Årets julklapp blev inte välgörenhet

Detta är en krönika. Det betyder att innehållet är skribentens egen uppfattning. Notera att denna artikel är från 2015
Foto: Lars Pehrson/SvD/TT

Krönika. Visserligen dör väl ingen av svält i Sverige, men det är många som går hungriga på dagarna även här i Skellefteå.

Mot bakgrund av de humanitära katastrofer vi just nu upplever spekulerades det i media att välgörenhet skulle bli årets julklapp.

Vi på Skellefteå stadsmission upplever att utsatta grupper får det allt tuffare.

Tyvärr blev det inte så.

I stället blev det robotdammsugaren.

Att regeringen samtidigt beslutat att 30 procent av biståndsbudgeten till fattiga länder i stället ska gå till vårt eget flyktingmottagande är väl inte heller den julklapp som fattiga människor i andra länder hade hoppats på.

Röda korset, Svenska kyrkan och många andra ideella organisationer gör stora insatser ute i världen. När staten drar ner på sitt internationella bistånd kommer det att bli ännu viktigare med de privata gåvorna. Därför borde årets julklapp ha blivit välgörenhet.

Men det är inte bara på det internationella planet som privata insatser kommer att behövas än mer. Även i Sverige ser vi hur viktig den ideella sektorn är för att kunna hantera den stora flyktingström som kommit till Sverige. Det handlar inte bara om att ge pengar utan också om att ge av sin tid.

Även om flyktingfrågan är den mest akuta just nu så finns det andra grupper i vårt samhälle som också är beroende av ideella insatser. Vi på Skellefteå stadsmission upplever att människor med missbruksproblem, tiggarna och andra utsatta grupper i vårt samhälle får det allt tuffare.

Innan jag började på stadsmissionen tänkte jag att skänkta matkassar möjligen var något som hörde julen till. Men nu delar vi ut matkassar varje vecka samtidigt som vi serverar billiga luncher och gratis frukost till vår målgrupp.

Visserligen dör väl ingen av svält i Sverige, men det är många som går hungriga på dagarna även här i Skellefteå.

Jag är ibland kritisk till hur vår målgrupp behandlas av olika myndigheter. Men allt ansvar för våra medmänniskor kan inte läggas på dess. Som till exempel socialsekreterare eller läkare inom psykiatrin har man vissa regelverk att följa som vi och andra ideella organisationer inte behöver vara bundna av.

Men det handlar inte bara om att Skellefteå stadsmission, Röda korset och andra organisationer ska göra sitt – det handlar också om att ta ett personligt ansvar. Att följa en vän med missbruksproblem till ett öppet möte hos Anonyma alkoholister kan visa sig vara en livsavgörande insats. Att hälsa på den äldre damen i trappuppgången som bara får korta besök av hemtjänsten kan också betyda mycket.

Att ge pengar, eller av sin tid till ideella insatser, kan bli årets julklapp om vi är många som bestämmer oss för att inte köpa en robotdammsugare.

Hans Marklund
föreståndare för Skellefteå Stadsmission och präst

Kommentera artikeln

I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder Norran dig möjligheten att kommentera en del av innehållet på norran.se. Vi hoppas att du vill bidra med nya perspektiv och kunskap. Men kom ihåg att hålla dig till ämnet och visa respekt mot andra skribenter och personer som berörs i artikeln. Norran och Ifrågasätt kommer att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.

Mer från Åsikter

Artiklar från 20 februari 2018

Artiklar från 19 februari 2018

Artiklar från 16 februari 2018

Artiklar från 15 februari 2018

Artiklar från 14 februari 2018

Artiklar från 13 februari 2018

Artiklar från 12 februari 2018

Artiklar från 9 februari 2018

Artiklar från 8 februari 2018

Artiklar från 7 februari 2018

Artiklar från 6 februari 2018

Artiklar från 5 februari 2018

Artiklar från 2 februari 2018

Artiklar från 1 februari 2018

Artiklar från 31 januari 2018

Artiklar från 30 januari 2018

Artiklar från 29 januari 2018

Artiklar från 26 januari 2018

Artiklar från 25 januari 2018

Visa fler Preloader
Fler klipp i TV-portalen