Vi har känt varandra i mindre än fem minuter och har redan hunnit avhandla våra respektive familjehistorier. Det är så det går till i Israel.
Hon är i 60-årsåldern och polskjudisk. Hennes pappa överlevde Förintelsen, precis som mina farföräldrar. Hon är inte så förtjust i klimatet i Israel, det är för varmt, säger hon. Men det är inte vad hon syftar på när hon berättar för mig att det inte är lätt att bo i det här landet.
Hennes ord stannar kvar hos mig under resten av resan. Det är inte lätt att bo i Israel. Det slår mig när jag besöker kibbutzen som ligger precis vid gränsen till Gaza. Där bor Hila med sin familj. Ända sedan hon fick sitt första barn för 14 år sedan har raketer regnat över den lilla byn.
Den israeliska försvarsanläggningen järnkupolen, eller iron dome som den heter på engelska, hjälper inte mot terrororganisationen Hamas raketer och granatkastare. De är för nära gränsen. Därför är alla hus utrustade med skyddsrum, inklusive skolorna. För du har inte mer än tre eller fyra sekunder på dig att ta skydd innan raketerna faller. Till och med busstationerna i området har skyddsrum.
Hila skulle kunna hata de som bor på andra sidan stängslet, eller muren som den också kallas. Större delen av barriären mot de palestinska områdena består av stängsel men där Hila bor är det mur, annars skjuter krypskyttar från Hamas på civila. Hon skulle kunna hata men hon hoppas på att en dag kunna leva i fred med sina palestinska grannar. Det är det svåraste jobbet som förälder, säger hon. Att lära sina barn att tro på fred och hoppas, och inte hata.
Det är inte lätt att bo i Israel. Det blir än mer uppenbart när jag besöker Golanhöjderna. Där ser jag bomberna falla över Syrien. Inte långt från Israels gräns utspelar sig ett inbördeskrig. Man kan se den salafistiska terrorgruppen Jabhat al-Nusras svarta flaggor vaja i vinden.
Det är inte lätt att bo i Israel. Jag träffar en minister i den israeliska regeringen som skämtsamt säger att det är tur att Israels enda granne västerut är Medelhavet. Resten av landets gränser är omringade av terroristgrupper som Islamiska Staten, Jabhat al-Nusra, Hizbollah, al-Qaida och Hamas.
Våldsbejakande islamistiska grupper som inget hellre vill än att Israel ska förintas och upphöra att existera. Flera av dem sponsras med vapen och pengar av den iranska regimen, som för närvarande ägnar sig åt att utveckla kärnvapen – som israelerna fruktar kommer att användas emot dem.
Trots att situationen i landet är svårare än på länge träffar jag ändå flera som säger att de känner sig tryggare i Israel än när de bodde i Europa. Här behöver de inte vara beroende av majoritetens välvilja mot den judiska minoriteten. De känner sig alltså säkrare i ett land omringat av terroristgrupper, än i trygga Europa.
Det är inte lätt att bo i Israel. Men med tanke på antisemitismen som växer sig allt starkare i Europa är det kanske inte konstigt att allt fler judar söker skydd här.
Naomi Abramowicz