Hur kan hörande tro att vi döva är nöjda med att använda papper och penna när vi kommunicerar med hörande? Att det funkar bra att kommunicera på detta vis?
Det är inte sant. Vi vill konversera på teckenspråk, alltså på vårt eget språk, precis som hörande pratar på sitt talspråk.
Vi kan inte uttrycka exakt samma i skrift som på teckenspråk eller göra oss ordentligt förstådda.
Hörande har svenska som första språk och använder samma språk både som tal- och skriftspråk, medan vi döva använder teckenspråk som kommunikationsspråk.
Teckenspråk och svenska har inte samma ordföljd och grammatik och uppbyggnad. Vi använder dessutom vår kropp och ansikte som grammatiska signaler.
Hörande frågar aldrig oss om vi vill använda tolk (i samtalet med icke teckenspråkigkunnig hörande) istället för att skriva lappar.
Vi är för snälla för att säga ifrån!
Skulle hörande vara nöjda med att skriva lappar eller vill de hellre använda sin röst när de konverserar med någon?
Vi i den äldre generationen levde våra sju första år som språklösa och har därför varken fått ett tillfredsställande språk eller fått tillräckligt med kunskap och ord.
Fullvärdig skattebetalare