Det ska vara tyst på bibblan

Detta är en krönika. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning.
Tolerera inte stök på biblioteket. Foto: Carl Bredberg/SvD/TT

Krönika. Att prata högljutt med sina kompisar och stöka runt är givetvis inte samma sak som att hota personalen. Men om man accepterar att – och till och med inbjuder till – att människor använder biblioteket som ett vardagsrum har man öppnat dörren för bråk och stök.

Det är stökigt på Sveriges bibliotek.

Det behövs slutna rum där man kan få vara i fred i lugn och ro. Biblioteken är en sådan plats.

För något år sedan debatterades ”tysthetsnormen”, det vill säga den sociala regeln att man inte pratar högt eller för oväsen på platser som är till för exempelvis läsning.

Diskussionen blossade upp efter att journalisten Paulina Neuding uppmärksammat hur våldsamt beteende bland ungdomsgäng har hittat in bland hyllorna på de offentliga biblioteken. Hon fick kritik från bland andra generalsekreteraren för Svensk biblioteksförening som i stället ansåg att man måste ifrågasätta ”tysthetsnormen”.

Men om det är någonstans det ska vara tyst så är det på ett bibliotek.

Två år efter debatten om tysthetsnormen har läget inte blivit bättre. En ny rapport från fackförbundet DIK visar att 55 procent av de svarande bibliotekarierna anser att förekomsten av hot har ökat de senaste två åren. En dryg fjärdedel upplever social oro på sin arbetsplats flera gånger i veckan.

Hot och ovälkomna påtryckningar angående vilka medier biblioteken köper in har också blivit vanligare.

Att det rör sig om en oroande utveckling är uppenbart. Kortsiktigt måste arbetsgivarna se till att hyra in ordningsvakter och ha trygghetslarm. Men långsiktigt måste det ske en normförändring.

Att prata högljutt med sina kompisar och stöka runt är givetvis inte samma sak som att hota personalen. Men om man accepterar att – och till och med inbjuder till – att människor använder biblioteket som ett vardagsrum har man öppnat dörren för bråk och stök.

Tillåter man datorspelande och Skypesamtal på bibblan får någon annan stå tillbaka. Det går inte att läsa i lugn och ro om någon spelar Counter-Strike två meter bredvid.

Den som vill göra upp med tysthetsnormen välkomnar inte fler personer. Snarare skrämmer man bort dem som går till biblioteket för att låna böcker.

Normkritik, som blivit populärt på senare år, är ofta bra och välbehövligt. Men det betyder inte att alla normer är dåliga och att alla auktoriteter måste ifrågasättas. Nutidens trendbegrepp – som ”öppenhet” och ”transparens” – får mycket dåliga konsekvenser när de praktiseras på biblioteken.

Allt behöver inte vara ”integrerat” och ”öppet”. Det behövs slutna rum där man kan få vara i fred i lugn och ro. Biblioteken är en sådan plats.

Karin Pihl
ledarskribent på Liberala Nyhetsbyrån

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder Norran dig möjligheten att kommentera en del av innehållet på norran.se. Vi hoppas att du vill bidra med nya perspektiv och kunskap. Men kom ihåg att hålla dig till ämnet och visa respekt mot andra skribenter och personer som berörs i artikeln. Norran och Ifrågasätt kommer att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.

Mer från Åsikter

Artiklar från 18 januari 2018

Artiklar från 17 januari 2018

Artiklar från 16 januari 2018

Artiklar från 15 januari 2018

Artiklar från 12 januari 2018

Artiklar från 11 januari 2018

Artiklar från 10 januari 2018

Artiklar från 9 januari 2018

Artiklar från 8 januari 2018

Artiklar från 5 januari 2018

Artiklar från 4 januari 2018

Artiklar från 3 januari 2018

Artiklar från 2 januari 2018

Artiklar från 29 december 2017

Artiklar från 28 december 2017

Artiklar från 27 december 2017

Artiklar från 22 december 2017

Artiklar från 21 december 2017

Artiklar från 20 december 2017

Visa fler Preloader
Fler klipp i TV-portalen