förtur till populära utbildningar, där deras kön varit underrepresenterat, och inom företagsvärlden har den eventuella nödvändigheten av att könskvotera bolagens styrelser diskuterats från och till och fram och tillbaka i rätt många år nu. I juni 2006 lade regeringens utredare Catarina af Sandeberg fram ett lagförslag med innebörden att minst 40 procent av ledamöterna måste tillhöra vardera könet. Förslaget stöddes av regeringen Persson, men avvisades av regeringen Reinfeldt och har inte genomförts. Och tur är väl det. För det enda en kvotering leder till är en konstgjord könsbalans som egentligen inte har någonting med jämställdhet att göra. Det inkvoterade könet tvingas alltid bära specialbehandlingens stigmata – oavsett om du är man eller kvinna.

Därför är det också ett stort och viktigt steg i rätt riktning när regeringen nu vill avskaffa könskvoteringen inom högskolan. Inom kort skickas ett förslag ut på remiss om att ändra högskoleförordningen så att positiv särbehandling tas bort. Egentligen är det rätt enkelt: Kompetens är alltid viktigare än kön inom samhällets alla områden – oavsett om du är man eller kvinna. Eller som högskole- och forskningsminister Tobias Krantz (FP) skriver på DN-debatt: ”Utbildningssystemet ska öppna dörrar – inte slå igen dem i ansiktet på studiemotiverade unga kvinnor.”

För jämställdhet handlar om lika villkor, inte om att det ena könet skulle vara bättre än det andra. Och eftersom fler kvinnliga än manliga sökande till populära utbildningar har högsta betyg så är det också rimligt (minst sagt) att fler kvinnor än män kommer in. Ett regelverk som innebär att det nästan uteslutande är kvinnor (95 procent) som utestängs från sin drömutbildning, bara för att de är kvinnor, är naturligtvis helt oacceptabelt. Att den borgerliga regeringen väntat så här länge med att rätta till de uppenbara missförhållandena inom utbildningsväsendet är obegripligt.

Men det här är inte bara en fråga som rör utbildningsväsendet. Det här är också en fråga med en klar och tydlig ideologisk skiljelinje de båda blocken emellan. Det handlar om vilket samhälle vi vill ha: ett rödgrönt socialistiskt där grupper tenderar att hela tiden ställas mot andra grupper, där lagstiftning, regler och förordningar till slut blir de enda instrumenten möjliga att ta till i jakten på jämställdhet, eller ett samhälle där individer fån vara just individer och inte representanter för sitt kön – oavsett om du är man eller kvinna.

Publicerad2010-01-13 03:02