RSS
0.95%
-1°
Vaccineringarna – vad kan vi lära?
Massvaccinationerna inför den befarade pandemin närmar sig sitt slut och man kan nu börja jämföra resultaten av olika procedurer samt hur olika lagstiftning och rekommendationer tolkats i olika län. Det innebär i vissa fall bristande rättssäkerhet för sårbara patientgrupper.
Socialstyrelsens rekommendationer beträffande särskilda riskgrupper har av somliga tolkats som att dessa och inga andra har varit berättigade till dos två.
Det förvånar mig hur det i en kunskapsorganisation funnits personal som inte förstått att en myndighet inte kan räkna upp alla tusentals varianter av sårbara för vilka situationer som är triviala för flertalet kan vara livshotande för andra. Vi påminns ju om detta i samband med värmeböljor då särskilt gamla stryker med.
I sammanhanget kommer jag att tänka på den gamla skrönan om furiren som ska lära sina beväringar orientera och på kaserngården undervisar: ”Om kartan och verkligheten inte stämmer överens är det kartan som gäller.”
Förr i världen hade konfirmanderna Luthers Lilla Katekes för att tolka budorden genom styrande frågor ”Vad är det?”. Kanske borde Socialstyrelsen ha haft en mera pessimistisk syn på somlig personals förmåga att använda sitt förstånd och visa förmåga att sätta in myndighetens rekommendationer inom den lagstiftning de avses fungera i.
Då kunde man ha förebyggt den bokstavstolkning av begreppet ”riskpatienter”, som lett till att vissa vaccinatörer instruerats att endast de av Socialstyrelsen nämnda skulle släppas in genom pärleporten. Där har det inte hjälpt med intyg/ordination från specialistläkare med god patientkännedom, inte heller med HSL:s betoning av patientens inflytande på den egna vården.
Låt oss ett ögonblick fundera över hur en vaccinationsorganisation präglad av sådana värderingar, och en ledning som hanterar doserna som Joakim von Anka girigt vaktar sina mynt skulle fungera i en verkligt allvarlig pandemi. Hur skulle sårbara patientgrupper bemötas om det alltid var kartan som gällde och inte den verklighet som de mest utsatta vid påfrestningar måste överleva?
Många av oss har redan överskridit gränsen mellan liv och död. Det finns inga likvärdiga, allomfattande register över oss som är i sådan situation. Josef Mengele bestämde genom att peka höger eller vänster vilka som skulle få nådatid. Det är inte den väg svenska politiker beslutat. Då gäller det att de vågar se hur lagstiftningen tillämpats i ett förmodat krisläge och lyfta fram de goda exempel som ändå finns.
Karl-Yngve Åkerström
Strängnäs
