Alkoholen är en vara bland andra

Ska vi straffa syndare eller hjälpa människor?

Under Folknykterhetens vecka, 18–22 maj, ställs frågan om alkoholpolitikens syfte på sin spets.

Regeringens utredare Anita Werner har lagt ett förslag på ny lagstiftning som inger oro. Restauranger och uteställen ska inte få servera alkohol längre än till senast klockan tre på morgonen.

Om förslaget går igenom kan det slå hårt mot krogar och nattklubbar utanför Stockholm, eftersom förslaget gäller både tidigare stängningstider och nya nationella riktlinjer för alkoholtillstånd.

Alternativet till krogen blir efterfester i privata hem. Där finns inte vakter, nykter och utbildad serveringspersonal eller annat skydd för den som super sig redlös eller blir offer för ett brott.

I början av maj kom en studie som visade på den ökade risken för våldtäkter vid efterfester. Svartklubbar, vissa med kopplingar till den organiserade brottsligheten, kommer att gynnas på bekostnad av de krogar som tar ansvar.

Förslagen från Anita Werner är dock i linje med den nuvarande synen på alkohol. Det är alkoholen i sig som ses som problemet, inte hur drickandet ser ut. Det är den statistiska medelkonsumtionen som ska sänkas.

Politiken måste börja att se alkoholen i ett socialt sammanhang. Om bruket är farligt eller inte beror på vem som dricker, hur man dricker, i vilket sammanhang och i vilka omgivningar.

Därför har alkoholskadorna ökat på senare tid, troligen genom att farliga dryckesmönster blivit starkare i vissa grupper och miljöer. Konsumtionen har ökat, men samtidigt finns det fler som drar ned på eller helt slutar dricka alkohol. Nykterhetsrörelsen brukar framföra det budskapet när den talar om högre medlemstal, även det innebär en paradox jämfört med totalkonsumtionsmodellen.

Alkoholen är en vara bland andra, alla varor kan användas på farliga sätt. Det finns inget som är absolut riskfritt eller enbart skadligt, så vi måste göra avvägningar mellan fördelar och nackdelar.

Privatbilism är också farligt, med många dåliga trafikanter. Så kräver bilismen också hundratals dödsoffer varje år i trafiken. Enligt samma logik borde medelbilistens körande stoppas. Myndigheterna arbetar i stället med att göra bilkörningen så säker som möjligt. Misstag ska inte behöva leda till döden.

Inom alkoholpolitiken används i stället trubbiga instrument som höga skatter och försäljningsmonopol. Den sprit som dricks på farligaste sättet köps tyvärr inte på Systembolaget eller krogen.

Därför är det viktigt att styra om konsumtionen till säkrare miljöer. Lokaler som är belastade med många olyckor och brott i samband med alkohol mister tillståndet i dag. Det borde i stället vara där som riktade insatser från myndigheterna sätts in. Där kan man nå ut med skadereducerande åtgärder. Därför är det också så viktigt att riktlinjerna inte blir nationella. Det är på det lokala planet som den bästa kunskapen finns.

En politik baserade på Stockholms förhållanden kan på vissa orter innebära en folkhälsokatastrof, på andra kan det i kristid förstöra ett livskraftigt krog- och nöjesliv. Äldre- och folkhälsominister Maria Larsson (KD) bör se att det är dags för en ny politik med medmänsklighet och pragmatism.

Waldemar Ingdahl

vd för tankesmedjan Eudoxa, författare till boken ”Straffa syndare eller hjälpa människor”

Louise Persson

debattör, författare till boken ”Straffa syndare eller hjälpa människor”

Publicerad2009-05-20 18:43