Uppmärksamhetens lotteri

Förra året handlade det om familjen Yufelbaum. Den judiska familjens öde engagerade en hel bygd. Men det hjälpte föga. Avvisningsbeslutet stod fast och familjen lämnade till slut Sverige.

I år handlar det om afghanske Elias Kamyab, 21. Han är också avvisningshotad och fruktar för sitt liv om han tvingas återvända till Afghanistan. Förmodligen väljer han att gå under jorden.

Varje flykting, varje asylsökande bär på en egen historia. Elias Kamyab tvingades arbeta för talibanerna, blev tvungen att sprida deras extrema tankar, hotades med både hängning och tortyr. Vad han gått igenom är det väldigt få som ens kan föreställa sig.

Det finns ingen anledning att betvivla hans historia, eller hans rädsla. Men samtidigt är han inte ensam om att riskera att kastas ut. I Skellefteå finns mellan 15 och 20 ensamstående afghaner och i Sverige 665. Som ska avvisas. Det har Migrationsverket bestämt, om den svenska regeringens överenskommelse med de afghanska myndigheterna står fast. Vilket den lär göra.

Och då inställer frågan: Vad är det som gör att just Elias Kamyab och hans öde lyfts fram, av organisationer som arbetar för en humanare flyktingpolitik, av politiker, politiska partier och inte minst massmedia, i detta fall bland annat Norra Västerbotten. Enstaka levnadsöden lyfts fram, hamnar i strålkastarljuset, medan andra förblir okända.

Självklart handlar det om en rad samverkande faktorer. Men framför allt så måste du kunna tala för din sak, och dessutom råka känna rätt personer. Personer som både kan, vill och orkar engagera sig i fallet.

Och så måste du ha tur. Var sak har sin tid och för Elias Kamyab föll alla pusselbitar på plats.

I lördags stod närmare 300 Skelleftebor på Möjligheternas torg och protesterade mot Sveriges ”inhumana avvisningar”.

Det finns all anledning att ompröva avvisningsbeslutet. Men så lär knappast ske. Migrationsverket har bestämt sig. Om två veckor kommer Elias Kamyab att efterlysas, hämtas av polisen och avvisas om han inte inställer sig frivilligt. Vilket han knappast lär göra.

Både familjen Yufelbaum och Elias Kamyab har gett den i många avseenden inhumana svenska flyktingpolitiken ett ansikte. Men det finns oändligt många fler. Ansikten som aldrig hamnar i rampljuset.

Publicerad2007-08-14 03:02