Hoppas inte för mycket

Detta är en krönika. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning.

Har den gröna revolutionen återuppväckts i Iran? År 2009 protesterade människor mot resultatet i presidentvalet, som säkrade fortsatt maktinnehav för den dåvarande presidenten Mahmoud Ahmadinejad.

Demonstranterna menade att valfusk ägt rum, och möttes med tårgas och batonger från polisen.

År 2013 vann dock Ahmadinejads motståndare Hassan Rouhani, och många regimkritiker i Iran och i väst hoppades på liberaliseringar och frihetsreformer. Men trots att Rouhani uppfattats som moderatare än sin föregångare är Iran fortfarande en religiös diktatur där den högsta makten ligger hos ayatolla Khamenei och hans revolutionsgarde.

Denna gång är det inte anklagelser om valfusk som orsakar upploppen. I slutet av december utbröt protester som ett svar på regimens ambitioner att höja bensinskatten och dra in ekonomiskt bistånd. Pengarna ska i stället gå till Irans krigsföring i andra delar av Mellanöstern. Hittills har ett 20-tal personer dött i demonstrationerna.

Så här några dagar in i januari har protesterna även riktats mot det religiösa styret. Sedan den islamiska revolutionen 1979, då shahen kejsaren var tvungen att fly till Egypten, har Iran varit en teokrati.

Kvinnor måste enligt lag bära huvudduk när de vistas utomhus, sedlighetspolisen gör razzior mot festande ungdomar och homosexuella män riskerar dödsstraff.

Lång process.

Många talar nu om en persisk vår, likt de demonstrationer som utbröt i arabvärlden 2011. Men de omvälvande händelserna ledde knappast, åtminstone inte på kort sikt, till demokrati och frihet.

I stället rasar inbördeskrig mellan ländernas ledare och olika islamistgrupperingar. De protestanter som fick västvärldens stöd visade sig i många fall bestå av islamister med en helt annan agenda än demokratiska reformer.

Det är positivt att människor protesterar mot förtrycket i Iran. Men man ska inte hoppas på för mycket.

Frihetliga reformer kommer sällan i form av blodiga sammanstötningar, utan snarare genom att moderata oppositionella samarbetar med reforminriktade makthavare.

Processen mot att göra en diktatur till en demokrati är lång, och det är inte säkert att den börjar med en revolution.

Karin Pihl

Taggar:

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder Norran dig möjligheten att kommentera en del av innehållet på norran.se. Vi hoppas att du vill bidra med nya perspektiv och kunskap. Men kom ihåg att hålla dig till ämnet och visa respekt mot andra skribenter och personer som berörs i artikeln. Norran och Ifrågasätt kommer att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.

Mer från Åsikter

Artiklar från 19 januari 2018

Artiklar från 18 januari 2018

Artiklar från 17 januari 2018

Artiklar från 16 januari 2018

Artiklar från 15 januari 2018

Artiklar från 12 januari 2018

Artiklar från 11 januari 2018

Artiklar från 10 januari 2018

Artiklar från 9 januari 2018

Artiklar från 8 januari 2018

Artiklar från 5 januari 2018

Artiklar från 4 januari 2018

Artiklar från 3 januari 2018

Artiklar från 2 januari 2018

Artiklar från 29 december 2017

Artiklar från 28 december 2017

Artiklar från 27 december 2017

Artiklar från 22 december 2017

Artiklar från 21 december 2017

Visa fler Preloader
Fler klipp i TV-portalen