Att ersätta komjölk med havremjölk hjälper inte miljön

Detta är en insändare. Det betyder att en läsare har skickat in texten för publicering. Innehållet är insändarskribentens egen uppfattning. Notera att denna artikel är från 2016

Det behövs i sanning en ny gräsrotsrörelse som klarar av att arbeta med hela den komplexa frågan om jordbrukets påverkan på miljön, anser skribenten. Vad tycker du?

En kortare version av insändaren har publicerats i Norran, pappersupplagan.

Miljöfrågan för lantbruket är komplext. Det finns inga enkla svar! Ett förenklat aktuellt exempel är att ta på skygglappar och titta på en liten bit: dvs koldioxidutsläppen och konsumtion av mjölk och nötkött.

Och klarare blir det ju inte av att den enspåriga frågan dessutom hanteras fel. Att utmåla kornas bajsande och pruttande som boven i dramat gör att man går från askan in i elden.

Läs även: Kornas enorma utsläpp av växhusgaser

En av lantbruket strategiska problem är att den inte fungera som en koldioxidfälla eftersom mark i ökande grad lämnas bar och att man konsumerar mera energi (i form av olja) än man producerar. Det är växterna som binder koldioxid och det är mullen som ordnar en långtidslagring av kolet.

Betesdrift är ett säkert sätt att binda koldioxid långsiktigt och uthålligt. Att ersätta tex komjölk med havremjölk är ingen långsiktig och uthållig lösning eftersom det inte binder koldioxid i slutändan till ökad mullhalt i jorden utan gör tvärsom.

Men den absolut viktigaste strategiska frågan för att få ett uthålligt och miljövänligt lantbruk är att ställa frågan hur tillverkar man livsmedel på så liten areal som möjligt!

Engelsmännen ställde sig den frågan under andra världskriget då man var i blockad och inte kunde förlita sig på leveranser från kolonierna som förr. Den frågan förs vidare idag av forskare och engagerade lantbrukare. Svaret är då som nu att man måste skapa ett lantbruk med roterande betesdrift i kombination med odlingar som i möjligaste mån har marken täckt med organiskt material. Då får man mest livsmedel producerat per hektar och en ökad bindning av kol till marken.

En annan insändare: Köttstopp vore en ren katastrof

I dag försörjer Sveriges lantbruk halva befolkningen med mat. Resten måste importeras. Det finns i systemet en buffert på några veckor innan matbrist uppstår om Sverige hamnar i ett nödläge.

Forskarna har beräknat att om lantbruket skulle var självförsörjande på drivmedel (idag konsumera lantbruket energi mångdubbelt högre än det producerar) med en produktionsmetod där livsmedel per hektar prioriteras skulle den nu odlade arealen kunna föda ca 15 miljoner människor. Produktionsmetoden skulle omvandla det svenska stordrifts och monokulturlantbruket till ett småskaligt ekologiskt och mångkulturellt (i meningen en mångfald olika grödor)och ett lantbruk med roterande betesdrift med i första hand små djur (får, getter, svin, fjäderfä).

Tyvärr är det en massa lobbyister med egna agendor som bara retoriskt har med miljö att göra som hittills styrt debatten. Böndernas organisationer klarar inte av att tacka debatten eftersom de är i stort klavbundna till stordrifts- och monokulturjordbruket.

Lobbyisterna i veganrörelsen klarar inte av att orienterar sig utan skapar större problem än de till synes vill lösa, genom att se det som en lösning att importera proteinvegetabilier från barmarksjordbruk i andra länder. Jag har varit vegetarian och har barn som är det idag så det är inte där frågan ligger för eller emot kött. Båda ryms i ett ekologiskt småskaligt lantbruk och endast där!

Betesdriften behövs för att producera vegetabilierna om det är miljöfrågan och effektivt långsiktigt hållbart landbruk som prioriteras.

Det behövs i sanning en ny gräsrotsrörelse som klarar av att arbeta med hela den komplexa frågan.

Åke Paulsson

Östanbäck

Mer från Åsikter

Visa fler Preloader
Fler klipp i TV-portalen